mantel, dräkt, kaitaka, kākahu, pauku

Naturfärgad mantel av s.k. nyzeelandskt lin, vävd i tät inslagstvinning, med bård längs nederkant i brun och beige möntrad inslagstvinning. På ytan ovanför stygnrester efter av olika applikationer och påsömnader, några med skinnfragment kvar (hund och fågel). Överkanten tätare vävd. Liten bit bemålat barktyg (3 x 0,5 cm) fastsydd i nedre bårdens vänstra kant. Stygnrester även på baksidan. Vikveck på mitt efter vikt förvaring.
Dräkten har burits av en man av hög rang. Den är skapad med en teknik som utgjorde höjdpunkten i maoriernas hantverkskonst vid tiden då Cook första gången kom till Nya Zeeland, 1769. Tekniken är en inslagstvinning av s. k. nyzeeländskt lin, phormium tenax, med en nedre bård, taniko, i samma teknik. Bården har ett diamantmönster inplockat med vita och svarta fibertrådar. Dräkten är dessutom utsmyckad med påsydda remsor av hundskinn.
Denna växtfiber användes förutom till dräkter, också till mattor, fiskelinor och rep. Det krävdes stor skicklighet att ta fram den vita fibern ur växten så att så lite renskrapning av tråden efteråt behövdes.
Om man ville få trådarna extra mjuka till finare dräkter som denna, mjukades fibrerna upp med en trästöt. Trådarna färgades för att få mönster i ornamenteringen. Man har antagit att finare dräkter tog åtskilliga månader att färdigställa.
Längd 135 cm, bredd 158 cm, nederdelens bredd 145 cm.

Det här är en "cloak" en slags linnerock från Nya Zeeland skapad någon gång under tidiga 1700-talet. Ett mycket ovanligt föremål då det knappt finns några bevarade exemplar kvar, där framförallt boardens väv är världsunik i sitt slag. I Aotearoa på Nya Zeeland var det främst kvinnor som arbetade med fiber- och textilkonst. En fin linnerock som den här, måste ha betraktats som en enastående taonga (skatt) och bars förmodligen av en man med högsta rang. (Facebook, Etnografiska, 2019-11-20)

I Aotearoa Nya Zeeland var det främst kvinnor som arbetade med fiber- och textilkonst. En fin linnerock som den här, måste ha betraktats som en enastående taonga (skatt) och kan bara ha burits av en man av högsta rang. Mantlar som denna tillverkades i en speciell teknik (finger-weaving) och en enda kappa kunde ta upp till två år att färdigställa. Vävstolar användes inte vid tillverkningen.
Den dekorativa kanten, känd som tāniko, gjordes med enkla och naturligt färgade linfibrer. Små fragment av skinn, kanske av hund eller fågel, och spår av hundpäls finns kvar på rocken. (Cook 250, utställningstext, 2019)

Natural-coloured mantle of so-called New Zealand linen, woven in dense weft twisting, with a border along the bottom edge in brown and beige patterned weft wefting. On the surface above stitch residue left by various appliqués and sewings, some with skin fragments left (dog and bird). The top edge is more tightly woven. Small piece of painted bark fabric (3 x 0.5 cm) sewn into the left edge of the lower border. Stitch residue also on the back. Folds in the middle after weight storage.
The cloak has been worn by a man of high rank. It is created using a technique that was the pinnacle of the Maoris' craftsmanship at the time Cook first came to New Zealand, in 1769. The technique is a weft twisting of so-called New Zealand flax, phormium tenax, with a lower border, taniko, in the same technique. The border has a diamond pattern picked with white and black fiber threads. The costume is also decorated with sewn-on strips of dog skin.
This plant fiber was used not only for costumes, but also for carpets, fishing lines and ropes. It took great skill to extract the white fiber from the plant so that as little scraping of the thread as possible was needed afterwards.
If you wanted to get the threads extra soft for finer costumes like this, the fibers were softened with a wooden pestle. The threads were dyed to get patterns in the ornamentation. It has been assumed that finer costumes took several months to complete.
Length 135 cm, width 158 cm, bottom width 145 cm.

Visad för Valerie Carson , Te Papa museum, NZ och Mary Brooks, TCC, UK, sommaren 1999? (sommaren då lady Diana dog).
Visad för Patricia Wallace, University of Canterbury, New Zeeland 2005-08-22. [[Textil]]