schal, sjal

"Sidensjal i pelangiteknik. Grön bottenfärg; mönstret bildas av diagonalställda rutor, i blålila, rödlila, rödorange samt ljusgult; de är samtliga omskrivna av en vit (utsparad) kant. Rutorna bildar varandra korsande rader som löper utmed sjalens hela bredd. Mellan raderna löper små, diagonalställda rutor med vit (utsparad) omkrets. De alterneras med smala, långsträckta ornament i (utsparat) vitt med ett blå- eller rödlila mittparti. Utmed kortsidornas hela bredd löper en bård av inåt riktade uddar i rödlila med ljusgula kanter.

Sex tunna sjalar i pelangiteknik hör till en (balinesisk) legong danserskas dräkt. De är fastsatta i bältet, tre på var sida. Legong är en traditionell balinesisk dans som dansas av två unga flickor i par. Dansen uppförs bl.a. vid tempelfester samt för turister.

Pelangi är en färgningsteknik som, liksom batik, bygger på utsparning. Mönstret bildas genom att man lindar om delar av tyget med ett snöre eller band, varpå tyget nersänks i ett färgbad. De omlindade partierna förblir ofärgade. Om ett tyg doppas i flera färgbad kan redan infärgade partier - som skall behålla en given färg - lindas om före ett följande färgbad. De partier som skall kvarstå ofärgade förblir omlindade genom alla färgbaden. I Indonesien förekommer pelangi främst på Sumatra, Sulawesi, Java, Bali och Lombok. Tekniken tillämpas på såväl bomull som siden".

(Elisabet Lind, generalkatalogen)

Sjalen är rektangulär, avlång och löper från stadkant till stadkant. Kortsidorna är ofållade. Troligtvis har syntetfärger använts. Det finns ett stort hål i ena kortsidan.

(NS) [[Etno]]