Montessori, Maria, 1870-1952

Maria Montessori föddes i den italienska staden Chiaravalle, och hon kom att bli den första kvinnan i modern tid att erhålla en examen i medicin i Italien.

1899, efter att hon just tagit sin examen, reste hon runt hela Italien och föreläste om "Den nya kvinnan". Hon berättade om sin egen strävan som lett fram till hennes examen, och beskrev den nya tidens kvinna som en framförallt vetenskapligt tänkande person. Under hela sin karriär tog hon sig ofta tid att ta ledigt från sitt arbete för att ge sig ut och föreläsa om kvinnors situation.

6 januari 1907 öppnade hon i Rom en skola för de så kallade "obildbara". Genom omfattande fältstudier och praktik utvecklade hon den så kallade "montessoripedagogiken". Hon hade stor framgång i att lära barn, som tidigare fått tillbringa sina liv på mentalsjukhus och andra institutioner, att läsa och skriva.

Under andra världskriget skickades hon i exil till Indien av Mussolini, eftersom hon vägrade att hjälpa till med att utbilda barn till att bli soldater. Hon flyttade sedan till Nederländerna, där hon levde tills hon 1952 dog i staden Noordwijk aan Zee. Där har än idag Association Montessori Internationale (AMI) sitt högkvarter. Hennes son, Mario Montessori ledde AMI fram till sin död 1982.