NORRLANDA KYRKA

Norrlanda kyrka är belägen på en grusplatå öster om ett nu dikat och odlat myrland, kyrkmyren. Två medeltida stigluckor finns bevarade, varav den norra har en särskild utformning med det spetsbågiga valvet avdelat på mitten genom en arkadvägg med en större och en mindre genomgång. Sydost om kyrkan återuppfördes 1971 en medeltida välvd gårdsport (riven 1899). Den murade medeltida kyrkan består av ett rektangulärt långhus, västtorn samt smalare, rakslutet kor med sakristia på den norra sidan. Tornet är från 1200-talets början och hörde ursprungligen till en romansk kärnkyrka från 1100-talet senare hälft. Under 1200-talets senare hälft eller omkring 1300 ersattes det romanska koret med nuvarande kor och sakristia. Långhuset tillkom vid 1300-talets mitt, och från denna tid är också den märkliga sydportalen utförd av den anonyme stenmästaren "Egypticus". Tornet påbyggdes troligen vid samma tid. Kyrkan har putsade fasader och hörnkedjor samt omfattningar av huggen sten. Långhuset och det lägre koret täcks av branta sadeltak. Tornet har små ljudöppningar samt en åttkantig spira med klockvåning under skärmtak. Förutom långhusportalen finns ingångar på korets sydsida (spetsbågig perspektivportal) samt på tornets nordsida (tvåsprångig rundbågsportal). Långhuset täcks invändigt av två höga tältvalv. En hög och vid spetsbågig triumfbåge leder till koret, vilket täcks av ett tältvalv och upplyses av östväggens stora trekopplade fönster. Den kryssvälvda ringkammaren, med rundfönster i väster, nås via en smalare spetsbågig muröppning. Sakristian är tunnvälvd. Kalkmålningarna i kor och långhus är utförda av "Passionsmästaren" vid 1400-talets mitt. Kyrkan har restaurerats 1889 och 1953-54 (arkitekt Olle Karth).

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.

Norrlanda kyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden. Kyrkans äldsta parti är tornets nedre del, uppförd i början av 1200-talet och därmed fullbordande ett romanskt kyrkobygge. Den romanska kyrkans kor och långhus revs när det nuvarande koret, sakri¬stian och långhuset byggdes. Koret kom till vid mitten av 1200-talet me-dan långhuset uppfördes ca 100 år senare. Då byggdes också tornet på till sin nuva-rande höjd. Även kyrkogårdens två stigluckor, varav den norra har en unik utform-ning med dubbla valvbågar, är i sin helhet medeltida.
Några nämnvärda, utvändiga förändringar av kyrkobyggnaden har inte gjorts sedan byggnadstiden.

En omfattande invändig restaurering utfördes 1889 efter förslagsritningar av arkitekt Gustaf Lindgren (1863-1930), Stockholm, då merparten av kyrkans inredning och inventarier från 1600- och 1700-talen revs ut och ersattes med nya i nygotisk stil. Delar av den äldre inredningen finns bevarad i Gotlands fornsal, och i Statens historiska museum i Stockholm förvaras resterna av kyrkans för svenskt vidkommande unika orgel från 1400-talet.

Restaureringen av Norrlanda kyrka är ett av Lindgren tidigaste verk. Han var då anställd vid Överintendents¬ämbetet, Riksantikvarieämbetets föregångare. Förutom praktiserande arkitekt verkade han de sista 25 åren av sitt liv som lärare i arkitekturhistoria vid Tekniska högskolan. Han ritade i en historiskt och patriotiskt förankrad stil, ofta med anknytning till svensk barock, eller, som i Norrlanda, nygotisk stil. Av byggnader han utfört kan nämnas polishuset på Kungsholmen i Stockholm (1903-11), länsresidenset i Karlskrona (1908-10) och rådhuset i Motala (1894), samt ett flertal fängelsebyggnader på olika platser i landet. På Gotland är han kanske mest bekant för 1890-talsrestaureringen av Burmeisterska huset i Visby, vilken i Gunnar Svahnströms monografi över huset 1942 får följande karaktäristik: Vid 1900-talets ingång var Burmeisterska huset täckt av ett vanprydande plåttak, timmerväggarna beklädda med gulmålad panel av stående bräder och ingångarna prydda med stilvidriga, fornnordiska baldakiner.

1953-54 utfördes ånyo en ut- och invändig restaurering efter förslag av länsarkitekt Olle Karth, Visby. Av de utförda åtgärderna kan nämnas en omfattande reparation av tornhuven, nytt klockdäck och nytt nedre vattendäck, reparation av övriga ytter-tak, samt uppsättning av hängrännor på långhustaket. Vidare putsreparation och kalkavfärgning av fasaderna och nya glas i samtliga fönster och nya fönsterbänkar av kalksten i tornet. Invändigt revs läktaren, trägolvet sänktes, kalkmålningar togs fram och väggar och valv kalkades. Det mesta av Passionsmästarens muralmålningar från 1450-talet har dock aldrig varit överkalkade.

Kyrkogården bildar en kvadrat, där ingen sida är helt rak utan buktar ut på mitten. Troligen är kyrkogårdens utsträckning den ursprungliga. De kallmurade kalkstensmurarna är delvis oregelbundet lagda. I väster är muren mycket kraftig med en bredd på 120 cm. I söder nära ingången uppvisar muren en oregelbundenhet som anger var den sydliga ingången tidigare var belägen. Utanför den västra muren finns ett stegskjul.

Medeltida stigluckor med tjärade faltak i öster (Likporten) och i norr, varav den norra är särskilt märklig med invändiga sittnischer och dubbla valvbågar för kör- och gångpassage. Båda luckorna är försedda med dubbla trägrindar. Gångarna, som är belagda med kalkstensflis, leder från de östra och södra ingångarna längs med kyrkans södra fasad. Kyrkogården lyses upp med armaturer på belysningsstolpar, vilka är utplacerade över hela kyrkogården, och fasaderna belyses med spotlights. Utmed murarnas insidor är träd (ask och lönn) planterade, vilka delvis skadat muren.

De äldsta gravarna och också de mest varierande gravvårdarna, återfinns i sydväst och i söder, området norr om kyrkan saknar mestadels gravar. Vårdarna är nästan uteslutande gräsgravar. På kyrkogården fanns vid inventeringen 1996 ca 150 st. synliga gravar.

Övriga byggnader på kyrkogården
Två medeltida stigluckor finns i kyrkogårdsmuren, i norr resp. öster. De är uppmurade av kalksten, putsade och vitkalkade samt försedda med tjärade faltak.