MARIAKYRKAN

Mellan Stampgatan, Mölndalsån Lilla och Stampgatan med Fattighusån på andra sidan ligger Mariakyrkan, Mariagården och Stampens kyrkogård. E Andrées gata skiljer kyrkogården från kyrkoplan. Stampgatan trafikeras av både bilar och spårvagnar. Bebyggelsen på Stampgatans motsatta sida domineras av hyresfastigheter från 1980-talets början. På andra sidan Mölndalsån finns gång och cykelstråk och på åbrinken växer lövträd.

Kyrkogården
År 1804 invigdes Stampens kyrkogård "Nya Begravningsplatsen" som är ritad av stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlberg. Det är en muromgärdad lummig begravningsplats efter mönster från 1700-talets slut med ett strikt rutnätsmönster och strama alléer kring varje kvarter.

Kyrkogårdens äldsta sträckning utmed Stampgatan omgärdas av en ca två meter hög tegelmur av gult tegel. Murens insida är putsad med grå cementputs. På murens krön ligger kalkstensplattor. Ett svart järnstaket tar vid där muren slutar. Utmed Stampgatan återfinns den karaktäristiska huvudportalen med inskriptionen "Tänk på döden" i marmor. Ytterliggare tre liknande portaler leder in på kyrkogården. Portalerna är uppförda av rusticerade sandstensblock i klassisk stil och är försedda med dubbelgrindar av smidesjärn som flyttats hit från Domkyrkoplan. De två portarna närmast mittportalen kröns av oljelampor av järn. Kyrkogårdens sydvästra kortsida omgärdas av en kallmur av kvaderhuggen sten. Ingången från Maria kyrkoplan flankeras av två meter höga grindstolpar. Mölndalsån inramar kyrkogården naturligt i öster.

Begravningskapellet
Ett begravningskapell ligger centralt placerat i fonden från huvudingången. Det är en envånings tegelbyggnad uppförd i nygotisk stil på en kalkstens sockel. Fasaderna är putsade i guldockra. En takgesims löper runt byggnaden och taket är klätt med koppar. Fasadens mittparti är något fram skjutet och dekorerat med en sandstens fris som upptill avslutas med en spetsbåge som flankeras av två mindre halva bågar. Portens omfattning är spetsbågig . Fönsterbågarna är spetsbågiga, grönmålade och inramar blyinfattade små rutor.

Kyrkoplan
Kyrkobyggnaden omges av enkla planteringar samt några äldre lövträd. Västra och södra sidans öppna karaktär kontrasterar mot tomtens östra och norra del med vildvuxna grönytor och höga buskage. Framför huvudingången finns en grusplan, inhägnad med kedja. Närmast entrén är planen belagd med smågatsten och granithällar. En grusgång finns även utmed kyrkans norra fasad.

Mariagården och Mariakyrkan är, jämte en uthuslänga, de bevarade byggnaderna efter Göteborgs stads fattighusinrättning. Fattighuset öppnade år 1726, där obemedlade män och kvinnor kunde leva på ålderns höst. Byggnaderna som inreddes för fattighusets behov var från början en klädesstamp. Fabriken anlades i början av 1700-talet, och anses vara den som gett stadsdelen Stampen sitt namn. Vid denna tid började området bebyggas, företrädesvis med mindre industrier och till dessa kom bostäder för arbetare och hantverkare. Fattighuset var inte den enda sociala inrättningen på Stampen utan här byggdes även stadens barnhem, Tukt- och spinnhuset för kvinnliga fångar samt Willinska fattigfriskolan.

Fattighuset på Stampen
Fattighuset fick i huvudsak sitt nuvarande utseende år 1767. Den nya huvudbyggnaden ritades av stadsingenjören Bengt Wilhelm Carlberg och här kunde man ta emot omkring 150 personer. Samma år ombyggdes den gamla kölnan "till en ordentelig kyrkia" och norr om Fattighuset anlades en liten begravningsplats - idag en del av Stampens kyrkogård. Några år senare fick kyrkan en klockstapel i trä, där den nuvarande lillklockan hängdes upp. Fattighusets folk - och sedermera även fattigfriskolan och spinnhuset - bildade en särskild församling med egen präst, som bodde strax intill Fattighuset. Fattighusförsamlingen existerade fram till 1883, då den vid den kyrkliga territorialindelningen av Göteborg uppgick i Christinae svenska församling. Men Fattighuset hade även efter fattighusförsamlingens upplösning en egen predikant.

I slutet på 1800-talet ansåg man att det gamla Fattighuset inte längre uppfyllde de krav som kunde ställas på en bostad för äldre människor. År 1896 flyttades verksamheten till ett nybyggt ålderdomshem vid Slottsskogen. Huvudbyggnaden togs i bruk som sjukhem medan en del av uthusen revs liksom prästbostället som låg närmast kyrkan. Där byggnaderna stått drogs Lilla Stampgatan fram utmed Fattighusån.

1897 upplät Göteborgs stad Fattighuskyrkan till den kyrkliga samfälligheten. I samband med överlåtelsen utfördes det mest nödvändiga för att försätta gudstjänstlokalen "i behörigt skick". Efter sekelskiftet ökade bostadsbebyggelsen vid Stampen och före detta Fattighuskyrkan övergick att bli en välbesökt stadsdelskyrka under namnet Christine kyrkas annex, i dagligt tal kallad "Annexet".

I början av 1930-talet ändrades kyrkans namn till Mariakyrkan på initiativ av den nytillträdde kyrkoherden Isaac Béen, eftersom Fattighuskyrkan "icke hade så god klang i folks öron". Motiveringen till namnet var att det vid den tiden fanns en katolsk S:t Josefs kyrka inom församlingens gränser (i nuvarande Nordstan) och då kunde en evangelisk-luthersk Mariakyrka passa bra.

Församlingshem i Fattighuset
Christinae svenska församling lades 1974 samman med Domkyrkoförsamlingen. Mariakyrkan kom därmed att tillhöra Domkyrkoförsamlingen. Samma år genomfördes en större ombyggnad av det gamla Fattighuset. Lokalerna kom att uthyras som församlingshem och kontor, och huset fick namnet Mariagården.

Mariagården och Mariakyrkan är, jämte en uthuslänga, de bevarade byggnaderna efter Göteborgs stads fattighusinrättning. Fattighuset öppnade år 1726, där obemedlade män och kvinnor kunde leva på ålderns höst. Byggnaderna som inreddes för fattighusets behov var från början en klädesstamp. Fabriken anlades i början av 1700-talet, och anses vara den som gett stadsdelen Stampen sitt namn. Vid denna tid började området bebyggas, företrädesvis med mindre industrier och till dessa kom bostäder för arbetare och hantverkare. Fattighuset var inte den enda sociala inrättningen på Stampen utan här byggdes även stadens barnhem, Tukt- och spinnhuset för kvinnliga fångar samt Willinska fattigfriskolan.

Fattighuset på Stampen
Fattighuset fick i huvudsak sitt nuvarande utseende år 1767. Den nya huvudbyggnaden ritades av stadsingenjören Bengt Wilhelm Carlberg och här kunde man ta emot omkring 150 personer. Samma år ombyggdes den gamla kölnan "till en ordentelig kyrkia" och norr om Fattighuset anlades en liten begravningsplats - idag en del av Stampens kyrkogård. Några år senare fick kyrkan en klockstapel i trä, där den nuvarande lillklockan hängdes upp. Fattighusets folk - och sedermera även fattigfriskolan och spinnhuset - bildade en särskild församling med egen präst, som bodde strax intill Fattighuset. Fattighusförsamlingen existerade fram till 1883, då den vid den kyrkliga territorialindelningen av Göteborg uppgick i Christinae svenska församling. Men Fattighuset hade även efter fattighusförsamlingens upplösning en egen predikant.

I slutet på 1800-talet ansåg man att det gamla Fattighuset inte längre uppfyllde de krav som kunde ställas på en bostad för äldre människor. År 1896 flyttades verksamheten till ett nybyggt ålderdomshem vid Slottsskogen. Huvudbyggnaden togs i bruk som sjukhem medan en del av uthusen revs liksom prästbostället som låg närmast kyrkan. Där byggnaderna stått drogs Lilla Stampgatan fram utmed Fattighusån.

1897 upplät Göteborgs stad Fattighuskyrkan till den kyrkliga samfälligheten. I samband med överlåtelsen utfördes det mest nödvändiga för att försätta gudstjänstlokalen "i behörigt skick". Efter sekelskiftet ökade bostadsbebyggelsen vid Stampen och före detta Fattighuskyrkan övergick att bli en välbesökt stadsdelskyrka under namnet Christine kyrkas annex, i dagligt tal kallad "Annexet".

I början av 1930-talet ändrades kyrkans namn till Mariakyrkan på initiativ av den nytillträdde kyrkoherden Isaac Béen, eftersom Fattighuskyrkan "icke hade så god klang i folks öron". Motiveringen till namnet var att det vid den tiden fanns en katolsk S:t Josefs kyrka inom församlingens gränser (i nuvarande Nordstan) och då kunde en evangelisk-luthersk Mariakyrka passa bra.

Församlingshem i Fattighuset
Christinae svenska församling lades 1974 samman med Domkyrkoförsamlingen. Mariakyrkan kom därmed att tillhöra Domkyrkoförsamlingen. Samma år genomfördes en större ombyggnad av det gamla Fattighuset. Lokalerna kom att uthyras som församlingshem och kontor, och huset fick namnet Mariagården.