ENKÖPINGS-NÄS KYRKA

Enköpings-Näs kyrka är belägen ungefär en mil söder om Enköping, på en stor halvö i Mälaren Den är en medeltida salkyrka med västtorn, rektangulärt långhus och långsträckt, rakt avslutat kor i öster. I norr står en vidbyggd sakristia och i söder ett vapenhus samt det s k Gyllenanckarska gravkoret från 1600-talet. Tornets karnissvängda huv med lanternin och spira härrör från första delen av 1700-talet. Övriga byggnadskroppar har plåtklädda sadeltak, förutom det sexkantiga gravkoret som står under valmat plåttak. Byggnadsmaterialet är gråsten med inslag av tegel i bl a röstena som har blinderingar på långhusets östra gavel och vapenhusets gavel. Kyrkan är putsad både ut- och invändigt. Ingången är förlagd till vapenhusets sydmur. Interiören präglas av vackra medeltida stjärnvalv med ansikten i anfangen samt av altaruppsatsen och predikstolen i praktfulla barock. Kyrkan har varit rikt gynnad av adeln på de närliggande stora godsen. Här residerade välkända ätter Sparre, Oxenstierna och de Geer för att nämna några. Tornet, långhusets nordmur och en del av korets nordmur utgör de äldsta partierna och härrör från tiden omkring år 1200. Då har här stått en romansk kyrka med västtorn och ett kor, smalare än långhuset men med okänd avslutning mot öster. Troligen o 1300 revs koret. Kyrkan förlängdes åt öster. Samtidigt byggdes sakristian och erhöll en ovanligt långsträckt form med störst utsträckning i öster - väster. Under 1400-talets andra hälft breddades kyrkan åt söder så att det smalare koret här fick samma bredd som långhuset. Det tidigare koret hade varit något lägre än långhuset. Nu höjdes takets resning. Något senare, under seklets sista fjärdedel, slogs tre stjärnvalv över kyrkorummet. Delar av valvens ribbverk har en originell prägel genom att de uthuggits i form av gubbar med spretande armar. Fragment av kalkmålningar på valvanfang antyder att kyrkan varit rikt dekorerad invändigt. Under samma period som valvslagningen ägde rum, ombyggdes korgaveln och erhöll blinderingar av tegel. Samtidigt uppfördes även det tunnvälvda vapenhuset. Dess dörr från långhuset är rikt ornerad med smidesbeslag i tidens stil.

Kyrkan tycks ha bibehållit sin medeltida karaktär fram till 1623, då Gyllenanckerska gravkoret byggdes i söder. Koret är av tegel, har sexsidig plan, höga rundbågiga fönster och täcks av kryssvalv. Yttertaket har från början haft en högre uppbyggnad, likt ett torn. Den underjordiska gravkammaren är tunnvälvd.

Under samma sekel har arbeten utförts även i kyrkorummet. Ett murparti vid predikstolen visar spår efter 1600-talsmålning i renässans.

1758-61 byggdes bänkinredningen och läktaren av en snickarmästare Schröder. Följande århundrade ändrades takresningen och erhöll dagens utseende. Kyrkan har genomgått ett antal ytterligare arbeten. 1965-års renovering innebar bl.a. att murarna spritputsades och vapenhusets blinderingar knackades fram. 1992-94 genomgick kyrkan en omfattande restaurering då bl a de medeltida dekormålningarna i rött togs fram på valvribborna.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999

Enköpings-Näs kyrka är belägen ungefär en mil söder om Enköping, på en stor halvö i Mälaren Den är en medeltida salkyrka med västtorn, rektangulärt långhus och långsträckt, rakt avslutat kor i öster. I norr står en vidbyggd sakristia och i söder ett vapenhus samt det s k Gyllenanckarska gravkoret från 1600-talet. Tornets karnissvängda huv med lanternin och spira härrör från första delen av 1700-talet. Övriga byggnadskroppar har plåtklädda sadeltak, förutom det sexkantiga gravkoret som står under valmat plåttak. Byggnadsmaterialet är gråsten med inslag av tegel i bl a röstena som har blinderingar på långhusets östra gavel och vapenhusets gavel. Kyrkan är putsad både ut- och invändigt. Ingången är förlagd till vapenhusets sydmur. Interiören präglas av vackra medeltida stjärnvalv med ansikten i anfangen samt av altaruppsatsen och predikstolen i praktfulla barock. Kyrkan har varit rikt gynnad av adeln på de närliggande stora godsen. Här residerade välkända ätter Sparre, Oxenstierna och de Geer för att nämna några. Tornet, långhusets nordmur och en del av korets nordmur utgör de äldsta partierna och härrör från tiden omkring år 1200. Då har här stått en romansk kyrka med västtorn och ett kor, smalare än långhuset men med okänd avslutning mot öster. Troligen o 1300 revs koret. Kyrkan förlängdes åt öster. Samtidigt byggdes sakristian och erhöll en ovanligt långsträckt form med störst utsträckning i öster - väster. Under 1400-talets andra hälft breddades kyrkan åt söder så att det smalare koret här fick samma bredd som långhuset. Det tidigare koret hade varit något lägre än långhuset. Nu höjdes takets resning. Något senare, under seklets sista fjärdedel, slogs tre stjärnvalv över kyrkorummet. Delar av valvens ribbverk har en originell prägel genom att de uthuggits i form av gubbar med spretande armar. Fragment av kalkmålningar på valvanfang antyder att kyrkan varit rikt dekorerad invändigt. Under samma period som valvslagningen ägde rum, ombyggdes korgaveln och erhöll blinderingar av tegel. Samtidigt uppfördes även det tunnvälvda vapenhuset. Dess dörr från långhuset är rikt ornerad med smidesbeslag i tidens stil.

Kyrkan tycks ha bibehållit sin medeltida karaktär fram till 1623, då Gyllenanckerska gravkoret byggdes i söder. Koret är av tegel, har sexsidig plan, höga rundbågiga fönster och täcks av kryssvalv. Yttertaket har från början haft en högre uppbyggnad, likt ett torn. Den underjordiska gravkammaren är tunnvälvd.

Under samma sekel har arbeten utförts även i kyrkorummet. Ett murparti vid predikstolen visar spår efter 1600-talsmålning i renässans.

1758-61 byggdes bänkinredningen och läktaren av en snickarmästare Schröder. Följande århundrade ändrades takresningen och erhöll dagens utseende. Kyrkan har genomgått ett antal ytterligare arbeten. 1965-års renovering innebar bl.a. att murarna spritputsades och vapenhusets blinderingar knackades fram. 1992-94 genomgick kyrkan en omfattande restaurering då bl a de medeltida dekormålningarna i rött togs fram på valvribborna.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999