hacka, redskap, makombe, mogombo, mokombe

Hacka med lokalt tillverkade blad av järn. I höglandet har dessa typ av hacka ersatts med en större och tyngre, se 1976.13.0004/hacka/, med fabrikstillverkat blad. Metall- eller trä biten lindas på skaftet med hjälp av slanor från barken av några olika träd. (Ur W. Östbergs texter om nr. 1-4).
Hackan är kvinnornas vardagsredskap för jordbearbetning, sådd, ogräsrensning och också för att leda bevattningsvatten runt i åkern. Män använder istället en långskaftad, tyngre hacka (jembe, på swahili), som man fattar med båda händerna, medan kvinnorna håller denna lilla, lätta hacka i ena handen. När man frågar kvinnor varför de föredrar makombe framför den kraftigare (manliga) hackan är ett vanligt svar att den är smidig, att man hinner med tio tag med den medans man tar ett tag med tvåhandshackan. Man lutar makombe i olika riktningar, kommer åt lätt, man vänder den och slår sönder jordkokor med handtagets baksida – jembe:n är helt enkelt för långsam.
Metallbladet kommer från smederna, som i Markawet lever i byn Kaben i bergen ovanför marknadscentret Chesegon (gränsen mellan Marakwet och West Pokot). Kvinnor köper själva sin hackblad (vanligtvis på en marknad, annars direkt från smederna) och hennes man kommer sedan att tillverka träskaftet. Efter det monterar kvinnan blaet med en slana. När kvinnor är på väg till och från fälten bär de hackan hängande över axeln. Hemma hänger den på väggen nära ingången till huset. Hackan är ständigt i bruk och ett blad kan slitas ner på ett år eller halvtannat år. När hon skaffar ett nytt blad återlämnas det gamla bladet som delbetalning. Smeden smälter ner och återanvänder det. Hackskaftet håller betydligt längre än bladet. (Östberg 2013)