Stupor – relikvarier men mycket mer, Stupas – Reliquaries but Much More

Buddha avbildades i mänsklig form först då hans läror mötte den hellenistiska konsten, på 300-talet f.Kr., förd till gränslanden mot Indien av Alexander den Stores härskaror. Innan dess avbildades han som ett par fötter, ett blad eller en stupa. Det senare är i grunden ett begravningsmonument för reliker. Stupor finns från väldiga monument till mindre stupor skurna i trä, formade av lera eller rökelseaska, gjutna i metall. De är oftast avsedda att ställas på eller bredvid ett altare. De kan anta komplicerade symboliska former. En viktig uppsättning utgörs av åtta stupor representerade åtta stadier i Buddhas liv.

Sven Hedin kom tidigt i sin karriär i kontakt med den nordliga, tibetanska buddhismen, för vilken han uppenbarligen hyste sympatier. Under hans sista stora expedition 1927-35 hade han flera medarbetare som fick ägna sig åt att studera och dokumentera buddhismens materiella kultur. Ett sammanhållande projekt var att skaffa ett par kopior av tempel, fullt utrusta dem och visa upp dem för den västerländska publiken. Det ledde till en omfattande insamling av buddhistiska föremål.

Buddha was depicted in human form only when his teachings met Hellenistic art in the 4th century BC, carried to the boundaries of India by Alexander the Great's armies. Before that, he was depicted as a pair of feet, a blade, or a stupa. The latter is essentially a funeral monument for relics. Stupas vary from vast monuments to the smaller stupas carved in wood, moulded from clay or incense ash, cast in metal. They are usually intended to be placed on or next to an altar. They can adopt complex symbolic forms. An important set consists of eight stupas representing the eight stages in the Buddha's life.

Early in his career, Sven Hedin came into contact with the northern, Tibetan Buddhism, with which he obviously sympathised. During his last large expedition of 1927-35, he had several colleagues who were able to devote themselves to studying and documenting Buddhism's material culture. A shared project was to obtain two or three copies of the temple, fully furnish them, and display them for a Western audience. This led to an extensive collection of Buddhist artefacts.