Hauswolff, Carl Ulric von

H fann snart, att hans misslyckanden i Sydamerika och likaså den olyckliga utgången av skeppshandeln allvarligt skadat hans rykte i Sverige. I inlagor till olika myndigheter sökte han försvara sitt handlande. Förgäves sökte han statstjänst, men ingen hade användning för »den colombiske Hauswolff», som han stundom kallades. 1835 utgav han i översättning från tyskan Teckningar utur sällskapslifvet i Nordamerikas förenta stater. Boken blev föremål för en kritisk recension med efterföljande polemik i Aftonbladet bl a med anledning av H:s företal till översättningen. (Svenskt biografiskt lexikon, art av Sven Ola Swärd, hämtad 2013-12-30).
( I Svärds doktorsavhandl. i Uppsala är v. H. en av huvudfig. Var i Columbia 3 år. Donerade till K.V.A.
Svärd citerar att han donerat två bägare till K.V.A. Se registerkort över inkomna gåvor för varje år. /US

Carl Ulric von Hauswolff, född 13 juni 1791 i Finby, Tenala, Finland, död 2 december 1843, Finska församlingen, Stockholms län, affärsmän och upptäcktsresande.
Hauswolff blev guvernementssekreterare i S:t Barthélemy 1813, vid 22 års ålder. År 1819, den sista december, erhöll von Hauswolff avsked från denna sin befattning och i stället för att då återvända till hemlandet, företog han under tre års tid statistiska och vetenskapliga resor i såväl Nord- som Sydamerika. (Ur Rosa Nisser, Guld och gröna skogar. Stockholm 1939). Han reste 1920 till Colombia i Sällskap med överstelöjtnanten greve Fredrik Adlercreutz. Sannolikt var hans att undersöka möjligheterna till gruvdrift. 1822 lyckades H få koncession på ett landområde i Antioquias oländiga bergstrakter, som uppgavs innehålla guld. För att skaffa kapital och tekniska medarbetare reste han tillbaka till Europa 1823. Hans resa hade även till syfte att för den colombianska krigsmaktens räkning uppköpa krigsmateriel. I London uppsökte han colombianska agenter, och i en skrivelse till engelska regeringen propagerade han för ett brittiskt erkännande av Colombia. Vidare kontaktade han det kända handelshuset B A Goldsmith, som vid denna tid hade omfattande affärer med Colombia och stora ekonomiska intressen i colombianska gruvföretag. Frågan om en sv försäljning av krigsfartyg till Colombia fördes på tal, och H åtog sig att diskutera saken med sv regeringen. I början av 1824 anlände Ff till Sverige, där han hade framgång med skeppshandelsprojektet, vilket innebar, att sv regeringen åtog sig att till Colombia leverera fullt bemannade och utrustade örlogsfartyg - en transaktion, som skulle sluta med fiasko.
Under sin vistelse i Sverige uppsökte H företrädare för handel och bergshantering och fick även till stånd en egen handelsexpedition till Colombia. Tillsammans med löjtnanten greve A E v Rosen, den senare järnvägsbyggaren, inköptes och utrustades briggen Christoval Colon, som lastades med järn- och industriprodukter. Ff lyckades även intressera Sveriges dåvarande utrikesstatsminister G af Wetterstedt för företaget. Denne, som ägde Finspångs bruk, lät till Christoval Colon skicka ett antal kanoner och järnvaror för vidare transport till Colombia. H åtog sig även att på ort och ställe göra reklam för finspångsprodukter.
I okt 1824 återvände H till London, nu i sällskap med sin hustru och Peter Nisser, fd bruksbokhållare vid Finspång. Han återknöt kontakten med handelshuset Goldsmith, rapporterade om sitt besök i Sverige och fick ekonomiskt stöd för sitt eget colombianska gruvföretag. I mars 1825 — några månader före Christoval Colons ankomst — anlände H till Colombia och bosatte sig i staden Medellin, där hans hem blev en samlingspunkt för den lilla sv kolonin — hans svåger kaptenen F C S v Greiff (bd 17) med hustru anlände dit inom kort. Men H:s dröm om guld och rikedom skulle snart ta ett slut. Hans gruva hade drabbats av ett ras, så att all brytning omöjliggjorts. Handeln med Christoval Colons produkter gav inte det utbyte H tänkt sig. Men en ännu värre olycka drabbade honom, när handelshuset B A Goldsmith 1826 gjorde konkurs. Den engelska firman var det H:ska företagets fundament, och nu blev H liksom hans kompanjoner och medhjälpare ekonomiskt blottställda. Till sist såg han ingen annan utväg än att 1831 lämna Colombia för att bege sig till Sverige och där söka bringa reda i sin ekonomi. Meningen var, att hans hustru sedan skulle förena sig med honom.