klövjebörda, fjällvärld, flyttning, härk, sábme, noade, dámuk

7 juli 1944: en renägare från Sirges/Sirkas sameby sadlar en klövjehärk. Platsen är Rinim i Sjoddojávrres västända. Över sjön hade man tagit sig med båt.

Bietar Spik, f. 1919 har berättat:
Flyttningen västerut mot sommarlandet påbörjades i allmänhet vid midsommartid. Båtarnas roddes längs Sijddojávrre till Jávrregiehtje (övre/västra sjöändan). Där restes tältkåtorna på en vackert belägen backe mot sjön. Det kunde som mest vara elva kåtalag som samlades för några dagars fiske i Rinimjávrásj.

Efter några dagar drevs tamhärkarna fram till kåtabacken och kastades fast. Sedan klövjades de och lastades. Först placerades en vikt renhud på renens rygg. I denna hud lades något mjukt, en kolt, ett sovtält eller en filt. Ovanpå underlaget, som tjänstgjorde som sadel, sattes sedan en ”sváhka”, ett klövjedon. ”Sváhka” fästes med ”goallos”, mjuka renskinnsremsor, framför bogpartiet. På klövjdonen lastades sedan alla varor. Husgeråd packades i ”gijssá”, klövjekista, köttet i ”bierggogijssá” och jutesäckar. Maten för dagen placerades lättillgängligt i ”lumma”, matkisan. Mjöl i garvade getskinnsäckar (som hade håret kvar för att väta inte skulle tränga in). 18 kg fick varje säck väga, och det var viktigt att lasten vägde lika mycket på varje sida, varför vikten kontrollerades med en besman. Skrymmande saker, exempelvis stora kastruller, fästes ovanpå sadelunderlaget. När bördorna hade lastats på härkens bägge sidor, fästes de med skinnremmar runt renens bakparti för att sitta stadigt och inte åka fram i utförslut.

Småbarn var en halv börda för en lugn härk. De låg fastsurrade i en "gierkav" (fritt hängande vagga) upp till tvåårsåldern. Ädre barn placerades i en "manna gijssá" till de blivit så stora att de kunde rida på en härk.

Till sist kopplades flera renar samman till en rajd, och allt var klart för att flytta till sommarlandet. Stora familjer hade flera rajder, och i varje rajd var vanligtvis fem till sju renar sammankopplade.
Källa: Ingrid Bergstrand, ”I Sirkassamers land”, 1985.