Svenska Frimurareorden

Svenska Frimurareorden är ett ordensällskap bestående av 11 grader inom vilket dess medlemmar sägs arbeta för att nå ökad självinsikt och genom eftertanke arbeta med sin personliga utveckling. Gradpasseringarna sägs också ge möjlighet till stegrat vetande och eftertanke. Hjälpverksamheten kanaliseras främst genom Frimurare Barnhuset, vilket finns i varje stad där en sk. provinsialloge verkar (där de högsta graderna meddelas) i detta kan främst barn men även andra behövande skrivas in( under viss begränsad tid) och få understöd, även medicinsk forskning, ton- och scenkonst understödjes årligen genom stipendiefonder, till ett årligt belopp av mellan 20-30 miljoner kronor. Orden har sitt huvudsäte i det Bååthska palatset på Blasieholmen i Stockholm, och är öppen för oförvitlig svensk manlig medborgare som fyllt 24 år, ca 15.000 personer är medlemmar. HM Konungen är Ordens högste beskyddare. Fram till senaste tronskifte var Sveriges Konung självskriven stormästare. Ursprunget till det var mötesförbudet i Sverige på 1700- talet, kunde då Konungen vara stormästare blev Orden inget hot mot samhället, vilket alla privata sammanslutningar upplevdes som. Orden söker sitt urprung i den loge som grundades i Stockholm år 1735, den sk "Wrede-Sparres loge", vilken verkade på Riddarholmen i Stockholm. Grundarna av denna loge var greve Axel Wrede-Sparre och Johan-Gabriel Sack, de hade recipierat i franska loger i de tre grader som fanns vid den tiden, (det senare sk Johannesfrimureriet). Den förste i Sverige recipierade frimuraren var greve Carl Gustaf Tessin senare kanslipresident i rådet, ambassadör i Paris, konung Gustaf III:s lärare i ungdomen mm. Grunden till det sk "Svenska systemet" med 11 grader lades av kanslisekreteraren Carl Friedrich Eckleff under 1750- talet. Systemet utvecklades succesivt till det system och den form som orden har idag. Influenser kom från frimureri i Tyskland, England och Frankrike. I England/London stiftades den första storlogen år 1717. Det svenska systemet introducerades, genom Storcapitlet i Finland, på 1700-talet, det var vilande under den ryska tiden i Finland, 1813 hölls den sista logen och öppnades inte igen förrän 1923 i Helsningfors. Från år 1814, övergick Norge till det svenska systemet, efter att personalunionen etablerats mellan länderna samma år. Danmark övergick år 1858 till samma system, främst genom den starka vänskapen mellan Frederik VII av Danmark och blivande Carl XV av Sverige-Norge. Även norra Tyskland och Island arbetar efter det svenska systemet.

I Göteborg verkande loger är följande: S:t Johanneslogen Salomon á Trois Serrures, instiftad år 1754 vilken är Sveriges äldsta Johannesloge i obruten följd, S:t Johanneslogen Elisabeth, instiftad år 2006, arbetar i graderna I-III, S:t Andreaslogen De tre Förenade Kronor, instiftad år 1777, även den landets äldsta i obruten följd, arbetar i graderna IV-V-VI, Göta Provinsialloge, instiftad år 1788, arbetar i graderna VII-X.