adventskalender, julkalender

2 stycken, dubbelvikt; på framsidan text Julkalendern 2007 i kristyr mot pepparkaksbakgrund, invändigt radions kalender En riktig jul och tevens Teskedsgumman; på baksidan spel med djurfigurer. Använd av syskonen Maria och Fredrik Jönsson. Maria berättar:
Ända sedan jag var liten har jag och min lillebror, Fredrik, alltid delat på en julkalender och därmed också bråkat en hel del. För vem skulle öppna vilka luckor? Vi bestämde att vi skulle öppna varannan lucka. Men eftersom det finns både en radio och TV julkalender skulle vi ändå få öppna en var varje dag. Men så enkelt löst var inte problemet. Båda ville nämligen öppna lucka 24 på TV-delen, eftersom vi inte lyssnade så mycket på radion så var den inte alls så rolig att öppna. Men eftersom jag alltid varit väldigt envis vann jag nästan alltid och fick öppna de jämna på TV-julkalendern och min lillebror fick öppna jämna på radion. När vi blev lite äldre och han började säga emot mig när vi skulle bestämma vem som skulle öppna de jämna så bestämde vi att vi skulle öppna dem vartannat år. Jag började eftersom jag fortfarande var ganska envis och min lillebror inte orkade diskutera så länge. Men eftersom det är långt mellan varje jul så höll vi inte reda på vem som öppnade de jämna förra året. Då var jag lite elak och lurade min lillebror att det var han som öppnat jämna på TV-delen och att det var min tur, även om jag visste att det var jag som hade öppnat jämna förra året. Men efter några år på det här sättet så var Fredrik så pass gammal att han började envisas med att det var hans tur. Vi diskuterade länge och blev ganska arga på varandra, men tillsist så fick han öppna de jämna luckorna. Förmodligen fick han lite hjälp av mamma eftersom jag nästan aldrig har gett mig frivilligt.
Nu när vi är ganska stora så har vi slutat bråka så mycket om vem som ska öppna vad. Men vi har ändå haft en julkalender eftersom det hör till julen lika mycket som att det går en julkalender, även om det inte alls är lika spännande att öppna luckorna idag som när man var liten, så hör det till.