Rafael Castillo Gómez, född ca 1844, Piura i norra Peru, död i slutet av 1800-talet, peruansk fotograf verksam i Lima.
Någon gång under 1860-talet flyttade Castillo till Lima, där han kom att vara verksam i mer än två decennier, ungefär fram till 1880- eller 1890-talet. Castillo arbetade som fotograf/operatör i Villroy Richardsons studio under 1860-talet. När Richardson reste bort överlät han driften av studion till Castillo. Richardson sålde sedan studion till Ignacio Lecca. Trots ägarbytet fortsätter Castillo att arbeta i studion.
I Lima grundade han så småningom sin egen ateljé, “Fotografía Nacional”, som blev hans huvudsakliga arbetsplats. Denna studio specialiserade sig på den så kallade kolprocessen (carbon printing), en avancerad fotografisk teknik som gav bilder med hög hållbarhet och tonrikedom.
Hans verksamhet sammanföll med en period då den franske fotografen Eugène Courret dominerade den limeanska fotografimarknaden. Till skillnad från Courret, som främst porträtterade eliten, riktade sig Castillo i större utsträckning till medelklassen och provinsernas besökare i huvudstaden. Castillos produktion bestod huvudsakligen av porträtt, men han skapade också dokumentära bilder av det peruanska samhället. Ett av hans mest kända motivområden var serien “angelitos”, fotografier av avlidna barn – en dåtida minnespraktik i Latinamerika och Europa.
Han utförde även viktiga historiska porträtt, bland annat familjefotografier av den peruanske medicinstudenten Daniel Alcides Carrión och hans närstående, vilka senare fått stor betydelse i medicinhistoriska studier.