ASKIM

ASKIM 86

Askim utgör Göteborgs sydligaste del, beläget vid havet och sträcker sig från Högsbo omkring en mil söderut till Halländska gränsen och Kungsbacka kommun. I öster gränsar Mölndals kommun. Som stadsdelsnämnd betraktat består Askim av tre delområden: själva Askim i norr, Hovås i mitten och Billdal längst i söder. Endast den centrala delen av delområdet Askim har här inventerats, då det har en stadsmässighet som hör samman med övrig bebyggelse i sydvästra Göteborg. Hovås och Billdal har mer karaktären av badorter och kustnära, påkostade villasamhällen. Detta har sina rötter i byggandet av sommarvillor från 1880-talet och tillgängligheten som Säröbanan gav, en järnväg till Göteborg anlagd omkring 1900. 1965 stängdes Säröbanan och vägnätet började byggas ut. Idag sträcker sig Säröleden, väg 158, från norr till söder och trafikeras hårt av cirka 30 000 fordon dagligen, bland annat flera busslinjer. Spårvägen är inte dragen till Askim.

Säröleden är i det närmaste det enda storskaliga i Askim. Låg, varierande bostadsbebyggelse är helt dominerande och den ligger spridd i naturen utefter slingriga, smala vägar. Den gamla Särövägen ingår fortfarande i vägsystemet. Liksom övriga större tillfartsleder till Göteborg som planerades 1965 skulle Säröledens sträckning förläggas enligt principen att skona kustlinjen och bebyggelsen. Några större matargator som i sin tur genererar lokala gator, som är vanligt i övriga förorter, finns inte i egentlig mening. Från avfarterna leds man oftast direkt in i de omgivande slingriga vägnäten till husen. Smärre samlingar av småindustribyggnader finns utmed Säröleden och i många villor inryms mindre service- och handelsföretag.

Askim har dels sin flacka kuststräcka med bördiga jordar, men också höglänta skogsklädda områden i öst med små sjöar, som ingår i riksintresset Sandsjöbacka naturreservat. Vid havet finns Askims- och Hovåsbadet samt Amundöarna med bad och större rekreationsytor. Levnadsförutsättningarna har varit goda sedan åtminstone yngre stenåldern, varifrån boplatser hittats. Askim är också en betydande hällristningslokal. På 1500-talet var trakten en jordbruksbygd som hade 10 byar. Den inventerade delen av Askim har flera indelningar efter de gamla byarnas belägenhet.

Askim var självständig kommun fram till 1974, då det blev en stadsdel i Göteborgs kommun. Sammanslagningarna hade pågått successivt sedan 1951 och Askim tillsammans med Styrsö var de sista kommunerna att införlivas. Vid inkorporeringen hade Askims kommun ca 14 500 invånare. I förslaget till Regionplan från 1963 hade man räknat med hälften. Fram till ungefär 1960 byggdes bara enfamiljsvillor i Askim. Men en utbyggnad skedde under 1960-talets andra hälft, varifrån den inventerade bebyggelsen härrör sig. Pilegården och Kobbegården är exempelvis två storskaliga lamellhusområden som uppfördes då. Idag har Askim drygt 21 000 invånare. Stadsdelen är attraktiv för barnfamiljerna och där bor cirka 10 % fler barn än i Göteborg i medeltal, medan pensionärerna är fåtaligare. Nära 80 % av invånarna förvärvsarbetar och nästan alla pendlar till arbetsplatser utanför Askim, främst i Göteborg. Enligt 1997 års statistik finns det 7 847 lägenheter, varav knappt en tredjedel i flerbostadshus och övriga i småhus. Av flerbostadslägenheterna har de flesta två eller tre rum och kök och ägs till 35 % av bostadsrättsföreningar. Resterande 65 % har "Övriga ägare", alltså inget tillhörande enskilda personer eller allmännyttan, vilket annars är vanligt.

Inventerad miljö är stadsdelen Askims norra delområde som också benämns Askim, till vilken allt refereras i det följande. Delområdet Askim sträcker sig i nord-sydlig riktning mellan Hult och Säröleden i väst och Kobbegården och Gamla Särövägen i öst. Hult har endast småhusbebyggelse och i Kobbegården med Sisjön dominerar industriområden. Där gränsar dock två nämnda stora lamellhusområden till Askim: Kobbegården från 1969 med 17 lamell- och den relativt ovanliga hustypen loftgångshus, respektive östra delen av Pilegården byggt 1966. Västra Pilegården ingår i inventeringen. Området i Kobbegården har samma byggherre/entreprenör som uppfört merparten av den inventerade bebyggelsen, elementfabriksägare Helge Wikström. Denne och arkitekt John Snis är upphovsmän till området kallat "Vita fläcken", centralt beläget i den inventerade miljön nära Säröleden i väst. Det består av betongelementhus i ett lamellhusområde för HSB och fyra småhusområden med olika hustyper, samt en tidstypisk centrumanläggning, Askims Torg, med vårdcentral, butiker och bibliotek bland annat. Torget byggdes i två omgångar, dels 1965 och dels 1973. Två skolor och ett daghem är också bebyggelse från aktuell period, samtliga situerade i Askims norra halva. Nedifrån den flacka, före detta sumpiga ängsmarken där Vita fläcken ligger, stiger marken stadigt upp till Gamla Särövägen och därifrån vidare upp till naturreservatet. I Askims södra halva och öster om Vita fläcken är det idel friliggande villor längs slingriga vägar i den kuperade terrängen. Två obebyggda höjder med fornlämningar finns, en i söder och den andra i nordöst med vacker bokskog mellan Askimsskolan och Askims Ridhus. Från ridhuset löper ett naturområde fram till Pilegården längst i norr. Gatornas namn i området berättar mycket om gamla tiders folktro, byar, kyrkor, jordbruksmarker och källor.

Källor: ÖP 99 - Översiktsplan för Göteborg: Askim. Stadsbyggnadskontoret. Januari 2000.

Förslag till Regionplan 1963. Regionplanekontoret, Göteborg.

Göteborgs Förorter (1987). Göteborgs förorter från landsbygd till stadsbygd: från isolerade småkommuner till integrerad storstadsregion. Göteborg. Redaktör Christer Wigerfelt.

Carl Sigfrid Lindstam (1986). Göteborgs gatunamn. Göteborgs Kommuns Namnberedning. 3:e upplagan.

Internetadress http://www.askim.goteborg.se

Göteborgsbladet 1998 juniversionen (statistik) Internetadress http://www.goteborg.se