TILLINGE KYRKA

Tillinge kyrka består av långhus med rakslutet korparti, torn och vapenhus i väster samt sakristia i norr. Nordost om kyrkan ligger ett bårhus, uppfört omkring 1950 efter ritningar av arkitekten Viking Göransson.

De putsade murarna består huvudsakligen av natursten. Vapenhuset samt bl.a. gavelrösten och tornkrön är dock murade i tegel. Långhus och sakristia täcks av sadeltak, vapenhusets tak är valmat med två takfall. Tornet kröns av en karnissvängd huv med lanternin. Kyrkan har två ingångar i väster, belägna i tornet och vapenhuset.

Av den äldsta romanska kyrkan från omkring 1200 återstår tornet samt delar av långhusets norra och västra murar. Omkring 1300 förlängdes kyrkan till salkyrka, och samtidigt uppfördes den nuvarande sakristian. Under 1400-talets tredje fjärdedel uppfördes ett vapenhus i söder, som några decennier senare byggdes ihop med ett sidoskepp när kyrkan utvidgades mot söder. Samtidigt höjdes sannolikt tornet och försågs med en hög spira.

Kyrkan präglas till stor del av byggnadsverksamheten i mitten av 1700-talet, då bl.a. de nuvarande fönsteröppningarna och tornhuven tillkom. Den enhetliga interiören tillkom vid en omfattande restaurering 1765-66, då vapenhusmuren samt pelarna mellan kor och sidoskepp revs och tre tegelvalv slogs över kyrkorummet. Vid samma tillfälle byggdes det nuvarande vapenhuset, och i väster uppfördes portaler vid ingångarna till tornet och vapenhuset.

Vid en restaurering 1911-12 efter program av arkitekten Gustaf Pettersson ommurades östgaveln och försågs med blinderingar, tornets lanternin byggdes om och taket täcktes med svart eternit. Invändigt omfattade restaureringen bl.a. nya golv, nya bänkar och ommålning av inredningen. I de båda korfönstren finns sedan 1927 glasmålningar, utförda av Eigil Schwab.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Tillinge kyrka består av långhus med rakslutet kor, torn och vapenhus i väster samt sakristia i norr. Tillinge kyrkogård omges av en kallmur i gråsten. I väster finns en ståtlig entré med höga, putsade grindstolpar och tre grindar i smide från 1700-talet. Parallellt med kyrkogårdsmuren löper en trädkrans.

Kyrkogården är i sen tid utvidgad mot öster. På den nya kyrkogårdens norra del ligger ett bårhus från omkring 1950, ritat av Viking Göransson.

Påtagligt är det stora inslaget av gravar med steninramade grusytor och stora påkostade gravstenar. Gravkvarteret närmast väster om kyrkan domineras helt av äldre grusgravar från sent 1800-tal och 1900-talets första hälft. I övrigt är gravkvarteren grästäckta. Kyrkogårdsgångarna är grusade och kantas av tuktade, låga lövträd. På nya kyrkogården är gravkvarteren helt grästäckta och avgränsas av låga häckar.

Tillinge kyrka består av långhus med rakslutet kor, torn och vapenhus i väster samt sakristia i norr. Tillinge kyrkogård omges av en kallmur i gråsten. I väster finns en ståtlig entré med höga, putsade grindstolpar och tre grindar i smide från 1700-talet. Parallellt med kyrkogårdsmuren löper en trädkrans.

Kyrkogården är i sen tid utvidgad mot öster. På den nya kyrkogårdens norra del ligger ett bårhus från omkring 1950, ritat av Viking Göransson.

Påtagligt är det stora inslaget av gravar med steninramade grusytor och stora påkostade gravstenar. Gravkvarteret närmast väster om kyrkan domineras helt av äldre grusgravar från sent 1800-tal och 1900-talets första hälft. I övrigt är gravkvarteren grästäckta. Kyrkogårdsgångarna är grusade och kantas av tuktade, låga lövträd. På nya kyrkogården är gravkvarteren helt grästäckta och avgränsas av låga häckar.

Tillinge kyrka består av långhus med rakslutet korparti, torn och vapenhus i väster samt sakristia i norr. Nordost om kyrkan ligger ett bårhus, uppfört omkring 1950 efter ritningar av arkitekten Viking Göransson.

De putsade murarna består huvudsakligen av natursten. Vapenhuset samt bl.a. gavelrösten och tornkrön är dock murade i tegel. Långhus och sakristia täcks av sadeltak, vapenhusets tak är valmat med två takfall. Tornet kröns av en karnissvängd huv med lanternin. Kyrkan har två ingångar i väster, belägna i tornet och vapenhuset.

Av den äldsta romanska kyrkan från omkring 1200 återstår tornet samt delar av långhusets norra och västra murar. Omkring 1300 förlängdes kyrkan till salkyrka, och samtidigt uppfördes den nuvarande sakristian. Under 1400-talets tredje fjärdedel uppfördes ett vapenhus i söder, som några decennier senare byggdes ihop med ett sidoskepp när kyrkan utvidgades mot söder. Samtidigt höjdes sannolikt tornet och försågs med en hög spira.

Kyrkan präglas till stor del av byggnadsverksamheten i mitten av 1700-talet, då bl.a. de nuvarande fönsteröppningarna och tornhuven tillkom. Den enhetliga interiören tillkom vid en omfattande restaurering 1765-66, då vapenhusmuren samt pelarna mellan kor och sidoskepp revs och tre tegelvalv slogs över kyrkorummet. Vid samma tillfälle byggdes det nuvarande vapenhuset, och i väster uppfördes portaler vid ingångarna till tornet och vapenhuset.

Vid en restaurering 1911-12 efter program av arkitekten Gustaf Pettersson ommurades östgaveln och försågs med blinderingar, tornets lanternin byggdes om och taket täcktes med svart eternit. Invändigt omfattade restaureringen bl.a. nya golv, nya bänkar och ommålning av inredningen. I de båda korfönstren finns sedan 1927 glasmålningar, utförda av Eigil Schwab.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996