kärl, gryta, Medarvtao, sa kia makanga

Ett stycke av en större del. Liknar ett stycke sten eller lerbit.
Ur generalkatalogen: " Detta stycke tillhör ett slags bildningar, liknande stora, ibland runda, ibland ovalformiga lergrytor, som finnas på vissa hårda lerslätter. Deras kanetr är vanligen jämnade med marken. Ingen införding har kunnat giva mig säkert besked om vad de använts till. De gissa helst på att förfädren bränt människor där varav dessa bildningar uppstått. en och annan mera skarpsinnig anser dock att deras storlek och bestämda form tala emot en sådan uppfattning. De gissa att de tillhört de gamlas minkisi. Jag har även sett smärre grytor, som tydligen höra dit. Närmare studium av denna "gryta" detta stycke tillhör visade att det är en järnsmältningsapparat. Jag hade givit akt på att dessa grytor förekomma där det finns gott om rostiga små stenar. En dag fann jag en sådan gryta, den bäst behållna av alla jag sett. Den är över en meter lång och en halv meter bred samt höjde sig på somliga ställen 2 à 3 decimeter över marken. Jag och mitt sällskap plockade ihop bitar av kanterna, som lågo kringströdda och fann att ena ändan utmynnadei ett hål med ett litet rör utanför omkring 5 cm. i genomskärning. Detta var tydligen avsett för blåsbälgen, vilket man ännu kan få se i byar där smeder finnas. Nu använda de endast järn av gamla bössor, bandjärn o.d. från Europa. En ingenjör för bergverk sade mig att nämnda stenar kunna innehålla järn till 40%. G.Jakobsson, Brandtorp, Lillkyrka, fotograferade sagda gryta" och jag hoppas att han har plåten kvar. Två smärre grytor funnos på samma plats-runda.