HABLINGBO KYRKA

Kyrkogården består av en ny och en äldre del. Den äldre delen har successivt utvidgats åt söder, och 1950 skedde en betydande utvidgning åt öster och söder.

Hela området är inhägnat med murar av kalk- och sandsten. Delar av muren runt den gamla kyrkogården restaurerades 1996. I sydvästra hörnet av denna mur finns ett bomärke (Bosarve) inhugget, vilket visar att varje gård ansvarade för sin bit av murens underhåll.

Den gamla kyrkogårdens huvudingången, som liksom övriga ingångar är försedd med järngrindar mellan murade grindstolpar, är belägen i det nordvästra hörnet. I väster leder en grind in från prästgården, i norr från landsvägen. Den nya kyrkogården har likartat utformade ingångar i söder och norr.

Båda kyrkogårdsdelarna inramas av lövträd, och marken är gräsbevuxen. På den nya kyrkogården finns häckplanteringar.

Gångvägarna är grustäckta, och från huvudingången leder en grusgång leder fram till kyrkans portaler i väster och söder och vidare ut på den nya kyrkogården.

På den gamla kyrkogården är de flesta gravarna belägna söder och väster om kyrkobyggnaden.

På den nya kyrkogården uppfördes 1996 ett skyddstak för 22 bevarade gravhällar, några medeltida i kalksten, samt resten i sandsten från tiden 1620-1784. 1988 påträffades en bildsten på den gamla kyrkogården i samband med en gravöppning, den är numera uppställd i kyrkans ringkammare.

Övriga byggnader på kyrkogården
Intill huvudingången till den gamla kyrkogården står ett sockenmagasin som idag är inrett till personalrum för klockaren, toalett samt förråd.

Hablingbo kyrka, belägen på Sudret, är en av Gotlands största kyrkor. Kyrkan, som är uppförd av tuktad sandsten, består av ett tvåskeppigt långhus, smalare rakslutet kor, västtorn, samt en sakristia på korets nordsida. Ingångar finns på tornets västsida, långhusets nord- respektive sydsida samt på korets södra sida. Tornet från omkring 1200 är äldst och kvarstår efter en romansk kärnkyrka. Vid 1300-talets mitt byggdes det gotiska långhuset och koret. Sakristian uppfördes 1730. Koret är vitputsat, medan långhus och torn har frilagda murytor. Tornet kröns av en enkel pyramidformig huv, sannolikt lik den ursprungliga romanska, och har kolonnettförsedda ljudgluggar, en på varje sida. Långhuset och det lägre koret täcks av sadeltak. Långhuset har två spetsbågiga fönsteröppningar i söder, koret har ett spetsbågigt sydfönster och ett trekopplat fönster i öster. Vid långhusets uppförande återanvändes material från den romanska kyrkan bl.a. reliefer från en rundbågsfris, vilka återfinns i sydmuren. Den norra portalen anses vara ett av landets märkligaste monument från romansk tid; den är utförd av den anonyme mästaren "Majestatis" under 1100-talets senare hälft. Sydportalernas huggna omfattningar är troligen verk av "Egypticus" - verkstaden från 1300-talet; av särskilt är långhusportalen med sina groteska ansiktsmasker. Långhuset täcks invändigt av sex kryssvalv, vilka uppbärs av två kraftiga kolonner med skulpterade kapitäl (stiliserade ansiktsmasker), också verk av "Egypticus" - verkstaden. Ringkammaren i väster har ett lågt romanskt kryssvalv. En vid, svagt spetsbågig muröppning leder till det kryssvälvda koret; här finns fragment av kalkmålningar troligen tillkomna vid 1400-talets mitt. Altaruppsatsen av sandsten är utförd av bildhuggaren Peter van Eghen och hans son Gert van Eghen 1643. Predikstolen från 1600-talets slut är möjligen tillverkad av Visbysnickaren Jochim Sterling. Kyrkan har restaurerats 1891 samt 1956. Västläktaren uppfördes 1869 efter ritningar av arkitekt A. W. Lundberg.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.

Hablingbo kyrka är med undantag för sakristian i sin helhet uppförd under medel-tiden. Kyrkans äldsta del är tornet, vilket byggdes i början av 1200-talet som full-bordan av en romansk kyrkoanläggning. Den romanska kyrkans kor och långhus revs vid mitten av 1300-talet för att lämna plats åt deras nuvarande motsvarigheter, vilka anses vara uppförda av en byggnadshytta under ledning av den anonyme stenhuggaren och byggmästaren Egypticus. Sakristian tillkom 1730.
Kyrkan har exteriört undergått få föränd¬ringar se¬dan byggnadstiden. Den enda åtgärden av betydelse förutom nybyggnaden av sakristian är att taken sänkts och belagts med tegel, möjligen redan så tidigt som i början av 1600-talet men mest troligt under 1700-talet.