Bebyggelsen
Vinö hamn ligger inte i ett glo. Endast en mycket svag bukt ger väderskydd. På klassiskt maner reser sig innanför bukten en torr och jämn, men ovanligt brant sluttning, som varit
utmärkt för bosättning. I princip all bebyggelse på ön ligger samlad på slänten, runt hamnen. I gamla byn i norr ligger husen nästan som sittbänkarna på en grekisk teater. Hamnplanen är ovanligt jämn och bryts inte av uppstickande klippor. Mellan stranden och husen ringlar en smal strandgata.
Det finns ingen anledning att tro och heller inga spår som antyder att man någon gång skulle bott på något annat ställe på ön. Visst finns förutsättningar på några andra ställen längs den västra kusten, vid Kalmare hamn eller Blomsterslätt tex, men bopålar brukar vara svåra att dra upp. Bytomtens avgränsning och tomtuppdelning är idag densamma som på storskifteskartan från 1810. Likaså den klassiska fördelning av sjöbodar vid strandkanten, bostadshus där bakom och ladugårdar och stallar ännu en bit upp i slänten, närmast inägomarkerna. Viss hemmansklyning har förkommit och det är sannolikt i samband med dessa som de södra
gårdarna flyttats ut ur själva bykärnan. Denna splittring har dock huvudsakligen ägt rum före storskiftet. Byn domineras av den ovanligt sammanvuxna och täta sjöbodraden utefter hamnen. Hela strandremsan norr om gamla båtbyggeriet är överbyggd av bodar och bryggor. Trots olika ålder och byggnadsteknik hålls bodlängan samman av de faluröda väggarna och den låga höjden. Merparten av bodarna är nybyggda eller ombyggda vid 1900-talets mitt för att passa de nya bottengarnen, som vid den tiden gjorde ålfisket så lönsamt. Samtidigt förnyades fiskeflottan och båthus eller tak över båtplatserna förband bodarna. De gamla bodarna var av Misterhultstyp dvs ganska små och timrade med ett överkragande tak på den gavel som skyddade båtkåsen eller bryggan. Ingen sådan bod finns idag kvar på Vinö.
De mest iögonenfallande bostadshusen är de sedvanliga tvåvånig parstugorna som vänder gaveln mot sjön och hamnen. De lite yngre bostdshusen är lägre, 1½ plan och uppförda längs med hamnen. De "försvinner" i mängden av bodar och stora stugor. I princip tycks alla äldre hus vara uppförda på enkel bredd. Små eller stora, nya eller gamla är de flesta rödmålade - eller har varit. Något är idag klätt med eternitskivor och något är målat i en avvikande färg.
Ladugårdarna är genomgående uppförda omkring sekelskiftet 1900, som var den stora förnyelsens tid vad gällde denna typ av byggnader. Nu samlades stallar, loge och lada under ett tak istället för att som tidigare vara separata byggnader. De nya ladugårdarna uppfördes med fähus för 2-4 kor. Vad gäller alla typer av uthus är den faluröda färgskalan helt dominerande.
Karaktäristiskt för Vinö by är att hus och bodar ligger mycket, mycket tätt utmed och ovanför hamngatan. Nästan som gyttret i ett bohuslänskt fiskeläge. Inom bykärnan existerar inte tomtavskiljande staket eller häckar. Man kan ana tomtgränser, men de är inte markerade mer än med gångstigar Under 1900-talets början var bytomten här, liksom på Marsö, till stor del en enda fruktträdgård.
De i söder utflyttade (?) gårdarna ligger desto luftigare, med stora avgränsade tomter som når ända ner i vattenbrynet där solitära sjöbodar och båthus dominerar stranden.
Läs om Vinö i ö-rapporten på Kalmar läns museums hemsida:
http://www.kalmarlansmuseum.se/site/kulturmiljo/bygg/pdf_orapp/ohamn/mister/vino.pdf
Läs även om en av Vinös utöar, Boskär:
http://www.kalmarlansmuseum.se/site/kulturmiljo/bygg/pdf_orapp/ohamn/mister/boskar.pdf