Södermanlands runinskrifter 205 (Sö 205)
"205 Kyrkan. Ingjald och Visäte och Stenulv, de reste stenen efter Karl sin fader, och Gillög efter sin maka och Inga efter sin son och Ärnger efter sin broder. Äsbjörn och Tidkume höggo runorna. Orökja målade. (Endast stenens mittparti är i behåll.). [...]
... ett studium av de svenska runinskrifterna visar, att de har kommit till under tiden c : a 1025-1075. Någon närmare datering av de enskilda inskrifterna i vår kommun står inte till buds. Vidare skall fastslås, att de allra flesta inskrifterna är minnesstenar vid vägen eller vid en samlingsplats och icke gravstenar på bygravfält eller kyrkogård. I flera fall har man valt ett jordfast block för att få skrivplats för runorna. [....]
Inskrifterna ger oss namnen på en eller två generationer i 1000-talets Selaö, men en av stenarna ger oss tre släktled, Det är den fragmentariska men förr så ståtliga stenen vid Överselö kyrka. Där får vi veta, att Inga hade sönerna Ärnger och Karl. Sen senare gifte sig med Gillög och fick sönerna Ingjald, Vise och Stenulv. [...]
Slutligen får vi inte glömma, att seden att rista minnesmärken med runinskrifter var en kristen sed, som framför all slagit rot i mälardalen. Sörmland har sålunda 400 kända ristningar" / Ur Stallarholmens kommun (1969), sidan 22-23, 24, 25
-------------------------------------------
"Det är heller inte helt ovanligt att det nära kyrkan, eller inmurad i den, finns runstenar från vikingatid. Runstenarnas ursprungliga sammanhang är inte klart, kanske byggdes kyrkan på en plats med stark kontinuitet, eller så bars stenarna hit som lämpligt byggnadsmaterial eller för att införlivas i den kristna gemenskapen. Runstenen kan inte riktigt jämföras med dagens gravstenar, för även om den ofta restes till minne av någon har den inte en direkt koppling till graven" / Ur Hugget i sten (2009), sidan 129
-------------------------------------------
Litteraturtips:
Runstenar i Södermanland (1984), sidan 97