Typ <itemType> |
Byggnad |
Plats <presPlaceLabel> |
Län: Västra Götaland, Kommun: Herrljunga |
Titel <itemTitle> |
FÖLENE KYRKA |
Beskrivning Inventeringsår (2003) <itemDescription> |
-
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och kyrkan är placerad på västra delen. Runtom hägnas kyrkogården av vällagda breda kallmurar av natursten med plan ovansida. På insidan av muren står en trädkrans med mestadels almar men även lönnar. En t...
Visa hela
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och kyrkan är placerad på västra delen. Runtom hägnas kyrkogården av vällagda breda kallmurar av natursten med plan ovansida. På insidan av muren står en trädkrans med mestadels almar men även lönnar. En tät låg tujahäck från 1970-talet sträcker sig i nord-sydlig riktning helt nära koret i öster och markerar den äldre gränsen. Längs kyrkans norra sida går en rak grusgång mellan likadana smidda gamla pargrindar i öster och väster. Grindbladen har ett intrikat mönster av fyra lika stora rutor med krysslagda spjälor och ett fyrpass med snirklade ändar i varje ruta. Mitt på varje grindblad är ett runt nav. De hänger i grindstolpar av huggen sten med välvd topp. Den nyaste kyrkogårdsdelen i norr befinner sig utanför muren och nås genom tre smala öppningar i den gamla bogårdsmuren. Norr därom är en parkering anordnad. På den äldre ytan går en grusgång längs muren. Den nya delen är i stort sett outnyttjad än så länge med gräsmattor som hägnas av häckoxbär och har lövträd (ginnalalönn enligt anläggningsritningen) i mellersta häckraden vid parkeringen. Från västgrinden leder en konststensgång från slutet av 1980-talet fram till västporten och den grusade ytan runt vapenhuset. Gjutjärnsbänkar från Byarum med träsits står på sidorna. Överväxta kalkstensgångar finns i gräset runtom kyrkan. På var sida om kyrkporten står en runsten. I Hilfelings reseskildring 1791 omtalas att det var en pastor Kyllin som lät flytta dem från sina ursprungsplatser i socknen och placera dem där. De kom dock att behövas som byggnadsmaterial i kyrkan senare, men återfick sin position omkring 1950. Stenarnas texter har tolkats till: "Bun reste denna sten efter son sin, en mycket god kämpe" respektive "Åsfrid reste denna sten efter Osger en mycket god man, min make". Gravstenarna är placerade i nord-sydliga rader, några har höga stenar men de flesta har låga stenar utan ramar. I sydvästra hörnet står ett gammalt kyrkstall som är upplagt på kyrkmuren med sin östra långsida, där ett buskage växer. 1938 visades kyrkan i Allers Familjejournal och beskrevs som en av de vackraste och bäst hållna kyrkogårdarna i landet.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2003) <itemDescription> |
-
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och k...
Visa hela
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och kyrkan är placerad på västra delen. Runtom hägnas kyrkogården av vällagda breda kallmurar av natursten med plan ovansida. På insidan av muren står en trädkrans med mestadels almar men även lönnar. En tät låg tujahäck från 1970-talet sträcker sig i nord-sydlig riktning helt nära koret i öster och markerar den äldre gränsen. Längs kyrkans norra sida går en rak grusgång mellan likadana smidda gamla pargrindar i öster och väster. Grindbladen har ett intrikat mönster av fyra lika stora rutor med krysslagda spjälor och ett fyrpass med snirklade ändar i varje ruta. Mitt på varje grindblad är ett runt nav. De hänger i grindstolpar av huggen sten med välvd topp. Den nyaste kyrkogårdsdelen i norr befinner sig utanför muren och nås genom tre smala öppningar i den gamla bogårdsmuren. Norr därom är en parkering anordnad. På den äldre ytan går en grusgång längs muren. Den nya delen är i stort sett outnyttjad än så länge med gräsmattor som hägnas av häckoxbär och har lövträd (ginnalalönn enligt anläggningsritningen) i mellersta häckraden vid parkeringen. Från västgrinden leder en konststensgång från slutet av 1980-talet fram till västporten och den grusade ytan runt vapenhuset. Gjutjärnsbänkar från Byarum med träsits står på sidorna. Överväxta kalkstensgångar finns i gräset runtom kyrkan. På var sida om kyrkporten står en runsten. I Hilfelings reseskildring 1791 omtalas att det var en pastor Kyllin som lät flytta dem från sina ursprungsplatser i socknen och placera dem där. De kom dock att behövas som byggnadsmaterial i kyrkan senare, men återfick sin position omkring 1950. Stenarnas texter har tolkats till: "Bun reste denna sten efter son sin, en mycket god kämpe" respektive "Åsfrid reste denna sten efter Osger en mycket god man, min make". Gravstenarna är placerade i nord-sydliga rader, några har höga stenar men de flesta har låga stenar utan ramar. I sydvästra hörnet står ett gammalt kyrkstall som är upplagt på kyrkmuren med sin östra långsida, där ett buskage växer. 1938 visades kyrkan i Allers Familjejournal och beskrevs som en av de vackraste och bäst hållna kyrkogårdarna i landet.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2003) <itemDescription> |
-
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och k...
Visa hela
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och kyrkan är placerad på västra delen. Runtom hägnas kyrkogården av vällagda breda kallmurar av natursten med plan ovansida. På insidan av muren står en trädkrans med mestadels almar men även lönnar. En tät låg tujahäck från 1970-talet sträcker sig i nord-sydlig riktning helt nära koret i öster och markerar den äldre gränsen. Längs kyrkans norra sida går en rak grusgång mellan likadana smidda gamla pargrindar i öster och väster. Grindbladen har ett intrikat mönster av fyra lika stora rutor med krysslagda spjälor och ett fyrpass med snirklade ändar i varje ruta. Mitt på varje grindblad är ett runt nav. De hänger i grindstolpar av huggen sten med välvd topp. Den nyaste kyrkogårdsdelen i norr befinner sig utanför muren och nås genom tre smala öppningar i den gamla bogårdsmuren. Norr därom är en parkering anordnad. På den äldre ytan går en grusgång längs muren. Den nya delen är i stort sett outnyttjad än så länge med gräsmattor som hägnas av häckoxbär och har lövträd (ginnalalönn enligt anläggningsritningen) i mellersta häckraden vid parkeringen. Från västgrinden leder en konststensgång från slutet av 1980-talet fram till västporten och den grusade ytan runt vapenhuset. Gjutjärnsbänkar från Byarum med träsits står på sidorna. Överväxta kalkstensgångar finns i gräset runtom kyrkan. På var sida om kyrkporten står en runsten. I Hilfelings reseskildring 1791 omtalas att det var en pastor Kyllin som lät flytta dem från sina ursprungsplatser i socknen och placera dem där. De kom dock att behövas som byggnadsmaterial i kyrkan senare, men återfick sin position omkring 1950. Stenarnas texter har tolkats till: "Bun reste denna sten efter son sin, en mycket god kämpe" respektive "Åsfrid reste denna sten efter Osger en mycket god man, min make". Gravstenarna är placerade i nord-sydliga rader, några har höga stenar men de flesta har låga stenar utan ramar. I sydvästra hörnet står ett gammalt kyrkstall som är upplagt på kyrkmuren med sin östra långsida, där ett buskage växer. 1938 visades kyrkan i Allers Familjejournal och beskrevs som en av de vackraste och bäst hållna kyrkogårdarna i landet.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2003) <itemDescription> |
-
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och k...
Visa hela
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och kyrkan är placerad på västra delen. Runtom hägnas kyrkogården av vällagda breda kallmurar av natursten med plan ovansida. På insidan av muren står en trädkrans med mestadels almar men även lönnar. En tät låg tujahäck från 1970-talet sträcker sig i nord-sydlig riktning helt nära koret i öster och markerar den äldre gränsen. Längs kyrkans norra sida går en rak grusgång mellan likadana smidda gamla pargrindar i öster och väster. Grindbladen har ett intrikat mönster av fyra lika stora rutor med krysslagda spjälor och ett fyrpass med snirklade ändar i varje ruta. Mitt på varje grindblad är ett runt nav. De hänger i grindstolpar av huggen sten med välvd topp. Den nyaste kyrkogårdsdelen i norr befinner sig utanför muren och nås genom tre smala öppningar i den gamla bogårdsmuren. Norr därom är en parkering anordnad. På den äldre ytan går en grusgång längs muren. Den nya delen är i stort sett outnyttjad än så länge med gräsmattor som hägnas av häckoxbär och har lövträd (ginnalalönn enligt anläggningsritningen) i mellersta häckraden vid parkeringen. Från västgrinden leder en konststensgång från slutet av 1980-talet fram till västporten och den grusade ytan runt vapenhuset. Gjutjärnsbänkar från Byarum med träsits står på sidorna. Överväxta kalkstensgångar finns i gräset runtom kyrkan. På var sida om kyrkporten står en runsten. I Hilfelings reseskildring 1791 omtalas att det var en pastor Kyllin som lät flytta dem från sina ursprungsplatser i socknen och placera dem där. De kom dock att behövas som byggnadsmaterial i kyrkan senare, men återfick sin position omkring 1950. Stenarnas texter har tolkats till: "Bun reste denna sten efter son sin, en mycket god kämpe" respektive "Åsfrid reste denna sten efter Osger en mycket god man, min make". Gravstenarna är placerade i nord-sydliga rader, några har höga stenar men de flesta har låga stenar utan ramar. I sydvästra hörnet står ett gammalt kyrkstall som är upplagt på kyrkmuren med sin östra långsida, där ett buskage växer. 1938 visades kyrkan i Allers Familjejournal och beskrevs som en av de vackraste och bäst hållna kyrkogårdarna i landet.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2003) <itemDescription> |
-
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och k...
Visa hela
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och kyrkan är placerad på västra delen. Runtom hägnas kyrkogården av vällagda breda kallmurar av natursten med plan ovansida. På insidan av muren står en trädkrans med mestadels almar men även lönnar. En tät låg tujahäck från 1970-talet sträcker sig i nord-sydlig riktning helt nära koret i öster och markerar den äldre gränsen. Längs kyrkans norra sida går en rak grusgång mellan likadana smidda gamla pargrindar i öster och väster. Grindbladen har ett intrikat mönster av fyra lika stora rutor med krysslagda spjälor och ett fyrpass med snirklade ändar i varje ruta. Mitt på varje grindblad är ett runt nav. De hänger i grindstolpar av huggen sten med välvd topp. Den nyaste kyrkogårdsdelen i norr befinner sig utanför muren och nås genom tre smala öppningar i den gamla bogårdsmuren. Norr därom är en parkering anordnad. På den äldre ytan går en grusgång längs muren. Den nya delen är i stort sett outnyttjad än så länge med gräsmattor som hägnas av häckoxbär och har lövträd (ginnalalönn enligt anläggningsritningen) i mellersta häckraden vid parkeringen. Från västgrinden leder en konststensgång från slutet av 1980-talet fram till västporten och den grusade ytan runt vapenhuset. Gjutjärnsbänkar från Byarum med träsits står på sidorna. Överväxta kalkstensgångar finns i gräset runtom kyrkan. På var sida om kyrkporten står en runsten. I Hilfelings reseskildring 1791 omtalas att det var en pastor Kyllin som lät flytta dem från sina ursprungsplatser i socknen och placera dem där. De kom dock att behövas som byggnadsmaterial i kyrkan senare, men återfick sin position omkring 1950. Stenarnas texter har tolkats till: "Bun reste denna sten efter son sin, en mycket god kämpe" respektive "Åsfrid reste denna sten efter Osger en mycket god man, min make". Gravstenarna är placerade i nord-sydliga rader, några har höga stenar men de flesta har låga stenar utan ramar. I sydvästra hörnet står ett gammalt kyrkstall som är upplagt på kyrkmuren med sin östra långsida, där ett buskage växer. 1938 visades kyrkan i Allers Familjejournal och beskrevs som en av de vackraste och bäst hållna kyrkogårdarna i landet.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2003) <itemDescription> |
-
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och k...
Visa hela
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och kyrkan är placerad på västra delen. Runtom hägnas kyrkogården av vällagda breda kallmurar av natursten med plan ovansida. På insidan av muren står en trädkrans med mestadels almar men även lönnar. En tät låg tujahäck från 1970-talet sträcker sig i nord-sydlig riktning helt nära koret i öster och markerar den äldre gränsen. Längs kyrkans norra sida går en rak grusgång mellan likadana smidda gamla pargrindar i öster och väster. Grindbladen har ett intrikat mönster av fyra lika stora rutor med krysslagda spjälor och ett fyrpass med snirklade ändar i varje ruta. Mitt på varje grindblad är ett runt nav. De hänger i grindstolpar av huggen sten med välvd topp. Den nyaste kyrkogårdsdelen i norr befinner sig utanför muren och nås genom tre smala öppningar i den gamla bogårdsmuren. Norr därom är en parkering anordnad. På den äldre ytan går en grusgång längs muren. Den nya delen är i stort sett outnyttjad än så länge med gräsmattor som hägnas av häckoxbär och har lövträd (ginnalalönn enligt anläggningsritningen) i mellersta häckraden vid parkeringen. Från västgrinden leder en konststensgång från slutet av 1980-talet fram till västporten och den grusade ytan runt vapenhuset. Gjutjärnsbänkar från Byarum med träsits står på sidorna. Överväxta kalkstensgångar finns i gräset runtom kyrkan. På var sida om kyrkporten står en runsten. I Hilfelings reseskildring 1791 omtalas att det var en pastor Kyllin som lät flytta dem från sina ursprungsplatser i socknen och placera dem där. De kom dock att behövas som byggnadsmaterial i kyrkan senare, men återfick sin position omkring 1950. Stenarnas texter har tolkats till: "Bun reste denna sten efter son sin, en mycket god kämpe" respektive "Åsfrid reste denna sten efter Osger en mycket god man, min make". Gravstenarna är placerade i nord-sydliga rader, några har höga stenar men de flesta har låga stenar utan ramar. I sydvästra hörnet står ett gammalt kyrkstall som är upplagt på kyrkmuren med sin östra långsida, där ett buskage växer. 1938 visades kyrkan i Allers Familjejournal och beskrevs som en av de vackraste och bäst hållna kyrkogårdarna i landet.
Stäng
|
Historik <itemDescription> |
-
Forts. på byggnadshistorik för kyrka. I augusti 1988 inleddes en ny invändig renovering då utrymmet under läktaren omdisponerades. Fyra respektive tre bänkar togs bort för ett förrådsskåp i söder och...
Visa hela
Forts. på byggnadshistorik för kyrka. I augusti 1988 inleddes en ny invändig renovering då utrymmet under läktaren omdisponerades. Fyra respektive tre bänkar togs bort för ett förrådsskåp i söder och för klädhängare i norr. I vapenhuset gjordes en helt ny inbyggd trappa med handikapptoalett och skrubb under. Läktarbarriären försågs med ett skyddsräcke. Detta arbete var klart 1989 men under hösten 1991 fortsatte en fullständig invändig ommålning utifrån färgerna på altartavla och altarring. Väggputsen knackades ned och putsades om och då konstaterades att det fanns tretton olika putslager med olika färgnyanser. Det första lagret mot väggen hade stabil kalkputs och på det andra fanns dekormåleri i al secco som blottlades på norra väggen och konserverades i två olika stora ytor. Den ena ytan visar en röd blomranka och den andra har gul och svart bemålning liknande en ryttare. Två parallella linjer var dragna i våt puts omkring en meter från golvet som varit en markering i dekormåleri. De utfördes före förlängningen på 1600-talet och blev bedömda som renässansmålningar, alltså sent 1400-tal till tidigt 1500-tal, enligt Viola Hernfjäll som forskat om medeltida kyrkmålningar. Fjärde lagret från väggen var svartfärgat till cirka 1,5 meter över golvet. Mitt mellan fönstren på ej angivet lager satt målningar i form av "gåsfötter". En bänk togs bort på var sida, övriga glesades ut, fick nya bokbrädor och bredare sitsar med ny bänkvärme. De målades om och gaveldekoren förgylldes. Sakristian fick en omfattande upprustning med nya textilskåp. I väster sattes skärmväggar för trappan i söder och klädhängaren i norr. Masoniten i hålkälen togs bort och ersattes med träpanel lik takets. En ny och större taklist tillverkades. 1992 fortsatte upprustningen med restaurering och konservering av altaruppsatsen och predikstolen med dess tak, samt muralmåleriet. Predikstolens skick hade försämrats kraftigt sedan restaureringen 1936, vilket förmodades bero på elvärmen. Limfärsdekoren på korgen flagnade kraftigt. Räcket var i bäst skick. Medel till renoveringen utgick från kyrkofonden som valt ut vissa kyrkor tillsammans med Riksantikvarieämbetet för att minska byggarbetslösheten.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2003) <itemDescription> |
-
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och k...
Visa hela
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och kyrkan är placerad på västra delen. Runtom hägnas kyrkogården av vällagda breda kallmurar av natursten med plan ovansida. På insidan av muren står en trädkrans med mestadels almar men även lönnar. En tät låg tujahäck från 1970-talet sträcker sig i nord-sydlig riktning helt nära koret i öster och markerar den äldre gränsen. Längs kyrkans norra sida går en rak grusgång mellan likadana smidda gamla pargrindar i öster och väster. Grindbladen har ett intrikat mönster av fyra lika stora rutor med krysslagda spjälor och ett fyrpass med snirklade ändar i varje ruta. Mitt på varje grindblad är ett runt nav. De hänger i grindstolpar av huggen sten med välvd topp. Den nyaste kyrkogårdsdelen i norr befinner sig utanför muren och nås genom tre smala öppningar i den gamla bogårdsmuren. Norr därom är en parkering anordnad. På den äldre ytan går en grusgång längs muren. Den nya delen är i stort sett outnyttjad än så länge med gräsmattor som hägnas av häckoxbär och har lövträd (ginnalalönn enligt anläggningsritningen) i mellersta häckraden vid parkeringen. Från västgrinden leder en konststensgång från slutet av 1980-talet fram till västporten och den grusade ytan runt vapenhuset. Gjutjärnsbänkar från Byarum med träsits står på sidorna. Överväxta kalkstensgångar finns i gräset runtom kyrkan. På var sida om kyrkporten står en runsten. I Hilfelings reseskildring 1791 omtalas att det var en pastor Kyllin som lät flytta dem från sina ursprungsplatser i socknen och placera dem där. De kom dock att behövas som byggnadsmaterial i kyrkan senare, men återfick sin position omkring 1950. Stenarnas texter har tolkats till: "Bun reste denna sten efter son sin, en mycket god kämpe" respektive "Åsfrid reste denna sten efter Osger en mycket god man, min make". Gravstenarna är placerade i nord-sydliga rader, några har höga stenar men de flesta har låga stenar utan ramar. I sydvästra hörnet står ett gammalt kyrkstall som är upplagt på kyrkmuren med sin östra långsida, där ett buskage växer. 1938 visades kyrkan i Allers Familjejournal och beskrevs som en av de vackraste och bäst hållna kyrkogårdarna i landet.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2003) <itemDescription> |
-
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och k...
Visa hela
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och kyrkan är placerad på västra delen. Runtom hägnas kyrkogården av vällagda breda kallmurar av natursten med plan ovansida. På insidan av muren står en trädkrans med mestadels almar men även lönnar. En tät låg tujahäck från 1970-talet sträcker sig i nord-sydlig riktning helt nära koret i öster och markerar den äldre gränsen. Längs kyrkans norra sida går en rak grusgång mellan likadana smidda gamla pargrindar i öster och väster. Grindbladen har ett intrikat mönster av fyra lika stora rutor med krysslagda spjälor och ett fyrpass med snirklade ändar i varje ruta. Mitt på varje grindblad är ett runt nav. De hänger i grindstolpar av huggen sten med välvd topp. Den nyaste kyrkogårdsdelen i norr befinner sig utanför muren och nås genom tre smala öppningar i den gamla bogårdsmuren. Norr därom är en parkering anordnad. På den äldre ytan går en grusgång längs muren. Den nya delen är i stort sett outnyttjad än så länge med gräsmattor som hägnas av häckoxbär och har lövträd (ginnalalönn enligt anläggningsritningen) i mellersta häckraden vid parkeringen. Från västgrinden leder en konststensgång från slutet av 1980-talet fram till västporten och den grusade ytan runt vapenhuset. Gjutjärnsbänkar från Byarum med träsits står på sidorna. Överväxta kalkstensgångar finns i gräset runtom kyrkan. På var sida om kyrkporten står en runsten. I Hilfelings reseskildring 1791 omtalas att det var en pastor Kyllin som lät flytta dem från sina ursprungsplatser i socknen och placera dem där. De kom dock att behövas som byggnadsmaterial i kyrkan senare, men återfick sin position omkring 1950. Stenarnas texter har tolkats till: "Bun reste denna sten efter son sin, en mycket god kämpe" respektive "Åsfrid reste denna sten efter Osger en mycket god man, min make". Gravstenarna är placerade i nord-sydliga rader, några har höga stenar men de flesta har låga stenar utan ramar. I sydvästra hörnet står ett gammalt kyrkstall som är upplagt på kyrkmuren med sin östra långsida, där ett buskage växer. 1938 visades kyrkan i Allers Familjejournal och beskrevs som en av de vackraste och bäst hållna kyrkogårdarna i landet.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2003) <itemDescription> |
-
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och k...
Visa hela
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och kyrkan är placerad på västra delen. Runtom hägnas kyrkogården av vällagda breda kallmurar av natursten med plan ovansida. På insidan av muren står en trädkrans med mestadels almar men även lönnar. En tät låg tujahäck från 1970-talet sträcker sig i nord-sydlig riktning helt nära koret i öster och markerar den äldre gränsen. Längs kyrkans norra sida går en rak grusgång mellan likadana smidda gamla pargrindar i öster och väster. Grindbladen har ett intrikat mönster av fyra lika stora rutor med krysslagda spjälor och ett fyrpass med snirklade ändar i varje ruta. Mitt på varje grindblad är ett runt nav. De hänger i grindstolpar av huggen sten med välvd topp. Den nyaste kyrkogårdsdelen i norr befinner sig utanför muren och nås genom tre smala öppningar i den gamla bogårdsmuren. Norr därom är en parkering anordnad. På den äldre ytan går en grusgång längs muren. Den nya delen är i stort sett outnyttjad än så länge med gräsmattor som hägnas av häckoxbär och har lövträd (ginnalalönn enligt anläggningsritningen) i mellersta häckraden vid parkeringen. Från västgrinden leder en konststensgång från slutet av 1980-talet fram till västporten och den grusade ytan runt vapenhuset. Gjutjärnsbänkar från Byarum med träsits står på sidorna. Överväxta kalkstensgångar finns i gräset runtom kyrkan. På var sida om kyrkporten står en runsten. I Hilfelings reseskildring 1791 omtalas att det var en pastor Kyllin som lät flytta dem från sina ursprungsplatser i socknen och placera dem där. De kom dock att behövas som byggnadsmaterial i kyrkan senare, men återfick sin position omkring 1950. Stenarnas texter har tolkats till: "Bun reste denna sten efter son sin, en mycket god kämpe" respektive "Åsfrid reste denna sten efter Osger en mycket god man, min make". Gravstenarna är placerade i nord-sydliga rader, några har höga stenar men de flesta har låga stenar utan ramar. I sydvästra hörnet står ett gammalt kyrkstall som är upplagt på kyrkmuren med sin östra långsida, där ett buskage växer. 1938 visades kyrkan i Allers Familjejournal och beskrevs som en av de vackraste och bäst hållna kyrkogårdarna i landet.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2003) <itemDescription> |
-
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och k...
Visa hela
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och kyrkan är placerad på västra delen. Runtom hägnas kyrkogården av vällagda breda kallmurar av natursten med plan ovansida. På insidan av muren står en trädkrans med mestadels almar men även lönnar. En tät låg tujahäck från 1970-talet sträcker sig i nord-sydlig riktning helt nära koret i öster och markerar den äldre gränsen. Längs kyrkans norra sida går en rak grusgång mellan likadana smidda gamla pargrindar i öster och väster. Grindbladen har ett intrikat mönster av fyra lika stora rutor med krysslagda spjälor och ett fyrpass med snirklade ändar i varje ruta. Mitt på varje grindblad är ett runt nav. De hänger i grindstolpar av huggen sten med välvd topp. Den nyaste kyrkogårdsdelen i norr befinner sig utanför muren och nås genom tre smala öppningar i den gamla bogårdsmuren. Norr därom är en parkering anordnad. På den äldre ytan går en grusgång längs muren. Den nya delen är i stort sett outnyttjad än så länge med gräsmattor som hägnas av häckoxbär och har lövträd (ginnalalönn enligt anläggningsritningen) i mellersta häckraden vid parkeringen. Från västgrinden leder en konststensgång från slutet av 1980-talet fram till västporten och den grusade ytan runt vapenhuset. Gjutjärnsbänkar från Byarum med träsits står på sidorna. Överväxta kalkstensgångar finns i gräset runtom kyrkan. På var sida om kyrkporten står en runsten. I Hilfelings reseskildring 1791 omtalas att det var en pastor Kyllin som lät flytta dem från sina ursprungsplatser i socknen och placera dem där. De kom dock att behövas som byggnadsmaterial i kyrkan senare, men återfick sin position omkring 1950. Stenarnas texter har tolkats till: "Bun reste denna sten efter son sin, en mycket god kämpe" respektive "Åsfrid reste denna sten efter Osger en mycket god man, min make". Gravstenarna är placerade i nord-sydliga rader, några har höga stenar men de flesta har låga stenar utan ramar. I sydvästra hörnet står ett gammalt kyrkstall som är upplagt på kyrkmuren med sin östra långsida, där ett buskage växer. 1938 visades kyrkan i Allers Familjejournal och beskrevs som en av de vackraste och bäst hållna kyrkogårdarna i landet.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2003) <itemDescription> |
-
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och k...
Visa hela
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och kyrkan är placerad på västra delen. Runtom hägnas kyrkogården av vällagda breda kallmurar av natursten med plan ovansida. På insidan av muren står en trädkrans med mestadels almar men även lönnar. En tät låg tujahäck från 1970-talet sträcker sig i nord-sydlig riktning helt nära koret i öster och markerar den äldre gränsen. Längs kyrkans norra sida går en rak grusgång mellan likadana smidda gamla pargrindar i öster och väster. Grindbladen har ett intrikat mönster av fyra lika stora rutor med krysslagda spjälor och ett fyrpass med snirklade ändar i varje ruta. Mitt på varje grindblad är ett runt nav. De hänger i grindstolpar av huggen sten med välvd topp. Den nyaste kyrkogårdsdelen i norr befinner sig utanför muren och nås genom tre smala öppningar i den gamla bogårdsmuren. Norr därom är en parkering anordnad. På den äldre ytan går en grusgång längs muren. Den nya delen är i stort sett outnyttjad än så länge med gräsmattor som hägnas av häckoxbär och har lövträd (ginnalalönn enligt anläggningsritningen) i mellersta häckraden vid parkeringen. Från västgrinden leder en konststensgång från slutet av 1980-talet fram till västporten och den grusade ytan runt vapenhuset. Gjutjärnsbänkar från Byarum med träsits står på sidorna. Överväxta kalkstensgångar finns i gräset runtom kyrkan. På var sida om kyrkporten står en runsten. I Hilfelings reseskildring 1791 omtalas att det var en pastor Kyllin som lät flytta dem från sina ursprungsplatser i socknen och placera dem där. De kom dock att behövas som byggnadsmaterial i kyrkan senare, men återfick sin position omkring 1950. Stenarnas texter har tolkats till: "Bun reste denna sten efter son sin, en mycket god kämpe" respektive "Åsfrid reste denna sten efter Osger en mycket god man, min make". Gravstenarna är placerade i nord-sydliga rader, några har höga stenar men de flesta har låga stenar utan ramar. I sydvästra hörnet står ett gammalt kyrkstall som är upplagt på kyrkmuren med sin östra långsida, där ett buskage växer. 1938 visades kyrkan i Allers Familjejournal och beskrevs som en av de vackraste och bäst hållna kyrkogårdarna i landet.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2003) <itemDescription> |
-
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och k...
Visa hela
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och kyrkan är placerad på västra delen. Runtom hägnas kyrkogården av vällagda breda kallmurar av natursten med plan ovansida. På insidan av muren står en trädkrans med mestadels almar men även lönnar. En tät låg tujahäck från 1970-talet sträcker sig i nord-sydlig riktning helt nära koret i öster och markerar den äldre gränsen. Längs kyrkans norra sida går en rak grusgång mellan likadana smidda gamla pargrindar i öster och väster. Grindbladen har ett intrikat mönster av fyra lika stora rutor med krysslagda spjälor och ett fyrpass med snirklade ändar i varje ruta. Mitt på varje grindblad är ett runt nav. De hänger i grindstolpar av huggen sten med välvd topp. Den nyaste kyrkogårdsdelen i norr befinner sig utanför muren och nås genom tre smala öppningar i den gamla bogårdsmuren. Norr därom är en parkering anordnad. På den äldre ytan går en grusgång längs muren. Den nya delen är i stort sett outnyttjad än så länge med gräsmattor som hägnas av häckoxbär och har lövträd (ginnalalönn enligt anläggningsritningen) i mellersta häckraden vid parkeringen. Från västgrinden leder en konststensgång från slutet av 1980-talet fram till västporten och den grusade ytan runt vapenhuset. Gjutjärnsbänkar från Byarum med träsits står på sidorna. Överväxta kalkstensgångar finns i gräset runtom kyrkan. På var sida om kyrkporten står en runsten. I Hilfelings reseskildring 1791 omtalas att det var en pastor Kyllin som lät flytta dem från sina ursprungsplatser i socknen och placera dem där. De kom dock att behövas som byggnadsmaterial i kyrkan senare, men återfick sin position omkring 1950. Stenarnas texter har tolkats till: "Bun reste denna sten efter son sin, en mycket god kämpe" respektive "Åsfrid reste denna sten efter Osger en mycket god man, min make". Gravstenarna är placerade i nord-sydliga rader, några har höga stenar men de flesta har låga stenar utan ramar. I sydvästra hörnet står ett gammalt kyrkstall som är upplagt på kyrkmuren med sin östra långsida, där ett buskage växer. 1938 visades kyrkan i Allers Familjejournal och beskrevs som en av de vackraste och bäst hållna kyrkogårdarna i landet.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2003) <itemDescription> |
-
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och k...
Visa hela
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och kyrkan är placerad på västra delen. Runtom hägnas kyrkogården av vällagda breda kallmurar av natursten med plan ovansida. På insidan av muren står en trädkrans med mestadels almar men även lönnar. En tät låg tujahäck från 1970-talet sträcker sig i nord-sydlig riktning helt nära koret i öster och markerar den äldre gränsen. Längs kyrkans norra sida går en rak grusgång mellan likadana smidda gamla pargrindar i öster och väster. Grindbladen har ett intrikat mönster av fyra lika stora rutor med krysslagda spjälor och ett fyrpass med snirklade ändar i varje ruta. Mitt på varje grindblad är ett runt nav. De hänger i grindstolpar av huggen sten med välvd topp. Den nyaste kyrkogårdsdelen i norr befinner sig utanför muren och nås genom tre smala öppningar i den gamla bogårdsmuren. Norr därom är en parkering anordnad. På den äldre ytan går en grusgång längs muren. Den nya delen är i stort sett outnyttjad än så länge med gräsmattor som hägnas av häckoxbär och har lövträd (ginnalalönn enligt anläggningsritningen) i mellersta häckraden vid parkeringen. Från västgrinden leder en konststensgång från slutet av 1980-talet fram till västporten och den grusade ytan runt vapenhuset. Gjutjärnsbänkar från Byarum med träsits står på sidorna. Överväxta kalkstensgångar finns i gräset runtom kyrkan. På var sida om kyrkporten står en runsten. I Hilfelings reseskildring 1791 omtalas att det var en pastor Kyllin som lät flytta dem från sina ursprungsplatser i socknen och placera dem där. De kom dock att behövas som byggnadsmaterial i kyrkan senare, men återfick sin position omkring 1950. Stenarnas texter har tolkats till: "Bun reste denna sten efter son sin, en mycket god kämpe" respektive "Åsfrid reste denna sten efter Osger en mycket god man, min make". Gravstenarna är placerade i nord-sydliga rader, några har höga stenar men de flesta har låga stenar utan ramar. I sydvästra hörnet står ett gammalt kyrkstall som är upplagt på kyrkmuren med sin östra långsida, där ett buskage växer. 1938 visades kyrkan i Allers Familjejournal och beskrevs som en av de vackraste och bäst hållna kyrkogårdarna i landet.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2003) <itemDescription> |
-
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och k...
Visa hela
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och kyrkan är placerad på västra delen. Runtom hägnas kyrkogården av vällagda breda kallmurar av natursten med plan ovansida. På insidan av muren står en trädkrans med mestadels almar men även lönnar. En tät låg tujahäck från 1970-talet sträcker sig i nord-sydlig riktning helt nära koret i öster och markerar den äldre gränsen. Längs kyrkans norra sida går en rak grusgång mellan likadana smidda gamla pargrindar i öster och väster. Grindbladen har ett intrikat mönster av fyra lika stora rutor med krysslagda spjälor och ett fyrpass med snirklade ändar i varje ruta. Mitt på varje grindblad är ett runt nav. De hänger i grindstolpar av huggen sten med välvd topp. Den nyaste kyrkogårdsdelen i norr befinner sig utanför muren och nås genom tre smala öppningar i den gamla bogårdsmuren. Norr därom är en parkering anordnad. På den äldre ytan går en grusgång längs muren. Den nya delen är i stort sett outnyttjad än så länge med gräsmattor som hägnas av häckoxbär och har lövträd (ginnalalönn enligt anläggningsritningen) i mellersta häckraden vid parkeringen. Från västgrinden leder en konststensgång från slutet av 1980-talet fram till västporten och den grusade ytan runt vapenhuset. Gjutjärnsbänkar från Byarum med träsits står på sidorna. Överväxta kalkstensgångar finns i gräset runtom kyrkan. På var sida om kyrkporten står en runsten. I Hilfelings reseskildring 1791 omtalas att det var en pastor Kyllin som lät flytta dem från sina ursprungsplatser i socknen och placera dem där. De kom dock att behövas som byggnadsmaterial i kyrkan senare, men återfick sin position omkring 1950. Stenarnas texter har tolkats till: "Bun reste denna sten efter son sin, en mycket god kämpe" respektive "Åsfrid reste denna sten efter Osger en mycket god man, min make". Gravstenarna är placerade i nord-sydliga rader, några har höga stenar men de flesta har låga stenar utan ramar. I sydvästra hörnet står ett gammalt kyrkstall som är upplagt på kyrkmuren med sin östra långsida, där ett buskage växer. 1938 visades kyrkan i Allers Familjejournal och beskrevs som en av de vackraste och bäst hållna kyrkogårdarna i landet.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (1999) <itemDescription> |
|
Beskrivning Inventeringsår (2003) <itemDescription> |
-
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och k...
Visa hela
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och kyrkan är placerad på västra delen. Runtom hägnas kyrkogården av vällagda breda kallmurar av natursten med plan ovansida. På insidan av muren står en trädkrans med mestadels almar men även lönnar. En tät låg tujahäck från 1970-talet sträcker sig i nord-sydlig riktning helt nära koret i öster och markerar den äldre gränsen. Längs kyrkans norra sida går en rak grusgång mellan likadana smidda gamla pargrindar i öster och väster. Grindbladen har ett intrikat mönster av fyra lika stora rutor med krysslagda spjälor och ett fyrpass med snirklade ändar i varje ruta. Mitt på varje grindblad är ett runt nav. De hänger i grindstolpar av huggen sten med välvd topp. Den nyaste kyrkogårdsdelen i norr befinner sig utanför muren och nås genom tre smala öppningar i den gamla bogårdsmuren. Norr därom är en parkering anordnad. På den äldre ytan går en grusgång längs muren. Den nya delen är i stort sett outnyttjad än så länge med gräsmattor som hägnas av häckoxbär och har lövträd (ginnalalönn enligt anläggningsritningen) i mellersta häckraden vid parkeringen. Från västgrinden leder en konststensgång från slutet av 1980-talet fram till västporten och den grusade ytan runt vapenhuset. Gjutjärnsbänkar från Byarum med träsits står på sidorna. Överväxta kalkstensgångar finns i gräset runtom kyrkan. På var sida om kyrkporten står en runsten. I Hilfelings reseskildring 1791 omtalas att det var en pastor Kyllin som lät flytta dem från sina ursprungsplatser i socknen och placera dem där. De kom dock att behövas som byggnadsmaterial i kyrkan senare, men återfick sin position omkring 1950. Stenarnas texter har tolkats till: "Bun reste denna sten efter son sin, en mycket god kämpe" respektive "Åsfrid reste denna sten efter Osger en mycket god man, min make". Gravstenarna är placerade i nord-sydliga rader, några har höga stenar men de flesta har låga stenar utan ramar. I sydvästra hörnet står ett gammalt kyrkstall som är upplagt på kyrkmuren med sin östra långsida, där ett buskage växer. 1938 visades kyrkan i Allers Familjejournal och beskrevs som en av de vackraste och bäst hållna kyrkogårdarna i landet.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2003) <itemDescription> |
-
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och k...
Visa hela
Kyrkoplatsen är medeltida och hade förr en typiskt rundad form. Kyrkogården utvidgades åt norr 1910 respektive 1973 och åt öster vid okänd tidpunkt. Formen är rektangulär med en spets åt sydväst och kyrkan är placerad på västra delen. Runtom hägnas kyrkogården av vällagda breda kallmurar av natursten med plan ovansida. På insidan av muren står en trädkrans med mestadels almar men även lönnar. En tät låg tujahäck från 1970-talet sträcker sig i nord-sydlig riktning helt nära koret i öster och markerar den äldre gränsen. Längs kyrkans norra sida går en rak grusgång mellan likadana smidda gamla pargrindar i öster och väster. Grindbladen har ett intrikat mönster av fyra lika stora rutor med krysslagda spjälor och ett fyrpass med snirklade ändar i varje ruta. Mitt på varje grindblad är ett runt nav. De hänger i grindstolpar av huggen sten med välvd topp. Den nyaste kyrkogårdsdelen i norr befinner sig utanför muren och nås genom tre smala öppningar i den gamla bogårdsmuren. Norr därom är en parkering anordnad. På den äldre ytan går en grusgång längs muren. Den nya delen är i stort sett outnyttjad än så länge med gräsmattor som hägnas av häckoxbär och har lövträd (ginnalalönn enligt anläggningsritningen) i mellersta häckraden vid parkeringen. Från västgrinden leder en konststensgång från slutet av 1980-talet fram till västporten och den grusade ytan runt vapenhuset. Gjutjärnsbänkar från Byarum med träsits står på sidorna. Överväxta kalkstensgångar finns i gräset runtom kyrkan. På var sida om kyrkporten står en runsten. I Hilfelings reseskildring 1791 omtalas att det var en pastor Kyllin som lät flytta dem från sina ursprungsplatser i socknen och placera dem där. De kom dock att behövas som byggnadsmaterial i kyrkan senare, men återfick sin position omkring 1950. Stenarnas texter har tolkats till: "Bun reste denna sten efter son sin, en mycket god kämpe" respektive "Åsfrid reste denna sten efter Osger en mycket god man, min make". Gravstenarna är placerade i nord-sydliga rader, några har höga stenar men de flesta har låga stenar utan ramar. I sydvästra hörnet står ett gammalt kyrkstall som är upplagt på kyrkmuren med sin östra långsida, där ett buskage växer. 1938 visades kyrkan i Allers Familjejournal och beskrevs som en av de vackraste och bäst hållna kyrkogårdarna i landet.
Stäng
|
Händelse <context> |
-
Kyrkligt kulturminne. 4 kap. KML .
-
Producerades i Herrljunga, Västra Götaland.
|
Historiska/ursprungliga kategorier<itemName> |
- Kyrka
- Kyrka med begravningsplats
|
Nuvarande kategorier<itemName> |
- Kyrka
- Kyrka med begravningsplats
|
Klassifikation <itemClassName> |
-
Kyrka
-
Kyrka med begravningsplats
|
Lagskydd <itemSpecification> |
|
Anläggningsnamn <itemNumber> |
|
Källa <presOrganization> |
Riksantikvarieämbetet |
Källa <url>
|
|