ASKEBY GÄSTGIVAREGÅRD

Askeby Gästgivaregård är en parstuga i två våningar, sannolikt uppförd under senare delen av 1700-talet, och nu tjänar byggnaden som flygelbyggnad till Askeby Östergård 1:1.

Exteriör
Parstugan har ett sadeltak täckt med flackt enkupigt handslaget lertegel. När taket lades om 1988 återanvändes delvis det gamla teglet och komplettering skedde med liknande tegel från Kummelby. Taknock, vattbrädor och hängrännor är i trä. Västra gavelns vindskivor i nockpartiet har järnbeslag. Skorstenen är murad i rött tegel med krön och underbeslag av plåt. Den västra skorstenen plockades ned till vinden 1948. Fasaden är en rödfärgad locklistpanel som troligtvis sattes upp under 1900-talets första hälft och spikades med trådspik. Vattbrädor i trä avslutar fasaden mot grunden som är i murad av obearbetad fältsten och utstrukna fogar. Knutbrädor och foder är vitmålade. Den södra delen har en enkel veranda som sannolikt tillkommit vid 1800-talets mitt. Verandan är försedd med ett pulpettak med enkupigt tegel och hängrännor i urholkat trä lagda i smidda rännkrokar. Dess räcken är i kryssutförande med fasta bänkar på båda sidor. Trappan är i trä och väggen är här i vitmålad lockpanel. Ytterdörren från tidigt 1950-tal är i karrosseripanel och försedd med en mindre fönsterinfattning. Här bör även originaldörren nämnas som finns bevarad i en bod. Den har diagonalställd och profilerad panel, målad med en guldockra oljefärg och dess portklapp är i mycket kvalitativt smidesutförande.

Under huset västra del finns en tunnvälvd källare murad i obearbetad fältsten. Källaren är från husets byggnadstid med jordgolv och flera förvaringsnischer. Ingången går via en källarhals med sadeltak täckt med enkupigt tegel och tränock. Den svarta bräddörren har ett smitt handtag av 1700-talstyp. Kraftiga kallmurar omfattar källarhalsen på båda sidor. Den norra långsidan har en kökstillbyggnad med ett pulpettak klätt med enkupigt tegel. Tillbyggnaden kan konstateras tillkommen före 1950 och sannolikt redan under 1800-talet då fönstrens profilering tillhör 1800-talet. Fönstren är i tvåluftsutförande med två rutor i varje båge. Fönsterbeslagen varierar men det finns kvar dem som är från 1700-talet, tidigt och sent 1800-tal samt bågar från 1950-talet i äldre karmar. Övervåningen har minst tre fönster med mycket gammalt munblåst fönsterglas.

Interiör
Planlösningen är som helhet bevarad. Det är enbart köket som är utbyggt mot norr. Interiörens huvudsakliga karaktär präglas av en renovering vid mitten av 1800-talet då lerkliningen förnyades och bemålades med schablonmålningar i limfärg. Schablonmålningarna återkommer i nästan alla byggnadens rum. Målningarna har dock ett behov av konservering då lerkliningen behöver kompletteras och fästas. En stor del av originaldörrarna från 1700-talet är bibehållna förutom två masonitdörrar i nedre farstun som tillfördes i början av 1950-talet. Flertalet av 1700-talsdörrarna har även ursprungliga gångjärnsbeslag och två dörrar har även kammarlåsen bevarade. Även fönstersnickerier i form av mittposter och foder med profilering från 1700-talet finns bevarade, med originalmålning i tunt målad mörkt grå linoljefärg. Vidare finns två öppna spisar bibehållna, sannolikt från byggnadstiden. Renoveringen som ägde rum under 1950-talet fick till följd att köket fick nya ytskick, ny skåpsinredning, de två nämnda masonitdörrarna samt nya tapeter.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2009-06-23, Dnr 432-9903-88