STENSJÖ BY

Stensjö by ligger ungefär en mil norr om Oskarshamn. Efter avfarten från E22 nås byn från söder via en två kilometer lång slingrande gärdsgårdsinramad grusväg. Med sin täta bykärna av bostadshus och det stora antalet intilliggande ekonomibyggnader ger Stensjö by ett ålderdomligt intryck. De rödfärgade byggnaderna ligger mycket vackert i det omgivande öppna och kuperade odlingslandskapet.

Stensjö var från början namnet på en gård som antas ha legat något nordost om den nuvarande bykärnan. Gården omnämns i en jordebok från 1351 som Steens-ö. Stavningen bevarades ända in på 1600-talet och har tolkats som "den steniga ön". Det är bland annat med ledning av denna tolkning som man antagit att gården varit placerad i det steniga området just nordost om den s.k. Backstugan (Stensjö 4:1, byggnad nr 6.). När den intilliggande Viråns vatten står som högst är området i det närmaste kringflutet.

Gården Stensjö hörde ursprungligen till godset Grönskog i Fliseryds socken. Godset med underlydande gårdar har ägts av flera mycket kända släkter, bl.a. Vasasläkten. Efter Gustav II Adolfs död 1632 blev Kronan ägare av godset. Flytten av Stensjö gård från den ursprungliga platsen till den nuvarande bytomten antas ha genomförts i samband med att gården senare under 1600-talet kom i enskild ägo. Gården var då uppdelad i två hemman, ursprunget till fastigheterna Stensjö 1 och Stensjö 2.

På en karta från 1709 finns endast två byggnader redovisade i det område där byn ligger idag. Placeringen av den ena byggnaden överensstämmer med det bostadshus (Stensjö 4:1, byggnad nr 4) som nu ligger mitt i bykärnan. Den andra byggnaden var en backstuga som låg i hagen närmast väster om byn.

Gården Stensjö nummer 1 fick en ny ägare omkring 1730. Strax därefter började gården klyvas och därigenom växte byn Stensjö fram. Omkring 1740 fanns det tre bönder i byn. Vid storskiftet på Stensjö nr 1 år 1814-1816 hade antalet bönder ökat till fem. För att undvika husflyttningar kom man överens om att behålla den gamla indelningen av bytomten.

Stensjö gård var ett typiskt skogshemman. Den totala arealen var stor, men åkerytan liten. Slåtter på sankmarker och i närliggande grunda sjöar var viktig som komplement till slåtter på hårdmarksvall. Ett rikligt tillskott av foder fick man också genom hamling av lövträden. Under 1800-talet, särskilt under senare delen, tillskapades nya områden för odling genom dikning och sjösänkningar. Boskapssköteln var av stor betydelse. Skogen var den viktigaste betesmarken.

Sydost om byn ligger en såg som anlades på 1890-talet. Sågen har en s k cirkelsåg. När anläggningen uppfördes ersatte den en ca 100 år äldre ramsåg som funnits vid Långsjöbäcken syd-väst om byn.

Man bedrev även fiske. Virån med Djupsjön och sammanhängande vattendrag var mycket fiskrika. Vid sidan av vanliga insjöarter fanns här lax, forell och ål.

Stensjö by hade sin storhetstid under 1800-talet. Inom byn fanns vid denna tid sju bostadshus, medräknat gården nordväst om bykärnan, den så kallade "Stensiögården". Det totala antalet byggnader var omkring 60. Till byn hörde också många torp och backstugor. Tillsammans med dessa fanns i byn enligt 1853 års husförhörslängder 166 personer fördelade på 24 hushåll.

Vägen genom byn fick sin nuvarande sträckning på 1920-talet. Tidigare hade vägen gått på norra sidan av längan med ladugårdar (Stensjö 4:1, byggnader nr 9004 - 9008). Med undantag för denna förändring genomfördes de sista större om- och nybyggnadsprojekten i byn år 1909. Bl a uppförde man en stor ladugård med lada och skulle. Ladugården låg där den norra parkeringsplatsen ligger idag. Nysatsningarna till trots hade byn emellertid börjat förlora i betydelse omkring sekelskiftet. Redan under 1910-talet började skötsel och omvårdnad att eftersättas. Gårdarnas brukare avlöste varandra i snabb följd. Det sista jordbruket lades ner 1951.

Genom en privat donation fick Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien möjlighet att köpa hela byn med inägor och skog 1960. Därefter har omfattande restaureringsarbeten genomförts, av såväl byggnader som de omgivande markerna. Avsikten har varit att rädda och bevara en särpräglad småländsk by med det gamla kulturlandskapet i hävd.