GRIMSTA

Grimsta

Grimsta är beläget söder om Hässelby slott och norr om Blackeberg med Vällingby på andra sidan Bergslagsvägen. Hyreshusbebyggelsen från 1950-talet, naturområdet Grimstaskogen och läget vid Mälaren ger stadsdelen dess karaktär.

Äldre historia
Namnet Grimsta kommer från Grimsta gård som var en arrendegård till Hässelby. Stockholms stad köpte Hässelby 1931. Samtidigt förvärvades även Grimsta. Några av gårdens byggnader fanns kvar ända in på 1950-talet. Somliga äldre byggnader inom Grimstaområdet finns bevarade ännu idag, andra finns kvar endast som namn. Huset vid Kanaans bad, som idag används som servering, uppfördes som sommarställe på 1880-talet av grosshandlaren Knut Ljunglöf. Rester av en trädgårdsanläggning och en lantmäterikarta från 1809 visar att det funnits en äldre bebyggelse vid Kanaan. I Kvarnviken har kvarn- och sågverksamhet bedrivits sedan 1600-talet vid en bäck som avvattnar Råcksta träsk. Kvarnen, kvarnmagasinet och mjölnarens bostad uppfördes på 1880-talet och var i drift till 1951. Idag förvaltas husen av Vällingby hembygdsgille, som också sett till att kvarnen är i drift. Anläggningen är skyddad som byggnadsminne. Några fornlämningar, som stensättningar, en gravhög och en bytomt, vittnar om att det funnits en mycket gammal bebyggelse inom Grimsta.

Planering
Inkorporering av södra Spånga ägde rum 1949 och samma år framlades generalplanen för Stor-Vällingby som omfattade Vällingby, Grimsta och Råcksta. Planen föreskrev egnahemsbebyggelse på Grimstaområdet, vilket gav upphov till häftiga diskussioner inom staden. Av olika utredningar framgick att handeln i Vällingby centrum krävde ett större kundunderlag. I den reviderade generalplanen för södra Spånga, liksom i den 1952 fastställda stadsplanen för den centrala delen, har småstugorna i Grimsta ändrats till lamellhus. Kvar i planen finns endast ett mindre antal radhus i områdets södra del. Den reviderade generalplanen tillät bevarandet av en större del av naturområdet, vilket också var ett argument för de flerfamiljshus som funnits med i debatten. Kompletterande stadsplaner från 1956 omfattar bostadshusen i kv. Uranet längst i norr, där det tidigare planerats för en lärarhögskola. En stadsplan som fastställts 1957 omfattar begravningsplatsen och de intilliggande kvarteren i söder, 3-vånings lamellhus och fyra punkthus.
Grimsta blev en s.k. sovstad som var beroende av Vällingby centrum med tunnelbana, butiker och offentlig service. Ursprungligen fanns flera butiker i stadsdelen - både livsmedelsbutiker och andra - men det minskade befolkningsunderlaget har bidragit till att många av butikerna försvunnit.

Svenska Bostäder
Svenska Bostäder bebyggde samtliga kvarter i Grimsta med bostadshus för hyreslägenheter. Husen i den mellersta stadsdelen uppfördes 1953-1955 och i den norra och södra delen 1956-1958. Lägenheterna i Grimsta är i huvudsak små om man undantar stadsdelens enda höghus, som också har större etagelägenheter som var mycket attraktiva på 1950-talet. Längst i söder vid Nickelgränd ligger fyra punkthus som främst innehåller lägenheter på 3 rum och kök, men också etagelägenheter och ateljéer. Samtliga hus i Grimsta ritades av Svenska Bostäders arkitektkontor.
Bebyggelsen i det först byggda området, kv. Guldet och Kvicksilvret, består till största delen av 4-vånings vinkelställda lamellhus i meanderform, som bildar stora skyddade gårdar med passager genom husen och mellan gårdarna. Husen med tegelklädda sadeltak har fasader i gult tegel och balkonger med räcken av ljusa betongskivor och smide. Flertalet balkonger har renoverats och nya räcken har utförts i huvudsak lika de ursprungliga. De långa huskropparna utmed Bergslagsvägen gör ett slutet och enahanda intryck, medan bebyggelsen inne i kvarteren och ut mot naturen har en större variation.
Grimsta är byggnadstekniskt intressant genom de experimenthus som uppfördes på 1950-talet. Vid Grimstagatan och Kanngjutargränden byggdes 1953-1954 ett höghus med 12 bostadsvåningar och tre lamellhus med 3-4 våningar. Arkitekt var Hjalmar Klemming på Svenska Bostäders arkitektkontor, som ritat en stor del av husen i Vällingby-Grimsta. I lamellhusen är innerväggarna av betong, vilket var en nyhet. Också planlösningen, som man kommit fram till genom bostadsvaneundersökningar, ansågs som intressant. Köket hade matplats vid fönstret och från köket ledde en dörr direkt till badrummet. Fasaderna på lamellhusen är putsade medan höghusets fasad är uppförd i rött fasadtegel med ett stort rutmönster i räfflad betong. De ursprungliga balkongernas betongräcken har idag ersatts av aluminiumskivor. Lamellhusen har tre bostadsvåningar och en souterrängvåning - ursprungligen med uteplats och avsedd för pensionärsbostäder
Ett annat experimentbygge utgjordes av husen i kvarteret närmast Hässelby slott vid Grimstagatan-Gulddragargränd och i ett kvarter i södra delen av Grimsta. Byggnaderna - i tre våningar och med en souterrängvåning uppfördes 1956 som elementbyggeri, vilket betraktades som revolutionerande. Element som bestod av innerväggar, bjälklag, badrumsgolv m.m. levererades från Svenska Bostäders anläggning i Edsberg i Sollentuna. I Grimsta byggdes 432 lägenheter på detta sätt. Fasaderna var klädda med obehandlade eternitskivor och taken täckta med plattor av korrugerad eternit. Största delen av fasaderna utgörs av balkonger med smidesräcken. Omsorg har lagts ner på utformningen av fönster- och dörrpartier vid balkongerna och ytterportar i trä. Eterniten har på 1980-talet ersatts av plåtkassetter som sprutmålats. Även taken har klätts med plåt.

Andra hus och anläggningar
I det barnrika Västerort byggdes många skolor, vilka redan från början visade sig inte räcka till och fick kompletteras med baracker. Det gällde även Grimstaskolan, som uppfördes 1956-57 med Gösta Nordin och Olof Ellner som arkitekter. Den långsträckta vinklade skolbyggnaden i 2-6 våningar har fasader i grå och ljusblå puts. I aulan finns dekorativa väggmålningar av Einar Forseth.
Då intresset för kremering som begravningsform blivit allt större utlystes 1957 en arkitekttävling om ett kapellkrematorium i Råcksta. Tävlingen vanns av arkitekt Klas Fåhraeus och landskapsarkitekt Gunnar Martinsson. De fick också uppdraget att utforma anläggningen med begravningsplatsen på ängsmarken, vackert infogad i landskapet. Byggnaderna, ett större och ett mindre kapell, är stramt utformade med fasader i slammat tegel och med paraplyliknande skyddstak i trä som accenter. Råcksta begravningsplats färdigställdes 1964 och Västerort fick därmed en anläggning för eldbegängelse.
En plan för ett ridhus och en idrottsplats lades fram 1957. Planen, som innebar att idrottsplatsen placerades på den ur kulturhistorisk synpunkt viktiga ängen söder om Hässelby slott, fick kraftig kritik av både stadsmuseet och skönhetsrådet. En viss justering för att spara det öppna dalstråket gjordes och planen fastställdes 1960.

Senare tid
Under många år har det funnits önskemål om en åldersmässigt mer blandad befolkning i Grimsta. Det har också funnits efterfrågan på hus med större lägenheter för barnfamiljer. Vid Kanngjutargränd byggde Svenska Bostäder 1993 dels seniorhus som ritades av arkitekten György Korodi, dels radhus med 16 lägenheter som uppfördes som självbyggeri. Flera nya bostadshus har planerats och byggts under senare år.

Grimstaområdet karaktäriseras av gammal hällmarksskog och öppna gräsmarker. Grimstaskogen har en mycket stor betydelse för både natur- och friluftslivet. Redan i Regionplanen för Stockholm med omnejd från 1936 upptas Grimstaskogen som naturreservat och i början av 1990-talet togs frågan om naturreservatet upp på nytt.

Texten är baserad på boken Stockholm utanför tullarna - Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholms stadsmuseiförvaltning och Stockholmia förlag 2003. Författare till avsnittet är Kerstin Mandén Örn.