Gravfigurin, Figurine

Den här lilla ankan är en gravfigurin som kommer från staden Luoyang. Staden var under Tangdynastin tillsammans med sin systerstad Chang´an, dagens Xián, en av sin tids största städer. De var mångkulturella städer med runt en miljon invånare vardera.
Luoyang var under Tangdynastin centrum för det exotiska. Staden var en länk mellan de viktigaste handelsrutterna till Afrika, Europa och resten av Sydostasien. Mode, underhållning, handelsvaror och även trosföreställningar med utländskt ursprung fanns här, sida vid sida med sina kinesiska motsvarigheter. När Kinas enda kvinnliga kejsare Wu Zetian tog makten år 657, utlyste hon Luoyang till huvudstad.
Luoyang var en naturlig knutpunkt för både land- och vattenvägar. Staden låg vid en av sidenvägarna och var byggd vid korsningen av floderna Luo och Yi. De både floderna var dessutom sammanbundna med ”Stora kanalen” som länkade samman norra och södra Kina. ”Stora kanalen” är den äldsta och längsta konstgjorda vattenvägen på jorden. Den första delen började byggas redan år 486 f.v.t.

This little duck is a grave figurine from the city of Luoyang. During the Tang dynasty, Luoyang and its sister city Chang’an (present-day Xi’an) were among the largest urban areas. They were multicultural cities of about a million people each.
Luoyang was a centre for the exotic during the Tang dynasty. It was a link between the most important trade routes to Africa, Europe and the rest of Southeast Asia. Fashions, entertainment, goods for trade and religious ideas from abroad could all be encountered, side by side with their Chinese equivalents. China’s only female emperor, Wu Zetian, proclaimed Luoyang the capital when she assumed power in 657.
Luoyang was a natural hub for both land and water routes. The city was on a Silk Road route and was built at the intersection of the Luo and Yi Rivers. Both rivers also connected to the “Grand Canal”, which linked northern and southern China. The Grand Canal is the oldest and longest artificial waterway on earth. Construction of the first section began in 486 BC.