LÅNGAREDS KYRKA

Långareds kyrkogård är äldre än kyrkan från 1818, vilken föregicks av ett träkapell, enligt uppgift från 1536. Det sägs ha legat mellan nuvarande kyrka och kyrkogårdens huvudingång i öster. Man vet också att Långareds kapell före räfsten 1553-54 fått bland annat gårdarna Longarijd och Bergstena, och att Långared Stommen skulle ge kyrkoherden i Lena ersättning när han begav sig dit för mässa. Till kyrkoanläggningen hör en begravningsplats från 1922 på östra sidan av landsvägen. Huvudgrindarna till respektive område står mitt emot varann och är likadana. Längs vägen och rundningarna i vägskälet samt längs den gamla delens nordsida går en kvaderstensmur i två skift. Den gamla delen är delvis något högre belägen än omgivningen och därför utgör muren bitvis en stödmur mellan marknivåerna. Två tidigare hamlade lövträd flankerar den äldre delens pargrind i öster och därifrån går en rak grusgång vidare längs kyrkans södra sida. Från parkeringen finns också en pargrind till sakristians källare. Gången dit flankeras av likadana stödmurar upp till kyrkogårdens markplan. En huggen stentrappa med smidesräcke leder upp åt öster vid sakristians ingång. I nordväst reser sig en bergknalle och bakom den i väster står ett äldre uthus.
Marken sluttar mot söder. Södra och västra sidan har kallmurar av natursten och trädrader av gamla lövträd samt i söder enar mellan träden. Tio almar var sjuka och togs ned år 2000. I västmuren finns en öppning till trappan ned till vägen. I sydvästhörnet finns skråställda smidda spjälstaket fram till en pargrind och därifrån går en rak gång anlagd 1996 och belagd med oregelbundna kalkstenar längs västmuren upp till tornporten åt söder. Ytan kring portens ramp har likadan stenbeläggning. Mellan långhusets centrerade sydport och en pargrind i sydmuren går också en rak grusgång. Alla grindarna är av svart smide. De i öster och sydväst har en rundad förhöjning på ovansidan och spjälor och sitter i fyrkantiga granitstolpar med plant spetsig topp respektive smala metallstolpar. Sydgrinden har tunna stenstolpar med en äldre spjälgrind med pilar upptill och tätare spjälor nedtill med spetsar liknande flammor. Norra pargrinden har krysslagda spjälor med snirklar och upptill en sol, där sidan mot granitstolparna är högre än mot mitten. Gravvårdar finns huvudsakligen på södra hälften av kyrkogården. Många har stenramar och välvda låga gravstenar, enstaka är obeliskformade eller stenkors, en har kedjor och några hägnas av lövhäckar. Två sorgeträd står ute på de annars trädlösa ytorna.
DEN NYARE BEGRAVNINGSPLATSEN - 1922 anlades en ny friliggande begravningsplats i nordöst, på mark inköpt från Prästgården. Området sträckte sig mellan dåvarande barnmorskans bostad och kyrkan. En bit mark fick köpas till i väster för "bättre figur med landsvägen", som går utmed västra och norra sidan. Trädgårdsarkitekter var Frej Klemming och Fredrik Sundqvist. Den nya delen indelades i kvarter med hagtornshäckar och hägnades av almar, lindar och granar (inga kvar idag, om de kom att planteras alls). Från grinden vid vägkröken i väster går en rak grusgång med dubbel lindallé fram till en öppning i öster. Utanför området står i sydöst kyrkans traktorgarage. En tvärgång finns åt söder och några rader med lövhäckar. Gravstenarna är låga. Sydsidan hägnas av grönt trådstängsel och en lövhäck och längs vägen i norr finns endast trådstängsel. Kröken i väster följs av en låg stenmur.
DEN GAMLA KYRKAN - Kyrkan från 1536 (även kallad kapell) hade klocktorn i väster, sakristia i norr och i sydöst ett litet vapenhus, storleken var 21 x 9,5 meter. Den hade blivit tillbyggd österut. En klocka var från 1533. I kyrkan tillämpades på 1700-talet lottningsprincipen för att fördela bänkplatserna, vilket inte var så vanligt förekommande. Kyrkan var i dåligt skick vid 1800-talets början men de många beslutade reparationerna kom aldrig till stånd. Kyrkan såldes för 100 riksdaler och revs 1818 eller 1823 i samband med den nya kyrkans tillkomst. Den medeltida dopfunten och de tre kyrkklockorna överfördes till den nya kyrkan.