SOLBERGA KYRKA

SOLBERGA medeltida KYRKA ligger högst upp på kyrkogården som utgörs av en markerad kulle. Kyrkogården är utplanad åt söder, närmast kyrkan, medan övriga delar ligger på en nedre, mer sluttande avsats. Åt väster avgränsas kyrkogården delvis av en kallmurad gråstensmur vilken på grund av höjdskillnaden och utjämningen blivit mer av en terrassmur som endast sticker upp några decimeter ovan kyrkogårdens markplan. Innanför muren finns lövträd, såsom oxel, björk, al och lönn, av olika ålder. Utanför muren sluttar marken brant åt alla håll. I en muröppning sydväst om kyrkan hänger två, relativt moderna, smidesgrindar på grindstolpar av sten. Grusgången, som leder genom den närliggande gården sydväst om kyrkan, fortsätter genom grinden och upp mot kyrkans västport. Ingången till koret når man via betongplattor, lagda i gräset, på kyrkans södra sida. Några meter väster om vapenhuset finns en fristående, sexsidig klockstapel. Gravvårdarna ligger i rader med nord-sydlig riktning söder och öster om kyrkan samt sydväst om klockstapeln. Gravvårdarna har ingen högre ålder och de flesta är av mindre storlek. Några har små planteringsramar av sten. Enligt uppgift finns en kolerakyrkogård från 1711 på området. Här skall 42 stycken avlidna ha begravts i en massgrav.
KLOCKSTAPELNS nedre del kragar ut nedtill och är täckt med sånär obehandlade stickspån. Åt öster finns en dörr i liv med den lutande fasaden. Dörrbladet är nytillverkad efter äldre förlaga. Mellandelen består av stående locklistpanel, målad faluröd, med svarta ljudluckor av stående plank och med utanpåliggande smidesgångjärn. Stapelns huv är täckt med liggande, svart bandplåt som är relativt ny. Upptill kröns huven av en smidesspira i form av ett kors med en tupp upptill. Klockstapelns första våning används som redskapsbod och i den andra våningen hänger en medeltida storklocka intill en lillklocka, inköpt 1774.

SOLBERGA medeltida KYRKA ligger högst upp på kyrkogården som utgörs av en markerad kulle. Kyrkogården är utplanad åt söder, närmast kyrkan, medan övriga delar ligger på en nedre, mer sluttande avsats. Åt väster avgränsas kyrkogården delvis av en kallmurad gråstensmur vilken på grund av höjdskillnaden och utjämningen blivit mer av en terrassmur som endast sticker upp några decimeter ovan kyrkogårdens markplan. Innanför muren finns lövträd, såsom oxel, björk, al och lönn, av olika ålder. Utanför muren sluttar marken brant åt alla håll. I en muröppning sydväst om kyrkan hänger två, relativt moderna, smidesgrindar på grindstolpar av sten. Grusgången, som leder genom den närliggande gården sydväst om kyrkan, fortsätter genom grinden och upp mot kyrkans västport. Ingången till koret når man via betongplattor, lagda i gräset, på kyrkans södra sida. Några meter väster om vapenhuset finns en fristående, sexsidig klockstapel. Gravvårdarna ligger i rader med nord-sydlig riktning söder och öster om kyrkan samt sydväst om klockstapeln. Gravvårdarna har ingen högre ålder och de flesta är av mindre storlek. Några har små planteringsramar av sten. Enligt uppgift finns en kolerakyrkogård från 1711 på området. Här skall 42 stycken avlidna ha begravts i en massgrav.
KLOCKSTAPELNS nedre del kragar ut nedtill och är täckt med sånär obehandlade stickspån. Åt öster finns en dörr i liv med den lutande fasaden. Dörrbladet är nytillverkad efter äldre förlaga. Mellandelen består av stående locklistpanel, målad faluröd, med svarta ljudluckor av stående plank och med utanpåliggande smidesgångjärn. Stapelns huv är täckt med liggande, svart bandplåt som är relativt ny. Upptill kröns huven av en smidesspira i form av ett kors med en tupp upptill. Klockstapelns första våning används som redskapsbod och i den andra våningen hänger en medeltida storklocka intill en lillklocka, inköpt 1774.

SOLBERGA medeltida KYRKA ligger högst upp på kyrkogården som utgörs av en markerad kulle. Kyrkogården är utplanad åt söder, närmast kyrkan, medan övriga delar ligger på en nedre, mer sluttande avsats. Åt väster avgränsas kyrkogården delvis av en kallmurad gråstensmur vilken på grund av höjdskillnaden och utjämningen blivit mer av en terrassmur som endast sticker upp några decimeter ovan kyrkogårdens markplan. Innanför muren finns lövträd, såsom oxel, björk, al och lönn, av olika ålder. Utanför muren sluttar marken brant åt alla håll. I en muröppning sydväst om kyrkan hänger två, relativt moderna, smidesgrindar på grindstolpar av sten. Grusgången, som leder genom den närliggande gården sydväst om kyrkan, fortsätter genom grinden och upp mot kyrkans västport. Ingången till koret når man via betongplattor, lagda i gräset, på kyrkans södra sida. Några meter väster om vapenhuset finns en fristående, sexsidig klockstapel. Gravvårdarna ligger i rader med nord-sydlig riktning söder och öster om kyrkan samt sydväst om klockstapeln. Gravvårdarna har ingen högre ålder och de flesta är av mindre storlek. Några har små planteringsramar av sten. Enligt uppgift finns en kolerakyrkogård från 1711 på området. Här skall 42 stycken avlidna ha begravts i en massgrav.
KLOCKSTAPELNS nedre del kragar ut nedtill och är täckt med sånär obehandlade stickspån. Åt öster finns en dörr i liv med den lutande fasaden. Dörrbladet är nytillverkad efter äldre förlaga. Mellandelen består av stående locklistpanel, målad faluröd, med svarta ljudluckor av stående plank och med utanpåliggande smidesgångjärn. Stapelns huv är täckt med liggande, svart bandplåt som är relativt ny. Upptill kröns huven av en smidesspira i form av ett kors med en tupp upptill. Klockstapelns första våning används som redskapsbod och i den andra våningen hänger en medeltida storklocka intill en lillklocka, inköpt 1774.

FÖRSAMLING 1995 - SOLBERGA

BEFOLKNINGSTAL 1805: 209, 1900: 197, 1995: 60

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan har ett dominerande läge i västsluttning. Den välbevarade sekelskiftesbebyggelsen är väl samlad nedanför åkrarna, i typiskt falbygdsläge. Intill den tornlösa kyrkan står en inklädd och rödmålad klockstapel. Solberga socken ligger mellan Falköping och Ulricehamn.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den anmärkningsvärt lilla, romanska stenkyrkan uppfördes under 1100- eller 1200- talets första hälft med långhus och smalare, rakslutet kor. Vapenhuset av trä i väster tillbyggdes möjligen under 1700-talet. Sakristian på korets norra sida, likaså av trä, uppfördes efter 1830.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Även om medeltidskyrkan till sina mursträckningar återstår helt intakt har den kraftigt förändrats både till det yttre som inre, framförallt under 1700- och 1800- talen. De vitputsade murarna genombryts av stora, rektangulära fönsteröppningar. Korets nuvarande sydfönster är en delvis igenmurad korportal, troligtvis av relativt sen datering. Vid okänd tidpunkt (senast 1760) har det lägre, romanska koret höjts till långhusets murkrön och byggnadskropparna täcks nu av ett gemensamt sadeltak. Det dominerande vapenhuset i väster är brädfodrat och vitmålat. Kyrkorummet täcks av ett plant innertak av trä, utsmyckat med grisaillemålningar från omkring 1760, utförda av Fredrik Wahlin, dock kraftigt påbättrade 1926. Av 1700-talsinredningen återstår en basunblåsande dopängel, skänkt till kyrkan 1775. År 1924-26 genomgick interiören en restaurering, efter förslag av arkitekt Knut Nordenskjöld, då ett östligt korfönster igensattes, altarväggen pryddes med en draperimålning och ny orgel förvärvades. Altarprydnad bestående av krucifix, flankerad av Maria och Johannes. Predikstol av 1800-talstyp.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.