Sköld, Johannes (Hannes) Evelinus

Johannes (Hannes) Evelinus, född 1886, död 1930. Son till Johan Sköld. Han föddes i Heby och vistades som barn med sina föräldrar i Kina. Hannes återvände till Sverige 1897 tillsammans med sina bröder för att gå i skola. Han avlade mogenhetsexamen vid Norrköpings h a l 1905, fortsatte sina studier vid GH och blev FK där 1907. Han reste därefter runt i Europa, huvudsakligen verksam som korrespondent åt olika tidningar.

Sköld anslöt sig redan som ung till den socialdemokratiska ungdomsrörelsen, där han främst var verksam som talare och skriftställare; han var också en flitig medarbetare i den sv socialdemokratiska pressen. S var känd som en glödande politisk agitator, och han deltog under några år livligt i ungdomsförbundets propagandamöten samt som föredragshållare och föreläsare. Likt många andra socialister kom S genom sitt politiska ställningstagande på kollisionskurs med rättsväsendet; 1911 dömdes han till tre månaders fängelse för smädelse av tjänsteman i ämbetsutövning efter att under storstrejken 1909 på ett möte i Norrköping yttrat sig nedsättande om den närvarande kronofogden.

Inom lingvistiken specialiserade sig S på gränsförskjutningar mellan olika språkfamiljer, och han företog 1928 en forskningsresa till Pamir för att uppteckna ålderdomliga iranska dialekter.