GRUDE KYRKA

Grude kyrkogård har medeltida anor liksom kyrkan. Den av lindar allékantade tillfartsvägen når huvudgrinden i öster. Eftersom kyrkan vänder sitt kor åt öster och har kyrkporten i väster, går en grusad gång från grinden längs kyrkans södra sida fram till porten i tornet. Mitt emot tornporten finns en mindre grind som vetter åt en åker. Vanligtvis är huvudingången vänd mot besökaren och kyrkan kan därför upplevas felvänd. Östra grinden har sin like vid Vesene och Jällby kyrkor med två smidda blad, rikligt dekorerade med solar som innefattar årtalet 1882 och ovanpå en stor liggande s-form med mindre snirklar. Över och under solarna finns krysslagda spjälor. Grinden sitter i metallstolpar. Västra grinden är enkel med liknande snirkligt överstycke men endast raka spjälor där de kortare har pilar. Den sitter i stenstolpar. Från östgrinden går även en gång till sakristians port i nordöst och den grusade ytan runt tornet slutar i norr vid långhusets västvägg. Där stigen delar sig står en hög tumba, en gravkista av stora tälj- eller kalkstenshällar. Det är länsman Börje Bengtsson Smedmarkus (olika stavningar förekommer) grav. Han dog 1770 och när graven undersöktes 1923 hittades kvarlevor efter sju personer. 1911 uppgavs att sidohällarna, som tillslutit graven med järnband, avlägsnats några år tidigare, men 1923 återfanns de i gården Smedstorp och sattes tillbaka.
I söder finns en stor utvidgning från 1935-36 som smalnar av i söder. Den gamla gränsen gick parallellt med den sneda norrkanten och kyrkan låg då i mitten av det området. Längs sydkanten var då ett familjegravsområde och där togs "alla smågångar bort. Kyrkogården hägnas av kallmurar av natursten och en trädkrans, som har glugg i söder, med lönnar och några askar. Runt den äldre delen planterades dessa lönnar kring förra sekelskiftet när kyrkan byggts om. Muren längs gamla delen är cirka två meter bred, hög och mosstäckt. De yngre murarna är av granit, en meter breda med plana sidor. Här har funnits murar sedan åtminstone 1600-talet, bevittnat av en teckning från 1685. Vid den tiden stod en armbössa vid vägen fram till kyrkan. Den hade upptill en mansfigur med huvud och slantarna lades i en öppning på bröstet. Gräsmattor med gravvårdar i tydliga enkla och dubbla rader. Från den raka öst-västliga grusgången går utlöpare åt sidorna till en parallell gång nära sydmuren. På södra delen finns bara låga gravstenar, men vid kyrkan är variationen större med några höga stenar och grusade stenramar. Även på norra sidan finns gravvårdar.
Den nya delen har häckplantor i sydöst längs urngravar. Den gamla trädraden är kvar och utanför östra muren är nya lövträd satta. I nordöstra hörnet står en avvikande silvergran, men enligt uppgift fanns förr fler granar kring kyrkogården. Grindar med enkla smidesgrindar med kors finns i sydöst vid ekonomibyggnaden samt vid vägen i nordöst. Vid sydmuren finns en häckomgärdad plats för avfall.

Grude kyrkogård har medeltida anor liksom kyrkan. Den av lindar allékantade tillfartsvägen når huvudgrinden i öster. Eftersom kyrkan vänder sitt kor åt öster och har kyrkporten i väster, går en grusad gång från grinden längs kyrkans södra sida fram till porten i tornet. Mitt emot tornporten finns en mindre grind som vetter åt en åker. Vanligtvis är huvudingången vänd mot besökaren och kyrkan kan därför upplevas felvänd. Östra grinden har sin like vid Vesene och Jällby kyrkor med två smidda blad, rikligt dekorerade med solar som innefattar årtalet 1882 och ovanpå en stor liggande s-form med mindre snirklar. Över och under solarna finns krysslagda spjälor. Grinden sitter i metallstolpar. Västra grinden är enkel med liknande snirkligt överstycke men endast raka spjälor där de kortare har pilar. Den sitter i stenstolpar. Från östgrinden går även en gång till sakristians port i nordöst och den grusade ytan runt tornet slutar i norr vid långhusets västvägg. Där stigen delar sig står en hög tumba, en gravkista av stora tälj- eller kalkstenshällar. Det är länsman Börje Bengtsson Smedmarkus (olika stavningar förekommer) grav. Han dog 1770 och när graven undersöktes 1923 hittades kvarlevor efter sju personer. 1911 uppgavs att sidohällarna, som tillslutit graven med järnband, avlägsnats några år tidigare, men 1923 återfanns de i gården Smedstorp och sattes tillbaka.
I söder finns en stor utvidgning från 1935-36 som smalnar av i söder. Den gamla gränsen gick parallellt med den sneda norrkanten och kyrkan låg då i mitten av det området. Längs sydkanten var då ett familjegravsområde och där togs "alla smågångar bort. Kyrkogården hägnas av kallmurar av natursten och en trädkrans, som har glugg i söder, med lönnar och några askar. Runt den äldre delen planterades dessa lönnar kring förra sekelskiftet när kyrkan byggts om. Muren längs gamla delen är cirka två meter bred, hög och mosstäckt. De yngre murarna är av granit, en meter breda med plana sidor. Här har funnits murar sedan åtminstone 1600-talet, bevittnat av en teckning från 1685. Vid den tiden stod en armbössa vid vägen fram till kyrkan. Den hade upptill en mansfigur med huvud och slantarna lades i en öppning på bröstet. Gräsmattor med gravvårdar i tydliga enkla och dubbla rader. Från den raka öst-västliga grusgången går utlöpare åt sidorna till en parallell gång nära sydmuren. På södra delen finns bara låga gravstenar, men vid kyrkan är variationen större med några höga stenar och grusade stenramar. Även på norra sidan finns gravvårdar.
Den nya delen har häckplantor i sydöst längs urngravar. Den gamla trädraden är kvar och utanför östra muren är nya lövträd satta. I nordöstra hörnet står en avvikande silvergran, men enligt uppgift fanns förr fler granar kring kyrkogården. Grindar med enkla smidesgrindar med kors finns i sydöst vid ekonomibyggnaden samt vid vägen i nordöst. Vid sydmuren finns en häckomgärdad plats för avfall.

Grude kyrkogård har medeltida anor liksom kyrkan. Den av lindar allékantade tillfartsvägen når huvudgrinden i öster. Eftersom kyrkan vänder sitt kor åt öster och har kyrkporten i väster, går en grusad gång från grinden längs kyrkans södra sida fram till porten i tornet. Mitt emot tornporten finns en mindre grind som vetter åt en åker. Vanligtvis är huvudingången vänd mot besökaren och kyrkan kan därför upplevas felvänd. Östra grinden har sin like vid Vesene och Jällby kyrkor med två smidda blad, rikligt dekorerade med solar som innefattar årtalet 1882 och ovanpå en stor liggande s-form med mindre snirklar. Över och under solarna finns krysslagda spjälor. Grinden sitter i metallstolpar. Västra grinden är enkel med liknande snirkligt överstycke men endast raka spjälor där de kortare har pilar. Den sitter i stenstolpar. Från östgrinden går även en gång till sakristians port i nordöst och den grusade ytan runt tornet slutar i norr vid långhusets västvägg. Där stigen delar sig står en hög tumba, en gravkista av stora tälj- eller kalkstenshällar. Det är länsman Börje Bengtsson Smedmarkus (olika stavningar förekommer) grav. Han dog 1770 och när graven undersöktes 1923 hittades kvarlevor efter sju personer. 1911 uppgavs att sidohällarna, som tillslutit graven med järnband, avlägsnats några år tidigare, men 1923 återfanns de i gården Smedstorp och sattes tillbaka.
I söder finns en stor utvidgning från 1935-36 som smalnar av i söder. Den gamla gränsen gick parallellt med den sneda norrkanten och kyrkan låg då i mitten av det området. Längs sydkanten var då ett familjegravsområde och där togs "alla smågångar bort. Kyrkogården hägnas av kallmurar av natursten och en trädkrans, som har glugg i söder, med lönnar och några askar. Runt den äldre delen planterades dessa lönnar kring förra sekelskiftet när kyrkan byggts om. Muren längs gamla delen är cirka två meter bred, hög och mosstäckt. De yngre murarna är av granit, en meter breda med plana sidor. Här har funnits murar sedan åtminstone 1600-talet, bevittnat av en teckning från 1685. Vid den tiden stod en armbössa vid vägen fram till kyrkan. Den hade upptill en mansfigur med huvud och slantarna lades i en öppning på bröstet. Gräsmattor med gravvårdar i tydliga enkla och dubbla rader. Från den raka öst-västliga grusgången går utlöpare åt sidorna till en parallell gång nära sydmuren. På södra delen finns bara låga gravstenar, men vid kyrkan är variationen större med några höga stenar och grusade stenramar. Även på norra sidan finns gravvårdar.
Den nya delen har häckplantor i sydöst längs urngravar. Den gamla trädraden är kvar och utanför östra muren är nya lövträd satta. I nordöstra hörnet står en avvikande silvergran, men enligt uppgift fanns förr fler granar kring kyrkogården. Grindar med enkla smidesgrindar med kors finns i sydöst vid ekonomibyggnaden samt vid vägen i nordöst. Vid sydmuren finns en häckomgärdad plats för avfall.

Grude kyrkogård har medeltida anor liksom kyrkan. Den av lindar allékantade tillfartsvägen når huvudgrinden i öster. Eftersom kyrkan vänder sitt kor åt öster och har kyrkporten i väster, går en grusad gång från grinden längs kyrkans södra sida fram till porten i tornet. Mitt emot tornporten finns en mindre grind som vetter åt en åker. Vanligtvis är huvudingången vänd mot besökaren och kyrkan kan därför upplevas felvänd. Östra grinden har sin like vid Vesene och Jällby kyrkor med två smidda blad, rikligt dekorerade med solar som innefattar årtalet 1882 och ovanpå en stor liggande s-form med mindre snirklar. Över och under solarna finns krysslagda spjälor. Grinden sitter i metallstolpar. Västra grinden är enkel med liknande snirkligt överstycke men endast raka spjälor där de kortare har pilar. Den sitter i stenstolpar. Från östgrinden går även en gång till sakristians port i nordöst och den grusade ytan runt tornet slutar i norr vid långhusets västvägg. Där stigen delar sig står en hög tumba, en gravkista av stora tälj- eller kalkstenshällar. Det är länsman Börje Bengtsson Smedmarkus (olika stavningar förekommer) grav. Han dog 1770 och när graven undersöktes 1923 hittades kvarlevor efter sju personer. 1911 uppgavs att sidohällarna, som tillslutit graven med järnband, avlägsnats några år tidigare, men 1923 återfanns de i gården Smedstorp och sattes tillbaka.
I söder finns en stor utvidgning från 1935-36 som smalnar av i söder. Den gamla gränsen gick parallellt med den sneda norrkanten och kyrkan låg då i mitten av det området. Längs sydkanten var då ett familjegravsområde och där togs "alla smågångar bort. Kyrkogården hägnas av kallmurar av natursten och en trädkrans, som har glugg i söder, med lönnar och några askar. Runt den äldre delen planterades dessa lönnar kring förra sekelskiftet när kyrkan byggts om. Muren längs gamla delen är cirka två meter bred, hög och mosstäckt. De yngre murarna är av granit, en meter breda med plana sidor. Här har funnits murar sedan åtminstone 1600-talet, bevittnat av en teckning från 1685. Vid den tiden stod en armbössa vid vägen fram till kyrkan. Den hade upptill en mansfigur med huvud och slantarna lades i en öppning på bröstet. Gräsmattor med gravvårdar i tydliga enkla och dubbla rader. Från den raka öst-västliga grusgången går utlöpare åt sidorna till en parallell gång nära sydmuren. På södra delen finns bara låga gravstenar, men vid kyrkan är variationen större med några höga stenar och grusade stenramar. Även på norra sidan finns gravvårdar.
Den nya delen har häckplantor i sydöst längs urngravar. Den gamla trädraden är kvar och utanför östra muren är nya lövträd satta. I nordöstra hörnet står en avvikande silvergran, men enligt uppgift fanns förr fler granar kring kyrkogården. Grindar med enkla smidesgrindar med kors finns i sydöst vid ekonomibyggnaden samt vid vägen i nordöst. Vid sydmuren finns en häckomgärdad plats för avfall.

Grude kyrkogård har medeltida anor liksom kyrkan. Den av lindar allékantade tillfartsvägen når huvudgrinden i öster. Eftersom kyrkan vänder sitt kor åt öster och har kyrkporten i väster, går en grusad gång från grinden längs kyrkans södra sida fram till porten i tornet. Mitt emot tornporten finns en mindre grind som vetter åt en åker. Vanligtvis är huvudingången vänd mot besökaren och kyrkan kan därför upplevas felvänd. Östra grinden har sin like vid Vesene och Jällby kyrkor med två smidda blad, rikligt dekorerade med solar som innefattar årtalet 1882 och ovanpå en stor liggande s-form med mindre snirklar. Över och under solarna finns krysslagda spjälor. Grinden sitter i metallstolpar. Västra grinden är enkel med liknande snirkligt överstycke men endast raka spjälor där de kortare har pilar. Den sitter i stenstolpar. Från östgrinden går även en gång till sakristians port i nordöst och den grusade ytan runt tornet slutar i norr vid långhusets västvägg. Där stigen delar sig står en hög tumba, en gravkista av stora tälj- eller kalkstenshällar. Det är länsman Börje Bengtsson Smedmarkus (olika stavningar förekommer) grav. Han dog 1770 och när graven undersöktes 1923 hittades kvarlevor efter sju personer. 1911 uppgavs att sidohällarna, som tillslutit graven med järnband, avlägsnats några år tidigare, men 1923 återfanns de i gården Smedstorp och sattes tillbaka.
I söder finns en stor utvidgning från 1935-36 som smalnar av i söder. Den gamla gränsen gick parallellt med den sneda norrkanten och kyrkan låg då i mitten av det området. Längs sydkanten var då ett familjegravsområde och där togs "alla smågångar bort. Kyrkogården hägnas av kallmurar av natursten och en trädkrans, som har glugg i söder, med lönnar och några askar. Runt den äldre delen planterades dessa lönnar kring förra sekelskiftet när kyrkan byggts om. Muren längs gamla delen är cirka två meter bred, hög och mosstäckt. De yngre murarna är av granit, en meter breda med plana sidor. Här har funnits murar sedan åtminstone 1600-talet, bevittnat av en teckning från 1685. Vid den tiden stod en armbössa vid vägen fram till kyrkan. Den hade upptill en mansfigur med huvud och slantarna lades i en öppning på bröstet. Gräsmattor med gravvårdar i tydliga enkla och dubbla rader. Från den raka öst-västliga grusgången går utlöpare åt sidorna till en parallell gång nära sydmuren. På södra delen finns bara låga gravstenar, men vid kyrkan är variationen större med några höga stenar och grusade stenramar. Även på norra sidan finns gravvårdar.
Den nya delen har häckplantor i sydöst längs urngravar. Den gamla trädraden är kvar och utanför östra muren är nya lövträd satta. I nordöstra hörnet står en avvikande silvergran, men enligt uppgift fanns förr fler granar kring kyrkogården. Grindar med enkla smidesgrindar med kors finns i sydöst vid ekonomibyggnaden samt vid vägen i nordöst. Vid sydmuren finns en häckomgärdad plats för avfall.

Grude kyrkogård har medeltida anor liksom kyrkan. Den av lindar allékantade tillfartsvägen når huvudgrinden i öster. Eftersom kyrkan vänder sitt kor åt öster och har kyrkporten i väster, går en grusad gång från grinden längs kyrkans södra sida fram till porten i tornet. Mitt emot tornporten finns en mindre grind som vetter åt en åker. Vanligtvis är huvudingången vänd mot besökaren och kyrkan kan därför upplevas felvänd. Östra grinden har sin like vid Vesene och Jällby kyrkor med två smidda blad, rikligt dekorerade med solar som innefattar årtalet 1882 och ovanpå en stor liggande s-form med mindre snirklar. Över och under solarna finns krysslagda spjälor. Grinden sitter i metallstolpar. Västra grinden är enkel med liknande snirkligt överstycke men endast raka spjälor där de kortare har pilar. Den sitter i stenstolpar. Från östgrinden går även en gång till sakristians port i nordöst och den grusade ytan runt tornet slutar i norr vid långhusets västvägg. Där stigen delar sig står en hög tumba, en gravkista av stora tälj- eller kalkstenshällar. Det är länsman Börje Bengtsson Smedmarkus (olika stavningar förekommer) grav. Han dog 1770 och när graven undersöktes 1923 hittades kvarlevor efter sju personer. 1911 uppgavs att sidohällarna, som tillslutit graven med järnband, avlägsnats några år tidigare, men 1923 återfanns de i gården Smedstorp och sattes tillbaka.
I söder finns en stor utvidgning från 1935-36 som smalnar av i söder. Den gamla gränsen gick parallellt med den sneda norrkanten och kyrkan låg då i mitten av det området. Längs sydkanten var då ett familjegravsområde och där togs "alla smågångar bort. Kyrkogården hägnas av kallmurar av natursten och en trädkrans, som har glugg i söder, med lönnar och några askar. Runt den äldre delen planterades dessa lönnar kring förra sekelskiftet när kyrkan byggts om. Muren längs gamla delen är cirka två meter bred, hög och mosstäckt. De yngre murarna är av granit, en meter breda med plana sidor. Här har funnits murar sedan åtminstone 1600-talet, bevittnat av en teckning från 1685. Vid den tiden stod en armbössa vid vägen fram till kyrkan. Den hade upptill en mansfigur med huvud och slantarna lades i en öppning på bröstet. Gräsmattor med gravvårdar i tydliga enkla och dubbla rader. Från den raka öst-västliga grusgången går utlöpare åt sidorna till en parallell gång nära sydmuren. På södra delen finns bara låga gravstenar, men vid kyrkan är variationen större med några höga stenar och grusade stenramar. Även på norra sidan finns gravvårdar.
Den nya delen har häckplantor i sydöst längs urngravar. Den gamla trädraden är kvar och utanför östra muren är nya lövträd satta. I nordöstra hörnet står en avvikande silvergran, men enligt uppgift fanns förr fler granar kring kyrkogården. Grindar med enkla smidesgrindar med kors finns i sydöst vid ekonomibyggnaden samt vid vägen i nordöst. Vid sydmuren finns en häckomgärdad plats för avfall.

Forts. på byggnadshistorik för kyrka.

Redan 1950 var golv och bjälklag åter så angripna av svamp att det fick bytas ut. Betongplatta göts i hela kyrkan, koret och sakristian och tegelgolv lades. Stödmurarna hade fått ventilationshål endast i yttre betongskärmen, ej i den inre, och hålen hade fått plåthuvar med så små hål att nästan all ventilation hindrades och fukt bildades. De sju ventilationsbrunnar som gjordes efteråt, med rör genom skärmarna och hål i de inre, åstadkoms för sent när röta och svamp redan spridits och vandrat vidare upp i väggpanelen till bänkarna, predikstolen och altarringen. Ytterligare ventilation anordnades därför i grunden och andra åtgärder vidtogs i samband med detta liksom asfaltisolering. Korgolvet sänktes men var fortfarande högre än mittgången och förlängdes genom att en bänkrad togs bort. 120 sittplatser återstod därefter, samt 14 på läktaren. I samband med renoveringen byttes altarringen, eftersom församlingen ville ha en utformning med fyllningar liknande dem på predikstol och läktarbarriär. Riksantikvarieämbetet tyckte att altarringen med sina cirklar och krucifix var originellare och intressantare än den föreslagna och förordade reparation eller kopia av den gamla. Detta hörsammades inte. Renoveringen utfördes av allt att döma 1950-1952.

1957 var det dags att lägga nytt taktegel. Man anhöll också om att få plåtkläda tornlisten eftersom fukt trängde igenom, frös och orsakade putsavfall vilket genomfördes. 1967 togs ett beslut att installera en ny helmekanisk orgel från Tostareds kyrkorgelfabrik, vilket troligen skedde 1968. Interiören målades om 1981-82.

Grude kyrkogård har medeltida anor liksom kyrkan. Den av lindar allékantade tillfartsvägen når huvudgrinden i öster. Eftersom kyrkan vänder sitt kor åt öster och har kyrkporten i väster, går en grusad gång från grinden längs kyrkans södra sida fram till porten i tornet. Mitt emot tornporten finns en mindre grind som vetter åt en åker. Vanligtvis är huvudingången vänd mot besökaren och kyrkan kan därför upplevas felvänd. Östra grinden har sin like vid Vesene och Jällby kyrkor med två smidda blad, rikligt dekorerade med solar som innefattar årtalet 1882 och ovanpå en stor liggande s-form med mindre snirklar. Över och under solarna finns krysslagda spjälor. Grinden sitter i metallstolpar. Västra grinden är enkel med liknande snirkligt överstycke men endast raka spjälor där de kortare har pilar. Den sitter i stenstolpar. Från östgrinden går även en gång till sakristians port i nordöst och den grusade ytan runt tornet slutar i norr vid långhusets västvägg. Där stigen delar sig står en hög tumba, en gravkista av stora tälj- eller kalkstenshällar. Det är länsman Börje Bengtsson Smedmarkus (olika stavningar förekommer) grav. Han dog 1770 och när graven undersöktes 1923 hittades kvarlevor efter sju personer. 1911 uppgavs att sidohällarna, som tillslutit graven med järnband, avlägsnats några år tidigare, men 1923 återfanns de i gården Smedstorp och sattes tillbaka.
I söder finns en stor utvidgning från 1935-36 som smalnar av i söder. Den gamla gränsen gick parallellt med den sneda norrkanten och kyrkan låg då i mitten av det området. Längs sydkanten var då ett familjegravsområde och där togs "alla smågångar bort. Kyrkogården hägnas av kallmurar av natursten och en trädkrans, som har glugg i söder, med lönnar och några askar. Runt den äldre delen planterades dessa lönnar kring förra sekelskiftet när kyrkan byggts om. Muren längs gamla delen är cirka två meter bred, hög och mosstäckt. De yngre murarna är av granit, en meter breda med plana sidor. Här har funnits murar sedan åtminstone 1600-talet, bevittnat av en teckning från 1685. Vid den tiden stod en armbössa vid vägen fram till kyrkan. Den hade upptill en mansfigur med huvud och slantarna lades i en öppning på bröstet. Gräsmattor med gravvårdar i tydliga enkla och dubbla rader. Från den raka öst-västliga grusgången går utlöpare åt sidorna till en parallell gång nära sydmuren. På södra delen finns bara låga gravstenar, men vid kyrkan är variationen större med några höga stenar och grusade stenramar. Även på norra sidan finns gravvårdar.
Den nya delen har häckplantor i sydöst längs urngravar. Den gamla trädraden är kvar och utanför östra muren är nya lövträd satta. I nordöstra hörnet står en avvikande silvergran, men enligt uppgift fanns förr fler granar kring kyrkogården. Grindar med enkla smidesgrindar med kors finns i sydöst vid ekonomibyggnaden samt vid vägen i nordöst. Vid sydmuren finns en häckomgärdad plats för avfall.

Grude kyrkogård har medeltida anor liksom kyrkan. Den av lindar allékantade tillfartsvägen når huvudgrinden i öster. Eftersom kyrkan vänder sitt kor åt öster och har kyrkporten i väster, går en grusad gång från grinden längs kyrkans södra sida fram till porten i tornet. Mitt emot tornporten finns en mindre grind som vetter åt en åker. Vanligtvis är huvudingången vänd mot besökaren och kyrkan kan därför upplevas felvänd. Östra grinden har sin like vid Vesene och Jällby kyrkor med två smidda blad, rikligt dekorerade med solar som innefattar årtalet 1882 och ovanpå en stor liggande s-form med mindre snirklar. Över och under solarna finns krysslagda spjälor. Grinden sitter i metallstolpar. Västra grinden är enkel med liknande snirkligt överstycke men endast raka spjälor där de kortare har pilar. Den sitter i stenstolpar. Från östgrinden går även en gång till sakristians port i nordöst och den grusade ytan runt tornet slutar i norr vid långhusets västvägg. Där stigen delar sig står en hög tumba, en gravkista av stora tälj- eller kalkstenshällar. Det är länsman Börje Bengtsson Smedmarkus (olika stavningar förekommer) grav. Han dog 1770 och när graven undersöktes 1923 hittades kvarlevor efter sju personer. 1911 uppgavs att sidohällarna, som tillslutit graven med järnband, avlägsnats några år tidigare, men 1923 återfanns de i gården Smedstorp och sattes tillbaka.
I söder finns en stor utvidgning från 1935-36 som smalnar av i söder. Den gamla gränsen gick parallellt med den sneda norrkanten och kyrkan låg då i mitten av det området. Längs sydkanten var då ett familjegravsområde och där togs "alla smågångar bort. Kyrkogården hägnas av kallmurar av natursten och en trädkrans, som har glugg i söder, med lönnar och några askar. Runt den äldre delen planterades dessa lönnar kring förra sekelskiftet när kyrkan byggts om. Muren längs gamla delen är cirka två meter bred, hög och mosstäckt. De yngre murarna är av granit, en meter breda med plana sidor. Här har funnits murar sedan åtminstone 1600-talet, bevittnat av en teckning från 1685. Vid den tiden stod en armbössa vid vägen fram till kyrkan. Den hade upptill en mansfigur med huvud och slantarna lades i en öppning på bröstet. Gräsmattor med gravvårdar i tydliga enkla och dubbla rader. Från den raka öst-västliga grusgången går utlöpare åt sidorna till en parallell gång nära sydmuren. På södra delen finns bara låga gravstenar, men vid kyrkan är variationen större med några höga stenar och grusade stenramar. Även på norra sidan finns gravvårdar.
Den nya delen har häckplantor i sydöst längs urngravar. Den gamla trädraden är kvar och utanför östra muren är nya lövträd satta. I nordöstra hörnet står en avvikande silvergran, men enligt uppgift fanns förr fler granar kring kyrkogården. Grindar med enkla smidesgrindar med kors finns i sydöst vid ekonomibyggnaden samt vid vägen i nordöst. Vid sydmuren finns en häckomgärdad plats för avfall.

Grude kyrkogård har medeltida anor liksom kyrkan. Den av lindar allékantade tillfartsvägen når huvudgrinden i öster. Eftersom kyrkan vänder sitt kor åt öster och har kyrkporten i väster, går en grusad gång från grinden längs kyrkans södra sida fram till porten i tornet. Mitt emot tornporten finns en mindre grind som vetter åt en åker. Vanligtvis är huvudingången vänd mot besökaren och kyrkan kan därför upplevas felvänd. Östra grinden har sin like vid Vesene och Jällby kyrkor med två smidda blad, rikligt dekorerade med solar som innefattar årtalet 1882 och ovanpå en stor liggande s-form med mindre snirklar. Över och under solarna finns krysslagda spjälor. Grinden sitter i metallstolpar. Västra grinden är enkel med liknande snirkligt överstycke men endast raka spjälor där de kortare har pilar. Den sitter i stenstolpar. Från östgrinden går även en gång till sakristians port i nordöst och den grusade ytan runt tornet slutar i norr vid långhusets västvägg. Där stigen delar sig står en hög tumba, en gravkista av stora tälj- eller kalkstenshällar. Det är länsman Börje Bengtsson Smedmarkus (olika stavningar förekommer) grav. Han dog 1770 och när graven undersöktes 1923 hittades kvarlevor efter sju personer. 1911 uppgavs att sidohällarna, som tillslutit graven med järnband, avlägsnats några år tidigare, men 1923 återfanns de i gården Smedstorp och sattes tillbaka.
I söder finns en stor utvidgning från 1935-36 som smalnar av i söder. Den gamla gränsen gick parallellt med den sneda norrkanten och kyrkan låg då i mitten av det området. Längs sydkanten var då ett familjegravsområde och där togs "alla smågångar bort. Kyrkogården hägnas av kallmurar av natursten och en trädkrans, som har glugg i söder, med lönnar och några askar. Runt den äldre delen planterades dessa lönnar kring förra sekelskiftet när kyrkan byggts om. Muren längs gamla delen är cirka två meter bred, hög och mosstäckt. De yngre murarna är av granit, en meter breda med plana sidor. Här har funnits murar sedan åtminstone 1600-talet, bevittnat av en teckning från 1685. Vid den tiden stod en armbössa vid vägen fram till kyrkan. Den hade upptill en mansfigur med huvud och slantarna lades i en öppning på bröstet. Gräsmattor med gravvårdar i tydliga enkla och dubbla rader. Från den raka öst-västliga grusgången går utlöpare åt sidorna till en parallell gång nära sydmuren. På södra delen finns bara låga gravstenar, men vid kyrkan är variationen större med några höga stenar och grusade stenramar. Även på norra sidan finns gravvårdar.
Den nya delen har häckplantor i sydöst längs urngravar. Den gamla trädraden är kvar och utanför östra muren är nya lövträd satta. I nordöstra hörnet står en avvikande silvergran, men enligt uppgift fanns förr fler granar kring kyrkogården. Grindar med enkla smidesgrindar med kors finns i sydöst vid ekonomibyggnaden samt vid vägen i nordöst. Vid sydmuren finns en häckomgärdad plats för avfall.

Grude kyrkogård har medeltida anor liksom kyrkan. Den av lindar allékantade tillfartsvägen når huvudgrinden i öster. Eftersom kyrkan vänder sitt kor åt öster och har kyrkporten i väster, går en grusad gång från grinden längs kyrkans södra sida fram till porten i tornet. Mitt emot tornporten finns en mindre grind som vetter åt en åker. Vanligtvis är huvudingången vänd mot besökaren och kyrkan kan därför upplevas felvänd. Östra grinden har sin like vid Vesene och Jällby kyrkor med två smidda blad, rikligt dekorerade med solar som innefattar årtalet 1882 och ovanpå en stor liggande s-form med mindre snirklar. Över och under solarna finns krysslagda spjälor. Grinden sitter i metallstolpar. Västra grinden är enkel med liknande snirkligt överstycke men endast raka spjälor där de kortare har pilar. Den sitter i stenstolpar. Från östgrinden går även en gång till sakristians port i nordöst och den grusade ytan runt tornet slutar i norr vid långhusets västvägg. Där stigen delar sig står en hög tumba, en gravkista av stora tälj- eller kalkstenshällar. Det är länsman Börje Bengtsson Smedmarkus (olika stavningar förekommer) grav. Han dog 1770 och när graven undersöktes 1923 hittades kvarlevor efter sju personer. 1911 uppgavs att sidohällarna, som tillslutit graven med järnband, avlägsnats några år tidigare, men 1923 återfanns de i gården Smedstorp och sattes tillbaka.
I söder finns en stor utvidgning från 1935-36 som smalnar av i söder. Den gamla gränsen gick parallellt med den sneda norrkanten och kyrkan låg då i mitten av det området. Längs sydkanten var då ett familjegravsområde och där togs "alla smågångar bort. Kyrkogården hägnas av kallmurar av natursten och en trädkrans, som har glugg i söder, med lönnar och några askar. Runt den äldre delen planterades dessa lönnar kring förra sekelskiftet när kyrkan byggts om. Muren längs gamla delen är cirka två meter bred, hög och mosstäckt. De yngre murarna är av granit, en meter breda med plana sidor. Här har funnits murar sedan åtminstone 1600-talet, bevittnat av en teckning från 1685. Vid den tiden stod en armbössa vid vägen fram till kyrkan. Den hade upptill en mansfigur med huvud och slantarna lades i en öppning på bröstet. Gräsmattor med gravvårdar i tydliga enkla och dubbla rader. Från den raka öst-västliga grusgången går utlöpare åt sidorna till en parallell gång nära sydmuren. På södra delen finns bara låga gravstenar, men vid kyrkan är variationen större med några höga stenar och grusade stenramar. Även på norra sidan finns gravvårdar.
Den nya delen har häckplantor i sydöst längs urngravar. Den gamla trädraden är kvar och utanför östra muren är nya lövträd satta. I nordöstra hörnet står en avvikande silvergran, men enligt uppgift fanns förr fler granar kring kyrkogården. Grindar med enkla smidesgrindar med kors finns i sydöst vid ekonomibyggnaden samt vid vägen i nordöst. Vid sydmuren finns en häckomgärdad plats för avfall.

Grude kyrkogård har medeltida anor liksom kyrkan. Den av lindar allékantade tillfartsvägen når huvudgrinden i öster. Eftersom kyrkan vänder sitt kor åt öster och har kyrkporten i väster, går en grusad gång från grinden längs kyrkans södra sida fram till porten i tornet. Mitt emot tornporten finns en mindre grind som vetter åt en åker. Vanligtvis är huvudingången vänd mot besökaren och kyrkan kan därför upplevas felvänd. Östra grinden har sin like vid Vesene och Jällby kyrkor med två smidda blad, rikligt dekorerade med solar som innefattar årtalet 1882 och ovanpå en stor liggande s-form med mindre snirklar. Över och under solarna finns krysslagda spjälor. Grinden sitter i metallstolpar. Västra grinden är enkel med liknande snirkligt överstycke men endast raka spjälor där de kortare har pilar. Den sitter i stenstolpar. Från östgrinden går även en gång till sakristians port i nordöst och den grusade ytan runt tornet slutar i norr vid långhusets västvägg. Där stigen delar sig står en hög tumba, en gravkista av stora tälj- eller kalkstenshällar. Det är länsman Börje Bengtsson Smedmarkus (olika stavningar förekommer) grav. Han dog 1770 och när graven undersöktes 1923 hittades kvarlevor efter sju personer. 1911 uppgavs att sidohällarna, som tillslutit graven med järnband, avlägsnats några år tidigare, men 1923 återfanns de i gården Smedstorp och sattes tillbaka.
I söder finns en stor utvidgning från 1935-36 som smalnar av i söder. Den gamla gränsen gick parallellt med den sneda norrkanten och kyrkan låg då i mitten av det området. Längs sydkanten var då ett familjegravsområde och där togs "alla smågångar bort. Kyrkogården hägnas av kallmurar av natursten och en trädkrans, som har glugg i söder, med lönnar och några askar. Runt den äldre delen planterades dessa lönnar kring förra sekelskiftet när kyrkan byggts om. Muren längs gamla delen är cirka två meter bred, hög och mosstäckt. De yngre murarna är av granit, en meter breda med plana sidor. Här har funnits murar sedan åtminstone 1600-talet, bevittnat av en teckning från 1685. Vid den tiden stod en armbössa vid vägen fram till kyrkan. Den hade upptill en mansfigur med huvud och slantarna lades i en öppning på bröstet. Gräsmattor med gravvårdar i tydliga enkla och dubbla rader. Från den raka öst-västliga grusgången går utlöpare åt sidorna till en parallell gång nära sydmuren. På södra delen finns bara låga gravstenar, men vid kyrkan är variationen större med några höga stenar och grusade stenramar. Även på norra sidan finns gravvårdar.
Den nya delen har häckplantor i sydöst längs urngravar. Den gamla trädraden är kvar och utanför östra muren är nya lövträd satta. I nordöstra hörnet står en avvikande silvergran, men enligt uppgift fanns förr fler granar kring kyrkogården. Grindar med enkla smidesgrindar med kors finns i sydöst vid ekonomibyggnaden samt vid vägen i nordöst. Vid sydmuren finns en häckomgärdad plats för avfall.

Grude kyrkogård har medeltida anor liksom kyrkan. Den av lindar allékantade tillfartsvägen når huvudgrinden i öster. Eftersom kyrkan vänder sitt kor åt öster och har kyrkporten i väster, går en grusad gång från grinden längs kyrkans södra sida fram till porten i tornet. Mitt emot tornporten finns en mindre grind som vetter åt en åker. Vanligtvis är huvudingången vänd mot besökaren och kyrkan kan därför upplevas felvänd. Östra grinden har sin like vid Vesene och Jällby kyrkor med två smidda blad, rikligt dekorerade med solar som innefattar årtalet 1882 och ovanpå en stor liggande s-form med mindre snirklar. Över och under solarna finns krysslagda spjälor. Grinden sitter i metallstolpar. Västra grinden är enkel med liknande snirkligt överstycke men endast raka spjälor där de kortare har pilar. Den sitter i stenstolpar. Från östgrinden går även en gång till sakristians port i nordöst och den grusade ytan runt tornet slutar i norr vid långhusets västvägg. Där stigen delar sig står en hög tumba, en gravkista av stora tälj- eller kalkstenshällar. Det är länsman Börje Bengtsson Smedmarkus (olika stavningar förekommer) grav. Han dog 1770 och när graven undersöktes 1923 hittades kvarlevor efter sju personer. 1911 uppgavs att sidohällarna, som tillslutit graven med järnband, avlägsnats några år tidigare, men 1923 återfanns de i gården Smedstorp och sattes tillbaka.
I söder finns en stor utvidgning från 1935-36 som smalnar av i söder. Den gamla gränsen gick parallellt med den sneda norrkanten och kyrkan låg då i mitten av det området. Längs sydkanten var då ett familjegravsområde och där togs "alla smågångar bort. Kyrkogården hägnas av kallmurar av natursten och en trädkrans, som har glugg i söder, med lönnar och några askar. Runt den äldre delen planterades dessa lönnar kring förra sekelskiftet när kyrkan byggts om. Muren längs gamla delen är cirka två meter bred, hög och mosstäckt. De yngre murarna är av granit, en meter breda med plana sidor. Här har funnits murar sedan åtminstone 1600-talet, bevittnat av en teckning från 1685. Vid den tiden stod en armbössa vid vägen fram till kyrkan. Den hade upptill en mansfigur med huvud och slantarna lades i en öppning på bröstet. Gräsmattor med gravvårdar i tydliga enkla och dubbla rader. Från den raka öst-västliga grusgången går utlöpare åt sidorna till en parallell gång nära sydmuren. På södra delen finns bara låga gravstenar, men vid kyrkan är variationen större med några höga stenar och grusade stenramar. Även på norra sidan finns gravvårdar.
Den nya delen har häckplantor i sydöst längs urngravar. Den gamla trädraden är kvar och utanför östra muren är nya lövträd satta. I nordöstra hörnet står en avvikande silvergran, men enligt uppgift fanns förr fler granar kring kyrkogården. Grindar med enkla smidesgrindar med kors finns i sydöst vid ekonomibyggnaden samt vid vägen i nordöst. Vid sydmuren finns en häckomgärdad plats för avfall.

Grude kyrkogård har medeltida anor liksom kyrkan. Den av lindar allékantade tillfartsvägen når huvudgrinden i öster. Eftersom kyrkan vänder sitt kor åt öster och har kyrkporten i väster, går en grusad gång från grinden längs kyrkans södra sida fram till porten i tornet. Mitt emot tornporten finns en mindre grind som vetter åt en åker. Vanligtvis är huvudingången vänd mot besökaren och kyrkan kan därför upplevas felvänd. Östra grinden har sin like vid Vesene och Jällby kyrkor med två smidda blad, rikligt dekorerade med solar som innefattar årtalet 1882 och ovanpå en stor liggande s-form med mindre snirklar. Över och under solarna finns krysslagda spjälor. Grinden sitter i metallstolpar. Västra grinden är enkel med liknande snirkligt överstycke men endast raka spjälor där de kortare har pilar. Den sitter i stenstolpar. Från östgrinden går även en gång till sakristians port i nordöst och den grusade ytan runt tornet slutar i norr vid långhusets västvägg. Där stigen delar sig står en hög tumba, en gravkista av stora tälj- eller kalkstenshällar. Det är länsman Börje Bengtsson Smedmarkus (olika stavningar förekommer) grav. Han dog 1770 och när graven undersöktes 1923 hittades kvarlevor efter sju personer. 1911 uppgavs att sidohällarna, som tillslutit graven med järnband, avlägsnats några år tidigare, men 1923 återfanns de i gården Smedstorp och sattes tillbaka.
I söder finns en stor utvidgning från 1935-36 som smalnar av i söder. Den gamla gränsen gick parallellt med den sneda norrkanten och kyrkan låg då i mitten av det området. Längs sydkanten var då ett familjegravsområde och där togs "alla smågångar bort. Kyrkogården hägnas av kallmurar av natursten och en trädkrans, som har glugg i söder, med lönnar och några askar. Runt den äldre delen planterades dessa lönnar kring förra sekelskiftet när kyrkan byggts om. Muren längs gamla delen är cirka två meter bred, hög och mosstäckt. De yngre murarna är av granit, en meter breda med plana sidor. Här har funnits murar sedan åtminstone 1600-talet, bevittnat av en teckning från 1685. Vid den tiden stod en armbössa vid vägen fram till kyrkan. Den hade upptill en mansfigur med huvud och slantarna lades i en öppning på bröstet. Gräsmattor med gravvårdar i tydliga enkla och dubbla rader. Från den raka öst-västliga grusgången går utlöpare åt sidorna till en parallell gång nära sydmuren. På södra delen finns bara låga gravstenar, men vid kyrkan är variationen större med några höga stenar och grusade stenramar. Även på norra sidan finns gravvårdar.
Den nya delen har häckplantor i sydöst längs urngravar. Den gamla trädraden är kvar och utanför östra muren är nya lövträd satta. I nordöstra hörnet står en avvikande silvergran, men enligt uppgift fanns förr fler granar kring kyrkogården. Grindar med enkla smidesgrindar med kors finns i sydöst vid ekonomibyggnaden samt vid vägen i nordöst. Vid sydmuren finns en häckomgärdad plats för avfall.

Grude kyrkogård har medeltida anor liksom kyrkan. Den av lindar allékantade tillfartsvägen når huvudgrinden i öster. Eftersom kyrkan vänder sitt kor åt öster och har kyrkporten i väster, går en grusad gång från grinden längs kyrkans södra sida fram till porten i tornet. Mitt emot tornporten finns en mindre grind som vetter åt en åker. Vanligtvis är huvudingången vänd mot besökaren och kyrkan kan därför upplevas felvänd. Östra grinden har sin like vid Vesene och Jällby kyrkor med två smidda blad, rikligt dekorerade med solar som innefattar årtalet 1882 och ovanpå en stor liggande s-form med mindre snirklar. Över och under solarna finns krysslagda spjälor. Grinden sitter i metallstolpar. Västra grinden är enkel med liknande snirkligt överstycke men endast raka spjälor där de kortare har pilar. Den sitter i stenstolpar. Från östgrinden går även en gång till sakristians port i nordöst och den grusade ytan runt tornet slutar i norr vid långhusets västvägg. Där stigen delar sig står en hög tumba, en gravkista av stora tälj- eller kalkstenshällar. Det är länsman Börje Bengtsson Smedmarkus (olika stavningar förekommer) grav. Han dog 1770 och när graven undersöktes 1923 hittades kvarlevor efter sju personer. 1911 uppgavs att sidohällarna, som tillslutit graven med järnband, avlägsnats några år tidigare, men 1923 återfanns de i gården Smedstorp och sattes tillbaka.
I söder finns en stor utvidgning från 1935-36 som smalnar av i söder. Den gamla gränsen gick parallellt med den sneda norrkanten och kyrkan låg då i mitten av det området. Längs sydkanten var då ett familjegravsområde och där togs "alla smågångar bort. Kyrkogården hägnas av kallmurar av natursten och en trädkrans, som har glugg i söder, med lönnar och några askar. Runt den äldre delen planterades dessa lönnar kring förra sekelskiftet när kyrkan byggts om. Muren längs gamla delen är cirka två meter bred, hög och mosstäckt. De yngre murarna är av granit, en meter breda med plana sidor. Här har funnits murar sedan åtminstone 1600-talet, bevittnat av en teckning från 1685. Vid den tiden stod en armbössa vid vägen fram till kyrkan. Den hade upptill en mansfigur med huvud och slantarna lades i en öppning på bröstet. Gräsmattor med gravvårdar i tydliga enkla och dubbla rader. Från den raka öst-västliga grusgången går utlöpare åt sidorna till en parallell gång nära sydmuren. På södra delen finns bara låga gravstenar, men vid kyrkan är variationen större med några höga stenar och grusade stenramar. Även på norra sidan finns gravvårdar.
Den nya delen har häckplantor i sydöst längs urngravar. Den gamla trädraden är kvar och utanför östra muren är nya lövträd satta. I nordöstra hörnet står en avvikande silvergran, men enligt uppgift fanns förr fler granar kring kyrkogården. Grindar med enkla smidesgrindar med kors finns i sydöst vid ekonomibyggnaden samt vid vägen i nordöst. Vid sydmuren finns en häckomgärdad plats för avfall.

Grude kyrkogård har medeltida anor liksom kyrkan. Den av lindar allékantade tillfartsvägen når huvudgrinden i öster. Eftersom kyrkan vänder sitt kor åt öster och har kyrkporten i väster, går en grusad gång från grinden längs kyrkans södra sida fram till porten i tornet. Mitt emot tornporten finns en mindre grind som vetter åt en åker. Vanligtvis är huvudingången vänd mot besökaren och kyrkan kan därför upplevas felvänd. Östra grinden har sin like vid Vesene och Jällby kyrkor med två smidda blad, rikligt dekorerade med solar som innefattar årtalet 1882 och ovanpå en stor liggande s-form med mindre snirklar. Över och under solarna finns krysslagda spjälor. Grinden sitter i metallstolpar. Västra grinden är enkel med liknande snirkligt överstycke men endast raka spjälor där de kortare har pilar. Den sitter i stenstolpar. Från östgrinden går även en gång till sakristians port i nordöst och den grusade ytan runt tornet slutar i norr vid långhusets västvägg. Där stigen delar sig står en hög tumba, en gravkista av stora tälj- eller kalkstenshällar. Det är länsman Börje Bengtsson Smedmarkus (olika stavningar förekommer) grav. Han dog 1770 och när graven undersöktes 1923 hittades kvarlevor efter sju personer. 1911 uppgavs att sidohällarna, som tillslutit graven med järnband, avlägsnats några år tidigare, men 1923 återfanns de i gården Smedstorp och sattes tillbaka.
I söder finns en stor utvidgning från 1935-36 som smalnar av i söder. Den gamla gränsen gick parallellt med den sneda norrkanten och kyrkan låg då i mitten av det området. Längs sydkanten var då ett familjegravsområde och där togs "alla smågångar bort. Kyrkogården hägnas av kallmurar av natursten och en trädkrans, som har glugg i söder, med lönnar och några askar. Runt den äldre delen planterades dessa lönnar kring förra sekelskiftet när kyrkan byggts om. Muren längs gamla delen är cirka två meter bred, hög och mosstäckt. De yngre murarna är av granit, en meter breda med plana sidor. Här har funnits murar sedan åtminstone 1600-talet, bevittnat av en teckning från 1685. Vid den tiden stod en armbössa vid vägen fram till kyrkan. Den hade upptill en mansfigur med huvud och slantarna lades i en öppning på bröstet. Gräsmattor med gravvårdar i tydliga enkla och dubbla rader. Från den raka öst-västliga grusgången går utlöpare åt sidorna till en parallell gång nära sydmuren. På södra delen finns bara låga gravstenar, men vid kyrkan är variationen större med några höga stenar och grusade stenramar. Även på norra sidan finns gravvårdar.
Den nya delen har häckplantor i sydöst längs urngravar. Den gamla trädraden är kvar och utanför östra muren är nya lövträd satta. I nordöstra hörnet står en avvikande silvergran, men enligt uppgift fanns förr fler granar kring kyrkogården. Grindar med enkla smidesgrindar med kors finns i sydöst vid ekonomibyggnaden samt vid vägen i nordöst. Vid sydmuren finns en häckomgärdad plats för avfall.

Grude kyrkogård har medeltida anor liksom kyrkan. Den av lindar allékantade tillfartsvägen når huvudgrinden i öster. Eftersom kyrkan vänder sitt kor åt öster och har kyrkporten i väster, går en grusad gång från grinden längs kyrkans södra sida fram till porten i tornet. Mitt emot tornporten finns en mindre grind som vetter åt en åker. Vanligtvis är huvudingången vänd mot besökaren och kyrkan kan därför upplevas felvänd. Östra grinden har sin like vid Vesene och Jällby kyrkor med två smidda blad, rikligt dekorerade med solar som innefattar årtalet 1882 och ovanpå en stor liggande s-form med mindre snirklar. Över och under solarna finns krysslagda spjälor. Grinden sitter i metallstolpar. Västra grinden är enkel med liknande snirkligt överstycke men endast raka spjälor där de kortare har pilar. Den sitter i stenstolpar. Från östgrinden går även en gång till sakristians port i nordöst och den grusade ytan runt tornet slutar i norr vid långhusets västvägg. Där stigen delar sig står en hög tumba, en gravkista av stora tälj- eller kalkstenshällar. Det är länsman Börje Bengtsson Smedmarkus (olika stavningar förekommer) grav. Han dog 1770 och när graven undersöktes 1923 hittades kvarlevor efter sju personer. 1911 uppgavs att sidohällarna, som tillslutit graven med järnband, avlägsnats några år tidigare, men 1923 återfanns de i gården Smedstorp och sattes tillbaka.
I söder finns en stor utvidgning från 1935-36 som smalnar av i söder. Den gamla gränsen gick parallellt med den sneda norrkanten och kyrkan låg då i mitten av det området. Längs sydkanten var då ett familjegravsområde och där togs "alla smågångar bort. Kyrkogården hägnas av kallmurar av natursten och en trädkrans, som har glugg i söder, med lönnar och några askar. Runt den äldre delen planterades dessa lönnar kring förra sekelskiftet när kyrkan byggts om. Muren längs gamla delen är cirka två meter bred, hög och mosstäckt. De yngre murarna är av granit, en meter breda med plana sidor. Här har funnits murar sedan åtminstone 1600-talet, bevittnat av en teckning från 1685. Vid den tiden stod en armbössa vid vägen fram till kyrkan. Den hade upptill en mansfigur med huvud och slantarna lades i en öppning på bröstet. Gräsmattor med gravvårdar i tydliga enkla och dubbla rader. Från den raka öst-västliga grusgången går utlöpare åt sidorna till en parallell gång nära sydmuren. På södra delen finns bara låga gravstenar, men vid kyrkan är variationen större med några höga stenar och grusade stenramar. Även på norra sidan finns gravvårdar.
Den nya delen har häckplantor i sydöst längs urngravar. Den gamla trädraden är kvar och utanför östra muren är nya lövträd satta. I nordöstra hörnet står en avvikande silvergran, men enligt uppgift fanns förr fler granar kring kyrkogården. Grindar med enkla smidesgrindar med kors finns i sydöst vid ekonomibyggnaden samt vid vägen i nordöst. Vid sydmuren finns en häckomgärdad plats för avfall.