Smalspårsjärnvägen på sträckan Totebo-Hultsfred med tillhörande byggnader och anläggningar

Banan byggdes med handkraft och hantverksmässiga metoder. Terrängen i regionen är starkt kuperad och går genom trånga bergsskärningar, på smala bankar över dalsänkor och vattendrag och med många kurvor i sin linje. Därmed gav järnvägsbygget utrymme för teknisk och hantverksmässig skicklighet vid uppförandet av stödmurar, broar och andra stensättnings- och anläggningsarbeten. Banan går genom ett ovanligt vackert och ursprungligt småländskt kulturlandskap.

På den aktuella sträckan är bangårdar, ställverk, vägskyddsanläggningar och väntkurer i huvudsak intakta. Däremot har vissa stationsbyggnader och banvaktstugor övergått till enskild ägo. Kvar finns magasinsbyggnaden i Vena och banvaktstugan i Hultsfred. Stationshuset i Hultsfred är i statlig ägo. Befintliga byggnader längs sträckan ger fortfarande ett gediget och ursprungligt intryck. Vid ändhållplatsen i Västervik är en del av stationsmiljön skyddad som statligt byggnadsminne. Där finns ett av landets äldsta och största ånglokstall för smalspårsjärnväg kvar. År 1964 byggdes linjen Västervik-Åtvidaberg om till normalspår. Ett s.k. treskensspår lades då mellan Västervik och Jenny. Detta är också det enda återstående i landet.

Genom ideellt arbete, statligt byggnadsvårdsstöd och sysselsättning har kontinuerligt arbetet lagts ned på att sätta järnvägen, fordonsparken och trafiken i stånd. Verksamhet och aktiviteter har, trots det hinder vägbanken på E22-sträckningen vid Rössle utgör, hela tiden genomförts.

Tjustbygdens Järnvägsförening (TJF) och trafikbolaget SMAB disponerar flera järnvägsfordon och kan därmed bedriva turisttrafik på järnvägen och i drift visa en museal fordonspark från en lång tidsperiod och från andra närliggande banor. Även om fordon och föremål, s.s. lösöre f.n. inte kan skyddas av Kulturminneslagen så finns möjligheter att åstadkomma ett levande kulturminne och ett tillskott till länets och landets kulturturism. Utländska järnvägsexperter har länge betraktat linjen Västervik-Hultsfred-Växjö som en exotisk järnväg och en sista rest av ett tidigare utbrett smalspårsnät.

Smalspårsjärnvägen Växjö-Västervik påbörjades år 1877 och blev en av många smalspårsjärnvägar som genomkorsade östra Götaland omkring 1900. Sträckan Hultsfred-Västervik är banans äldsta del. Den är 71 km lång och öppnades för trafik 1879.

Ca 20% av det svenska järnvägsnätet med allmän trafik byggdes med annan, smalare spårvidd än normalspårets. Spårvidden 891 mm, som är detta smalspårs vidd, var den vanligaste. Järnvägen Västervik-Hultsfred-Växjö i sin helhet är unik på så sätt, att banan kom att överleva övriga smalspårsbanor med nästan 15 år betr. person- och godstrafik. Efterson järnvägen togs över av staten som en helhet av det dåvarande Växjö-Hultsfred-Västervik Järnvägsaktiebolag (VHVJ) har banan i huvudsak bevarats oförändrad sedan Statens Järnvägar (SJ) upphörde med driften.