Hoyt, Charles B.

Charles Bain Hoyt, född 1889 i Kenosha, Wisconsin, död 1949, konstsamlare. Han var son till överste James J. Hoyt, en officer i unionsarmén under amerikanska inbördeskriget, och en ättling till den kände teologen Jonathan Edwards, som hade en central roll i grundandet av Princeton University. Hoyt bodde och verkade bland annat i Camden, Maine; Kenosha, Wisconsin; och Cambridge, Massachusetts. Han blev känd som samlare av konst, i synnerhet asiatisk konst, och hans samling består huvudsakligen av kinesisk och koreansk keramik, kinesiska skulpturer och bronser, metallföremål, målningar, tryck m.m.
Genom omfattande resor i världen, och särskilt i Orienten, fördjupade Hoyt sitt intresse för kinesisk konst. Han fokuserade särskilt på keramik och porslin från Tang- och Song-dynastierna. Under 1910-talets och 1920-talets början sålde han sitt samlade lager av japanska träsnitt via Walpole Galleries i New York. Efter hans bortgång 1949 donerades huvuddelen av hans samling till Department of Asiatic Art vid Museum of Fine Arts i Boston, som därefter publicerade ett illustrerat katalogverk över samlingen. Ett första verk gavs ut 1952 och ett mer omfattande tvåvolymsverk följde 1964:

The Charles B. Hoyt Collection: The Memorial Exhibition (1952), i mjukt omslag, med runt 800 objekt från samlingen illustrerade och kort beskrivna

The Charles B. Hoyt Collection in the Museum of Fine Arts, Boston (1964), volym I (Neolitikum–Tang och Sino-Siberian bronzes), redigerad av Hsien-Ch’i Tseng och Robert Paul Dart, innehåller ca 163 försättsplåtar, inklusive färgbilder och svartvita, med utförliga beskrivningar

Det finns även en volym II som täcker Liao-, Song- och Yuan-dynastierna med ytterligare 151 plåtar.