Piphuvud av väl slipad sten från Rocky Mountains; med skinnfodral; "Uppgives ha tillhört en hövding". (Enl. generalkatalogen.) Fodralet är dubbelvikt med stygn längs botten och ena långsidan. Läderrem fäst vid fodralet och piphuvudet.
Ofta har indianska pipor kallats för "fredspipor" på grund av att formell tobaksrökning förekom när man ratifierade överenskommelser folk emellan. Den långskaftade pipan röktes emellertid även vid mindre betydelsefulla men ändå högtidliga tillfällen.
Det långa skaftet innebär att pipan (oftast) röktes högtidligt snarare än vardagligt.
Till skillnad från fredspiporna var de vardagligt använda piporna sällan dekorerade. /SB, ASH
För mer information om pipor på prärien, se Colin F. Taylor, sid. 51-53.