STENKYRKA KYRKA

Stenkyrka kyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden. Den nuvarande byggnaden har haft åtminstone en föregångare på platsen. Grundmurarna samt delar av gavelmurarna till en romansk stenkyrka från 1100-talet är bevarade bl. a. under golvet. Även kyrkans rundbågiga nordportal anses härstamma från denna tid. Eventuellt kan den romanska kyrkan ha föregåtts av en träkyrka, av vilken dock inte några spår är kända.

Den nuvarande byggnaden är uppförd under en relativt kort period på medeltiden. De äldsta delarna är koret med sin invändiga absid och sakristian, vilka byggdes ca 1250. Långhuset anses vara invigt 1255, medan tornets nedre delar tillkom under slutet av 1200-talet. Tornets övre delar färdigställdes några decennier senare, i början av 1300-talet.

Kyrkan har undergått få utvändiga förändringar sedan byggnadstiden. Tornhuven blåste ned i en storm 1679, varvid även kor- och långhustaken förstördes. Skadorna på taken reparerades, men av allt att döma kvarstod stabilitetsproblem med tornets murverk: På 1730-talet tvingades man mura igen de södra ljudgluggarna, och de västra försågs med kraftiga stöd eller minskades i storlek. Vidare har koret haft tegeltak under en period från 1700-talets mitt och fram till 1955. På 1750-talet togs ett nytt fönster upp i koret och 1876 byggdes tornhuven, helt ny, varvid den gjordes ca 1 fot lägre än den gamla.

Kyrkogården är långsträckt och ojämnt rektangulär. Den har utvidgat ett flertal gånger, bl.a. mot söder under 1800-talet och mot väster på 1950-talet. På den gamla kyrkogården växer ett antal äldre, högväxande lövträd (lönnar). På den nya kyrkogården växer rönn, tall, oxel och buskar.

Kyrkogården omges av en kalkstensmur (muren kring den gamla kyrkogården är kallmurad, muren kring den nya är bruksmurad), den södra sträckningen utgörs av en terrassmur med dike utanför. Murens höjd varierar kraftigt mellan ca 150 cm i norr och ca 50 cm i väster och söder. Muren som omger den nya kyrkogården består av jämnt huggna block.

Östra och norra sträckningarna har vardera två öppningar, båda med stiglucka och varsin öppning med enkla järngrindar. Från tre av öppningarna i kyrkogårdsmuren löper grusade gångar fram till kyrkan, från den fjärde öppningen (den nordvästra) leder en grusgång fram till öppningen mellan de båda kyrkogårdarna.

Belysningsstolparna står merendels längs med gångarna, totalt 15 st.
Minneslunden är anlagd på den nya kyrkogårdens västra del. Lunden markeras med en terrassmur i två etager med planteringar, i den översta står en järnskulptur i form av ett träd. Muren bildar en halvcirkel.
Norr om kyrkan har man vid grävningar funnit hällkistor och andra äldre gravanläggningar. Området är tomt på gravvårdar.

Stigluckor
I kyrkogårdsmuren finns två medeltida stigluckor, en större i öster och en mindre i norr. Båda är uppmurade av kalksten, har faltak på tät bördning på åsar lika kyrkans galleritak, och fasader putsade med kvastad kalkbruk, avfärgade. Den större stigluckan har en svartmålad järngrind, den mindre en tjärad och panelklädd träport.

Övriga byggnader
Det gamla sockenmagasinet sedermera ombyggt till bårhus står på den nya kyrkogården, i dess sydöstra hörn. Byggnaden är uppförd i skiftesverksteknik (bulhus). Fasaderna är delvis klädda med liggande panel, norra fasaden dekoreras med ett träkors. Dörr på norr och östra fasaden. Används nu som materialbod.
Ett enkelt träskjul har sin placering på gamla kyrkogårdens sydvästra hörn.

Till detta kan tilläggas att kyrkstallet/likvagnsboden är en rektangulär byggnad på cementgrund med rödmålad liggande panel, belägen strax sydost om kyrkogården på andra sidan vägen. Här förvaras sommarmöbler, kulturhistoriska föremål m.m. Byggnaden inrymmer även två utedass.

Enligt Gutasagan ska den första kyrkan i Nordertredingen ha uppförts på platsen, av en man vid namn Lickajr. Två medeltida stigluckor finns bevarade på kyrkogården. Kalkstenskyrkan är uppförd etappvis under 1200-talet. Den består av ett närmast kvadratiskt långhus med smalare kor (invändig absid), sakristia i norr samt ett västtorn. Smärre murrester från en romansk absidkyrka återfinns i långhusets gavelväggar. Även nordportalen tros härstamma från den äldre kyrkan. Det befintliga koret och sakristian byggdes omkring 1200-talets mitt. Något senare uppfördes långhuset. Tornet tillkom under senare delen av 1200-talet. Det kraftiga, resliga tornet dominerar nästan helt i exteriören; det har sidogallerier i tre väderstreck, kolonnettförsedda ljudgluggar i två våningar och avslutas med gavelrösten och spira. Långhuset och det lägre koret täcks av sadeltak och har små rundvälvda fönsteröppningar. Kor och långhus har breda, flersprångiga rundbågsportaler med kapitäler, medan den äldre norra långhusportalen har en enklare utformning. Tornets västvägg pryds av en spetsbågig perspektivportal med kapitälband och vimperg. Långhuset täcks invändigt av fyra kryssvalv uppburna av en mittkolonn. Två spetsbågiga muröppningar, åtskilda av en sammansatt kolonn, leder till den kryssvälvda ringkammaren. I öster öppnar sig en vid spetsig triumfbåge mot koret, vilket också täcks av ett kryssvalv. Den långsmala sakristian är tunnvälvd. Kyrkan är rikt försedd med medeltida målningar från tre etapper, varav triumfbågens kvadermålning från 1200-talets mitt är äldst. Tornvalvens marmorimitation hör till 1200-talets senare del, medan kyrkans figurala väggmålningar är från 1300-talets slut. Kyrkan har restaurerats 1954-55 (arkitekt Rolf Bergh) samt 1979-80 efter en brand.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.