LANDSHÖVDINGENS STALL

Byggnaden har ibland kallats för vagnslider, vilket hänger ihop med att denna
funktion inrymdes i husets centrala del. De två stora portarna i husets mitt tillhörde
vagnsdelen. I den västra delen låg stallet med 8 spiltor, tillsammans med en
sadelkammare, och i öster fanns en fähusdel med plats för 7 kor. En trappa upp
låg en foderskulle.

Enligt boken Uppsala byggnader (Lundberg, K. Red, Upplandsmuseet, 1991) och
även Byggnadsstyrelsens beskrivning av fastigheten från 1976 är stallet uppfört
omkring 1820. Källa till uppgiften saknas och kan heller inte verifieras i arkiv. 1796
pågick en diskussion om det dåliga skick landshövdingegårdens stallbyggnad
befinner sig i. Landshövdingen ville att byggnaden skulle repareras, då det för
tillfället också användes som spannmålsupplag. Det är oklart om byggnaden
reparerades eller om dagens stall uppfördes redan då.

Under 1820- och 30-talet genomgick slottet en intensiv bygg- och
reparationsperiod, företrädesvis ledd av en byggmästare Ekberg. Bland annat
reparerades tornen och kapellet och ett nytt avträde byggdes. Det nämns även i
dessa handlingar att ett stalltak reparerades. Ingenting specifikt står dock om den
aktuella byggnaden. Av byggnadstypen att döma; den enkla men kraftiga
detaljeringen och de sparsamma öppningarna, är det kanske troligare att byggnaden tillkommit tidigare än senare än 1820. Under det sena 1700-talet och tidiga 1800-talet var det inte ovanligt att man ägnade stor omsorg åt ekonomibyggnader av detta slag eftersom spannmål fortfarande var valuta och hästar en viktig statussymbol. Även framstående yrkesmän som Louis Jean
Desprez, arkitekten till delar av den närbelägna Botaniska trädgården, ägnade
delar av sin tid åt att rita den här typen av enkla men karaktärsfulla stall. Vem
som har ritat den här byggnaden är dock okänt.

Lika lite som man vet om byggnadens tillkomst vet man om varför den placerades
som den gjorde. Landshövdingens stall och det så kallade Dragonstallet låg på
1800-talet i en diagonal linje på var sida om dåvarande Stockholmsvägen.
Möjligen kan placeringen ha sin förklaring längre tillbaks i tiden eftersom
byggnaderna ligger på en linje mellan slottet och Drottning Kristinas jaktstuga vid
Lugnet från 1700-talets första hälft. Vid placeringen av stallet har man tagit tillvara
på den naturliga höjdskillnaden för att få en direkt infart för vagnar även till den
övre våningen. Till denna ramp ledde tidigare två någorlunda symmetriska
uppfartsvägar. Idag är endast vägen på västra sidan intakt medan den som vette
mot nuvarande Dag Hammarskiölds väg har stympats.
Utmed Dag Hammarskjölds väg löper en relativt hög terrasering stödd av en
naturstensmur. Muren kröns av ett trästaket, förmodligen från sent 1800-tal. Det
står ingenting att finna om staketet i arkiven, men däremot finns det på riksarkivet
en ritning över ett liknande, ambitiöst utformat trästaket till det närliggande
Uppsala hospital.

Dragonstallet finns kvar på kartor ända in till det sena 1800-talet, men är nu helt
och hållet borta.

På en karta upprättad av Eric Nohldén 1932, liksom på stadsplanekartan från
1940-talet, kan man se en del bebyggelse bakom stallet. Dessa byggnader kan
ha varit växthus som tillhörde Botaniska trädgården. Som vanligt gällande
ekonomibyggnader är källmaterialet inte så omfattande. Ännu vid renoveringen
2003 stod två äldre vagnar, en släde, plogar och andra reminiscenser från
användningen som stall och lider kvar på vinden. Detta kan naturligtvis tyda på att
byggnaden använts för sitt ändamål fram till att bilen slog ut hästen som allmänt
transportmedel. Det verkar som om byggnaden under större delen av 1900-talet i
stort sett bara använts som förråd.

Stallet brinner 1967 och ombyggnaden 2003
Den enda exakta uppgiften om byggnaden, förutom en beskrivning i Riksarkivet,
som står att finna i genomgångna arkiv är en artikel i Uppsala Nya tidning 26 juni
1967. Den noterar branden som förstörde de nordöstra delarna av taket och
vindsbjälklaget. Byggnaden anges vid tidpunkten fungera bland annat som
virkesupplag för det närliggande ungdomsfängelset. Efter branden reparerades de
skadade delarna av taket och skadat tegel ersattes. De interiöra skadorna
åtgärdades dock inte och ända fram till renoveringen 2003 låg brandskadat virke
och inrasade byggnadsdelar kvar i byggnaden.

Efter att stallet hade stått mer eller mindre oanvänt under närmare etthundra år
hittade Statens fastighetsverk 2003 en lämplig hyresgäst. Då påbörjades en
renovering och ombyggnad, som till största delen utfördes under andra hälften av
2003, för att anpassa huset till aktivitets-, utställnings- och kaféverksamheten
Pelle Svanslös hus. Nya stål/glaspartier tillkom innanför de befintliga träportarna
och de befintliga fönsteröppningarna försågs med nya fönster, till stor del i
befintliga karmar. Invändigt togs någon enstaka ny öppning upp i murverket och
några rum avdelades med nya lättväggar. Byggnaden försågs med nya el-,
ventilations- och VVS-installationer. En lyftbordshiss installerades mellan
våningsplanen. I det stora vagnshuset, mitt i byggnaden, hittades ett
kullerstensgolv cirka 20 centimeter under det dåvarande golvet. Kullerstensgolvet
revs dock ut. Taket som tidigare var oisolerat isolerades. De brandskadade
delarna lagades. I övrigt målades de flesta ytorna om, vissa med brandskyddsfärg.
Vissa byggnadsdelar och inredningsdetaljer av trä lämnades dock obehandlade,
detta gällde framförallt trappan och sadelkrokarna i nordvästra delen av
byggnaden som bedömdes ha stora bevarandevärden.

Källa: Vårdprogram för Landshövdingens stall, Uppsala C080. Statens fastighetsverk
2010.