LINDE KYRKA

Kyrkogården är rektangulär med lätt romboid planform. Den har sannolikt kvar sin medeltida utsträckning utom i väster, där den utvidgats i sen tid. Antalet synliga gravar är 142 (1996), varav de flesta är belägna söder och framförallt väster om kyrkobyggnaden.

Kyrkogården omges på tre sidor av en kallmur av kalk- och sandsten, troligen uppförd omkring 1765. I det nordöstra hörnet står ett f.d. sockenmagasin av kalksten under tegeltak, byggt 1835. Det är infogat i kyrkogårdsmuren och används idag som förråds- och materialbod. I väster saknas mur, och avgränsningen mot den f.d. skoltomten utgörs av en klippt häck.

Ingångar till kyrkogården finns i alla väderstreck, varav de i söder och norr utgörs av trägrindar mellan murade stolpar, täckta av kalkstenplattor. I öster accentueras entrén av en medeltida stiglucka.

Marken är gräsbevuxen medan gångarna är belagda med kvadratiska betongplattor med frilagd ballast av granit.

Innanför kyrkogårdsmuren i söder, norr och öster är rader av lövträd planterade: lönn, lind och utefter den norra muren ask. Flera av gravarna intill kyrkogårdsmuren i väster är omgivna av klippta häckar av buxbom och liguster, och ett par har planterade tujor.

Intill den östra muren är tolv gravhällar av sandsten uppställda. De flesta kan dateras till 1600-talet och är troligen tillverkade i Burgsvik. Ytterligare tre små gravvårdar av sandsten finns uppställda här, samt några kalkstenshällar. En medeltida kalkstenshäll har använts som gångbeläggning.
Bilparkering för besökare till kyrka och kyrkogård finns omedelbart öster om kyrkogården. Parkeringen är grusbelagd.

Linde kyrka är belägen öster om Lindeberget, en kalkstensplatå söder om skogsområdet Lojstahajd. Omedelbart sydväst om kyrkan finns ruinen av en medeltida byggnad, troligen en prästgård. I kyrkogårdens nordöstra hörn står en murad magasinsbyggnad från 1835, och söder om denna en medeltida stiglucka. Kyrkan, som är en ovanligt enhetlig romansk anläggning, består av ett närmast kvadratiskt långhus med smalare absidkor samt västtorn. Byggnadsmaterialet är i huvudsak grå kalksten. Absidkoret uppfördes vid 1100-talets slut. Under 1200-talets förra hälft tillfogades långhuset, och vid mitten av 1200-talet tillkom tornet. Kyrkan har putsade och vitkalkade fasader med hörnkedjor av fint huggen sten. Långhuset och det lägre koret täcks av sadeltak, absiden har ett valmtak. Tornet har kolonnettförsedda rundvälvda ljudgluggar och kröns av en åttkantig spira, utkragad nertill. Kyrkans rundbågsfönster är sekundära, 1800-tal. Ursprungliga är däremot de fyra rundbågsportalerna; korportalen är dock ombyggd, troligen under medeltiden. Långhuset täcks invändigt av fyra kryssvalv uppburna av en kraftig osmyckad kolonn. Den vida svagt spetsbågiga triumfbågen är resultatet av en breddning, möjligtvis vid den modernisering på 1300-talet då absidens spetsbågsfönster upptogs. Vid samma tillfälle har sannolikt även tornbågen vidgats. Långhus och ringkammare är försedda med kalkmålningar från 1300- och 1400-talen. Målningarna framtogs och kompletterades av C. W. Pettersson 1906. Restaurering av underhållskaraktär 1973-75

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998. Reviderat vid inskrivningen 2002

Linde kyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden. Den byggdes som församlingskyrka för Linde församling, och används fortfarande för detta ändamål.
Kyrkans äldsta del är koret med absiden, vilka uppfördes under 1100-talets senare del. Långhuset kom till under 1200-talets första hälft, och det romanska kyrkobygget avslutades omkring mitten av samma århundrade genom bygget av tornet.
Kyrkan har förutom att taken belagts med tegel och fönstren förstorats på 1800-talet undergått ett fåtal utvändiga förändringar sedan byggnadstiden.