tidningsartikel, artikel, klipp

Inv, 35.45,
Svenska Dagbladet 16/6 1945,
Svensk Filippinergeneral innebränd med familjen av japanerna på Luzon. Ohyggliga lidanden i Manilas fängelser.
82-årige general, Nathorst omkommen
Den svenske f. d. högsta chefen för USA:s gendarmeri på Filippinerna,
brigadgeneralen C. E. Nathorst, krigare, provinsguvernör, guldgrävare och
en utlandssvensk, som spritt glans över sitt hemlands namn, har enligt vad
Svenska Dagbladet erfarit bragts om livet i japansk fångenskap tillsammans
med sin familj. Jämte dessa har också den gamle F ilippinsvensken sjökapten Charles G. Olsson och hans maka, bägge i 75-årsåldern, i åratal hållits
| fängslade av japanerna men lyckats undkomma med livet.

Brigadgeneral C. E. Nathorst med maka och dotter. Bilden togs vid familjens
senaste besök i Stockholm, år 1934.

Det är makan till kapten Olsson, fru Alma Olsson, som i ett brev till en stockholmsdam, änka efter en annan bekant Filippinsvensk, sjökapten Carl Rydell, berättar om utståndna fasor och om familjen Nathorsts tragiska öde. Utom den 82-årige brigadgeneralen blev hans maka och enda dotter innebrända när amerikanerna i början av detta år hade befirat Manila. Brevet är daterat ti fängelset St. Tomas i Manila, där hon suttit irspärrad
under japanernas skräckvälde på
Filippinerna, medan maken hölls
fången i statsfängelset i Manila.
Inte förrän tre år, två månader och sexton dagar efter det
japanska överfallet på Filippinerna
fick hon tack vare amerikanernas befrielseverk i år tillbaka både friheten och sin man. Att kapten Olsson togs
till fånga berodde närmast på att han våren 1942, då japanvågen kom, trots
att han för länge sedan var pensionerad ur amerikansk statstjänst. tagit
anställning på en yacht med amerikansk ägare. Den låg just i inloppet
till Manilla vid den i krigsberättelserna
från denna front så bekanta ön Corregidor. I den strid som uppstod blev
kapten Olsson sårad och fördes sedan
med andra krigsfångar till statsfängelset. Hans maka befann sig då kvar i hemmet i Santa Mesa, c:a 20 minuters väg från Manila, men även hon tillfångatogs senare och spärrades in i en av de fängelsebaracker, som upprättats i den gamla fästningen från den spanska tiden St. Tomas i själva hjärtat av Manila.

Vild glädje när befriarna komma.

Där hölls då redan general Nathorst,
hans maka och dotter fångna inom
samma murar, där generalen i lyckligare tider fört befäl.
Trots sin höga ålder hade general Nathorst tydligen
när fientligheterna utbröto ställt sig i ledet mot japanerna, men motståndet
var förgäves och hela familjen fick dela fängelsets bitterhet ända till det
ohyggliga slutet. För andra fångar, som hunno befrias av amerikanerna,
blev detta slut en enda stor glädiefest.
"Nathorst med de sina och otaliga andra däremot brändes inne i barac-
när japanerna i ursinne över amerikanernas framgångsrika anstormning satte eld på allt de kande antända
2 och omkring Manila.
I fängelset, berättar fru Olsson,
rådde en fruktansvärd svält. Man fick
uppehålla livet med litet ris och salt,
och alla ledo av sjukdomar. Men när
befriarna anlände och öppnade fängelseportarna, då trodde jag, skriver
hon, ”att väggarna skulle sprängas av glädje och skrik, Ingen, som ej varit
med kan sätta sig in i allt vad vi upplevat av både sorg och glädje”.

I sitt brev nämner hon slutligen på
tal om de japanska grymheterna, att
japanerna brukade spärra in fångar i
gamla kloster och skolbyggnader, som
översprutades med lätt antändlig vätska och antändes, De som försökte
rädda sig ut skötos ned, I St. Toma hade det enligt fru Olsson, varit japanernas avsikt, att vid en viss tidpunkt
spränga hela fängelset i luften med inneboende krigsfångar, men en vänlig
själ, som hon uttrycker det, hade fått
reda på planerna och i tid underrättat
general MacArthur, som verkligen hann
ingripa så överraskande, att de djävuvlska planerna ieke kunde sättas i verket. Det var endast några av barac-
kerna, däribland den där Nathorst bod-