väskbygel

Böjda, runda hål i kortsidorna; ca 20 cm långa. Renhorn med utsirningar. Västerbotten eller Lappland. 1700 eller 1800-tal. Tidigare beskrivna som betsel skall troligen var väskbyglar.

A-S Svakko 2018: KM 27932.1 och KM 27932.2 Är ett par byglar som hör ihop. Lulesamiska, Jokkmokk, Lule. Väskbyglar heter vuossa tjoarvve på lulesamiska. Dessa har haft en påse som varit ca 30 cm hög. En läderrem har dragits genom hålen för att stänga och öppna. Välbevarade, märgen är kvar. I varje ände har man gjort 10 räfflor - i likhet med kalendrar. Bandflätningsmönster.
De kan ha samlats in oanvända.

Väskbyglar (kallas även låsbågar) användes tidigt för att stänga en påse (väska). Det är en effektiv stängningsanordning. Man slutade använda byglar när dragkedjan kom.
Väskbyglarna har flätmönster ända upp i Nordnorge, Varangerfjorden. Annars är flätmönster mer använt i sydsamiskt område. I Vasa-skeppet har man funnit många hundra väskbyglar. Det fanns gott om samer i 1600-talets Stockholm som kunde tillverka sådana. Man vet ej om väskbyglarna använts av samer på Vasaskeppet eller om detillverkats av samer och köpts till besättningen. Det var hög kvlaitet på samiskt hantverk och det var efterfrågat.

Betselstänger, 2 st renhorn. Lappland omkring 1800. Dessa betselstänger förråder såväl till form som till ornering en påtaglig likhet med våra hornbetsel från vikingatiden. Även den graverade ristningen talar ett måleriskt språk liknande de lappske skedarne förrådande vissa släktskap med den ..(?) ornamentik som ständigt återtar sig i våra äldste medeltidskammarne. /Gkn 36
Uppköpt 1921 på auktion efter fröken Ida Nilsson dotter till prof Sven Nilsson som själv köpt dem på sin resa i lappmarken.
Teckning på katalogkortet.