plansch, skolplansch, Sparande och konsumtion

Sparande och konsumtion.
Nr 2 i sparbankernas planschserie. M. hängare och hörnskydd.
Sparfrämjandets förlag, Stockholm 16.

De fem diagrammen visar:
1. Konsumentprisindex och kapitaltillväxt med högsta sparbanksränta 1954-63.
2. Genomsnittlig omloppstid för sparmedel i sparbank 1954-1963.
3. Konsumtion och sparande i hushållen 1954-1963.
4. Nationalinkomstens fördelning på sparande och konsumtion 1963.
5. Tre sätt att finansiera bilköp.

Text i planschen:

Konsumentprisindex visar prisutvecklingen för de varor och tjänster som ingår i den privata konsumtionen. Det brukar användas som en mätare på penningvärdets förändringar. Under tioårsperioden 1954 —1963 steg konsumentprisindex med 36 %, vilket framgår av den svarta kurvan i diagram 1. Hela den perioden kännetecknades av inflation — penningsvärdet försämrades oavbrutet. Den som under samma period hade pengar innestående i sparbank till högsta ränta fick emellertid gottgörelse för inflationens negativa verkningar. Som den vita kurvan i diagrammet visar ökade kapitalet genom ränteåterbäring de första fem åren i samma takt som penningvärdet försämrades för att därefter tillväxa ännu snabbare. Pengarna hade efter tio år större köpkraft än när de sattes in i sparbanken.

De sparmedel som anförtros åt kreditinstituten — sparbanker, affärsbanker, jordbrukskassor m. fl. — lånas ut till enskilda personer, företag, stat och kommun. Sparandet tenderar att bli alltmera kortfristigt, vilket framgår av diagram 2. De som tog ut sina sparmedel 1954 hade i genomsnitt haft dem innestående i 3,6 år; år 1963 var omloppstiden endast 2 år. Sparandet har i större utsträckning blivit ett målsparande och ett likviditetssparande.

Hur hushållen använder sina inkomster till konsumtion och sparande sedan skatterna betalats framgår av diagram 3. Det enskilda sparandet har under senare år stigit och uppgick 1963 till ca 9 % av de tillgängliga inkomsterna.

Summan av alla inkomster i vårt land under ett år (nationalinkomsten) användes dels till konsumtion, dels till sparande. Diagram 4 visar att konsumtionen år 1963 uppgick till 68 % och sparandet till 32 % av nationalinkomsten.

Det totala nettosparandet kommer till ca 1/3 från vardera av de enskilda hushållen, företagen samt stat och kommun. För de medel som sparas bygges bostäder, fabriker och skolor etc. — det sparade kapitalet investeras. Utan sparande kan inga investeringar göras.

Konsumtionen fördelade sig 1963 med 47 miljarder kr på privat konsumtion och 12 miljarder kr på offentlig konsumtion.

Den offentliga sektorn, dvs. stat och kommun, tar alltså årligen i anspråk stora belopp av nationalinkomsten för såväl konsumtion som sparande. Denna verksamhet finansieras i huvudsak med skattemedel. Den offentliga sektorns andel av nationalinkomsten 1963 var 28 % (den skuggade sektorn i diagram 4).

Ett välplanerat målsparande kan innebära väsentliga kostnadsbesparingar, vilket illustreras av diagram 5. Den som köper en bil på avbetalning måste lämna minst 40 % av köpesumman kontant. Det resterande beloppet, krediten, drar dryga kostnader. Kreditavgifter, räntor och omsättningsavgifter kan ofta motsvara ett tillägg på mer är 10 % av bildens inköpspris.

Ett förmånligare sätt att finansiera ett bilköp är att ta ett sparlån i sparbank. Det innebär att man sparar hälften av det erforderliga beloppet och lånar resten. Tilläggskostnaderna i ett sådant fall brukar inte bli större än ca 4 % av bilpriset. Billigast blir givetvis att köpa bilen helt med egna sparmedel — att spara först och köpa sedan.