Hantverk från zulu i Sydafrika, South African Zulu crafts

År 1896 var Zulu inte längre en självständig nation utan sedan lång tid besegrad och underställd det brittiska imperiet. Det hierarkiska samhället genomgick stora och brutala förändringar: koloniala intressen vann allt större kontroll över handel, försörjning och styre, medan kristna missionärer fick verka fritt. Även den materiella kulturen påverkades.

Glaspärlor var tidigare de kungliga släkternas privilegium men nu kunde gemene man också få tag på dem, använda dem i olika hantverk och bära dem. Pärlhantverket förändrades och fick olika regionala uttryck i den vidsträckta provinsen KwaZulu-Natal. Olika mönster och färgkombinationer signalerade social, politisk och religiös tillhörighet.

De svenska missionärerna Otto och Elin Witt bodde från 1876 i området och blev både aktörer i och vittnen till zulusamhällets omvandling.

In 1896 the Zulu was no more an independent nation, but had been defeated and had long since been under the control of the British Empire. The hierarchic society went through a period of momentous and brutal change; colonial interests gained increased control of the trade, provision and supplies as well as the governing body. However, the Christian missionaries were allowed to work freely. The material culture, too, was affected.

Glass beads, once a privilege of the royal clans, were now available to everybody to use in various crafts and to wear. Bead crafting went through a change and regional varieties became apparent in the vast province of KwaZulu-Natal. The differences in patterns and colors signaled your social, political or religious affiliation.

The Swedish missionary couple Otto and Elin Witt who lived in the area from 1876 witnessed and took active part in this transformation of the Zulu society.