För 1000 år sedan bränns de flesta tillsammans med föremål och husdjur. I båda de här två gravarna har hunden fått följa med i graven, men i övrigt skiljer de sig åt. Den ena graven var full av järnföremål: järndelar till en sköld, en kniv, en pilspets och hundratals nitar och spikar från en båt som bränts tillsammans med den döda. Dessutom fanns en lertrissa. I den andra graven fanns bara en del keramikskärvor och en glaspärla. Varför fick de så olika saker med sig? Vilka var de?
Under 1990-talet undersöktes dessa två gravar på ett gravfält vid Kallerhamn omedelbart intill Nordre älv inom ett projekt kallat "Järnåldersbebyggelsens struktur i Säve socken", med Berit Hall som projektledare. Fältarbetet genomfördes med hjälp av medlemmar från Fornminnesföreningen i Göteborg.
I projektet ingår också att spåra en eventuell handelsplats. Förutom två gravar av totalt ett 60-tal undersöktes också en sänka där fynd av båtnitar i olika storlekar och oanvända nitbrickor gav anledning till tolkningen att man här reparerat båtar. I älven utanför finns också en pålspärr som daterats till 1000-1100-talet e. Kr.
Litteratur: Hall, Berit, På jakt efter en vikingatida handelsplats , i Fynd 1-2/98, Hall, Berit, Järnåldersbygden i Säve och Djupedals fornborgar , i Fynd 2/89.