Olby, Anders

Anders Olby, född den 18 juli 1886 i Ervalla socken i Örebro län, död 29 december 1973, Hedvig Eleonora, Stockholm (Linnégatan 7 4 Tr), var en svensk byggnadsingenjör och företagsledare inom den tidiga svenska betong- och byggindustrin.
Olby var son till bruksägare Anders Janzon (1852-1930) och Selma Elisabeth Eriksson (1855-1894). Efter avslutade skolstudier vid läroverket i Örebro fortsatte han sin utbildning vid Tekniska skolan i samma stad, där han fick sin tekniska grundutbildning inom byggnadsområdet.
Olby inledde sin yrkesbana år 1909 då han anställdes vid Skandinaviska Granitaktiebolaget i Göteborg, där han arbetade fram till 1910. Därefter gick han vidare till Skånska Cementgjuteriets aktiebolag i Stockholm, där han var verksam under åren 1910–1912.
Denna period sammanföll med ett snabbt växande intresse för armerad betong i Sverige, och Olby kom tidigt att specialisera sig inom detta område. År 1912 anställdes Olby som chefsingenjör vid Granit- och Betongaktiebolaget, ett företag verksamt inom byggnation och betongteknik. Där kom han att spela en central roll under företagets utveckling. Gift 1916 med Dobke "Doris" Winn (1889-1968, född i Ryssland). Far till Saga (född 1913) och Tage (1917-2010). Han kvarstod som chefsingenjör fram till 1926, då han utsågs till verkställande direktör för samma bolag. I denna roll ansvarade han för företagets ledning och expansion under en tid då betongbyggandet fick ett starkt genomslag i Sverige.

Förtroendeuppdrag och branschengagemang
Utöver sin verksamhet som företagsledare var Olby aktiv i flera viktiga branschorganisationer och institutioner:
Styrelsemedlem i Svenska Betongföreningen åren 1931–1934
Styrelseledamot i tidskriften Byggmästaren under samma period
Styrelseledamot i Stockholms Byggmästareförening från år 1930
Styrelseledamot i Stockholms Byggnadsförening från år 1935
Ledamot av Stockholms stads och läns expropriationsnämnd från år 1935