flagga

1. Henrik kommer hem från Bremen

Solen sken när båten gled in mot Helsingborg. Det skulle bli skönt att komma hem. Resan från Bremen hade varit lång och Henrik var trött. Tora, hans hustru, och deras två döttrar mötte honom vid dörren till hemmet. Det var två år sedan han givit sig iväg och välkomnandet blev varmt. Sigrid och Ragnhild hade växt flera centimeter och hunnit bli tio respektive tolv år. När han packat upp och funnit sig tillrätta började han berätta om resan. Henrik satt på en bänk och flickorna på golvet framför brasan. Tora rörde i grytan. Det luktade gott.

Henrik drog sig till minnes en alldeles speciell händelse:
"I Bremen lärde jag känna en man som hette Mikael. Han var mycket bildad och arbetade som assistent till Magister Adam (av Bremen). Då vi träffades för första gången var han nyss hemkommen från en resa i Norden. Där hade han undersökt kyrkans mission och kristendomens utbredning. Mikael kunde berätta fantastiska historier om sin resa. I Norden mötte han flera betydelsefulla personer, till exempel vår egen kung, Sven Estridsen."
Flickorna lyssnade koncentrerat och Henrik log mot dem.

"Tro det eller ej, men under resan besökte Mikael Helsingborg. Redan från båten såg han träborgen uppe på höjden. Mikael tyckte byn var liten men vacker och imponerades av våra tre kyrkor. När han berättade om Helsingborg, trodde jag knappt mina öron!"
Tora och de två flickorna blev väldigt förvånade över att Mikael kände till deras by.

"Far, vad berättade han mer?" ville Sigrid veta.
Henrik drack en klunk vatten innan han fortsatte:
"Mikael berättade förfärliga historier om hednatemplen i norr där de tillbad gudar som Tor och Oden och offrade djur. Han hade aldrig sett något liknande i hela sitt liv. Fast på min farfars tid var vi likadana här i Skåne. Sedan talade Mikael varmt om våra två domkyrkor i Lund och Dalby. Han tyckte Skåne var den vackraste delen av Danmark med många kyrkor och starka män. Jorden var bördig och han sade att det fanns gott om handelsvaror från andra länder."
Det märktes att Henrik var stolt över Mikaels beskrivning. Av alla ställen han besökt, tyckte han fortfarande att nordvästra Skåne var vackrast.

När Henrik sedan fortsatte sin berättelse, lät han plötsligt allvarligare.
"Mikael och hans följe var nära att råka illa ut på vägen till Skåne. Visserligen hade de blivit varnade för sjörövare, men de hade inte sett till några. Men på vägen mellan Själland och Helsingborg låg sjörövare och lurpassade. När de kommit en bit ut på sundet fick de syn på en båt som försökte segla ikapp dem. Mäster Adam beordrade att de skulle segla snabbare men sjörövarna var skickligare vid rodret. Snart låg båten farligt nära."
Sigrid och Ragnhild såg förskräckt på varandra. Visserligen hade de hört historier om sjörövare, men visste inte att de fanns så nära deras by. Flickorna tyckte att det var skrämmande och spännande på samma gång!

"Hann sjörövarna ifatt dem?" frågade Ragnhild andlöst.
"Nästan, sjörövarna låg tätt efter hela vägen till Helsingborg. Flera av dem stod i fören och beordrade Mäster Adam att sakta in båten. I stället försökte Adam och hans följe segla från dem. Några hundra meter från land gav sjörövarna upp. Adam och hans följe tackade Gud att de sluppit undan med livet i behåll."
----------------

Magister Adam av Bremen gjorde på 1060-talet en resa i Norden. Syftet var att kartlägga tidens kyrkliga historia. Adam är den förste som nämner namnet Helsingborg i en skriftlig källa.

Sophia Hydén 1998
Millenniumprojektet, Helsingborgs museum