Hamnkranarna

Örnsköldsviks hamn var sedan mitten av 1800-talet en viktig del i utvecklingen av staden, inte minst för utskeppningen av sågat virke från de många ångsågarna i stadens närhet och in på 1900-talet även produkter från bland annat massaindustrin. Bland lossade handelsprodukter fanns bland t.ex. olja, stenkol och spannmål.

Från slutet av 1800-talet ökade, rent allmänt, hanteringen av styckegods och bulkvaror som t.ex. stenkol och malm. Lossning och lastning av dessa handelsvaror krävde stort manskap och var mycket farligt. Under det tidiga 1900-talet resulterade detta i att flera olika krantyper utvecklades för olika typ av lyft. En vanligt förekommande krantyp var den stationära kranen med svängarm som efterhand gjordes mer flexibel genom att placeras på räls. Nackdelen med denna krantyp var att den var långsam och hade begränsad rörlighet. Problemet med att snabbt nå valfri plats inom betjäningsområdet löstes under 1920-talet med den s.k. vipparmskranen. En ledad lyftarm medförde att kranen kunde snabbmanövreras med full last bl.a. beroende på att lyftarmens egenvikt balanserades med en motvikt. I Örnsköldsviks hamn dröjde det till efter andra världkriget innan behovet av mekaniska hjälpmedel för lastning och lossning blev så stort att Hamnstyrelsen år 1949 beslutade att lämna en order på en ny hamnkran. År 1962 beställdes den andra kranen som med undantag av elektrisk utrustning och utformning av manöverrummet, är en kopia på den förra kranen.

Vipparmskranen blev mycket populär i svenska hamnar och bidrog med sin höjd till att skapa karaktäristiska "skylines". Idag har behovet av dessa kranar sedan länge försvunnit eftersom styckegodset till största delen fraktas i containers, vilket resulterat i en annan typ av lyftanordningar. Detta har även resulterat i att många mindre hamnar har slagits ut till förmån för ett mindre antal större hamnar. Örnsköldsviks hamn har idag delvis fått en annan funktion med bostadshus och offentlig centrumbebyggelse. Kvar finns en marina med gästhamn och givetvis hamnkranarna som vittnar om hamnens historiska betydelse för staden. Det finns även kvar järnvägsräls i anslutning till kranarna.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 2010-09-13, Dnr 432-7695-09.

Örnsköldsviks hamn var sedan mitten av 1800-talet en viktig del i utvecklingen av staden, inte minst för utskeppningen av sågat virke från de många ångsågarna i stadens närhet och in på 1900-talet även produkter från bland annat massaindustrin. Bland lossade handelsprodukter fanns bland t.ex. olja, stenkol och spannmål.

Från slutet av 1800-talet ökade, rent allmänt, hanteringen av styckegods och bulkvaror som t.ex. stenkol och malm. Lossning och lastning av dessa handelsvaror krävde stort manskap och var mycket farligt. Under det tidiga 1900-talet resulterade detta i att flera olika krantyper utvecklades för olika typ av lyft. En vanligt förekommande krantyp var den stationära kranen med svängarm som efterhand gjordes mer flexibel genom att placeras på räls. Nackdelen med denna krantyp var att den var långsam och hade begränsad rörlighet. Problemet med att snabbt nå valfri plats inom betjäningsområdet löstes under 1920-talet med den s.k. vipparmskranen. En ledad lyftarm medförde att kranen kunde snabbmanövreras med full last bl.a. beroende på att lyftarmens egenvikt balanserades med en motvikt. I Örnsköldsviks hamn dröjde det till efter andra världkriget innan behovet av mekaniska hjälpmedel för lastning och lossning blev så stort att Hamnstyrelsen år 1949 beslutade att lämna en order på en ny hamnkran. År 1962 beställdes den andra kranen som med undantag av elektrisk utrustning och utformning av manöverrummet, är en kopia på den förra kranen.

Vipparmskranen blev mycket populär i svenska hamnar och bidrog med sin höjd till att skapa karaktäristiska "skylines". Idag har behovet av dessa kranar sedan länge försvunnit eftersom styckegodset till största delen fraktas i containers, vilket resulterat i en annan typ av lyftanordningar. Detta har även resulterat i att många mindre hamnar har slagits ut till förmån för ett mindre antal större hamnar. Örnsköldsviks hamn har idag delvis fått en annan funktion med bostadshus och offentlig centrumbebyggelse. Kvar finns en marina med gästhamn och givetvis hamnkranarna som vittnar om hamnens historiska betydelse för staden. Det finns även kvar järnvägsräls i anslutning till kranarna.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 2010-09-13, Dnr 432-7695-09.