Kronan har en medeltida form, men nytillverkades på 1600-talet för att lånas ut till bröllop. Traditionen att en kvinna på sitt bröllop bär en krona kommer från medeltiden. Skulpturer av jungfru Maria, den främsta av kvinnor, hade kronor. De var antingen snidade i trä eller av silver och guld med ädelstenar. Metallkronorna kunde man få låna till sitt bröllop. Men under reformationen på 1500-talet konfiskerade staten allt av värde i kyrkorna och brudkronorna försvann.
Men traditionen var så stark att man snart började nytillverka dem och de fick formen av en medeltida madonnakrona. Brudkronan på bilden är ett exempel på detta. Formen är medeltida, men den är tillverkad på 1600-talet. Brudkronan fanns under 2007 utställd i utställningen Lustar.
De hängande löven i kronan klirrade vackert när bruden steg in kyrkan, och skulle också påminna om livsträdet ¿ och därmed fruktsamheten. Men den viktigaste symboliken var att visa att kvinnan var jungfru, alltså oskuld, liksom jungfru Maria. Denna tolkning har levt kvar långt fram i nutiden. När en skånsk kyrka på 1960-talet lät nytillverka en krona väckte det stort uppseende att den första kvinna som bar den var höggravid och därmed otvetydigt icke-jungfru.
Idag förknippar vi nog oftast påbudet för flickor att vara oskuld när de gifter sig med andra religioner än kristendomen. Men om man söker på ordet brudkrona på wikipedia på internet hittar man den något förvånande formuleringen: "Att gravida och förlösta kvinnor idag bär brudkrona vid bröllop urholkar dess symbolvärde för jungfrulighet." [Månadens föremål 2007]