Nonnen, John

1) då N. var nio år avled fadern, en till Liverpool inflyttad köpman från Bremen, efter att ha förlorat alla sina pengar i handel på Sydafrika. Modern och de två barnen fick därefter leva av arrendet från en en liten egendom, som hon ägde nära Manchester. 1783 erbjöd sig Johann N, som var handlande i Bremen, att lära upp brorsonen på sitt kontor. Efter en tids utbildning fär fick N anställning i den ansedda Hamburgfirman L F Lorent, am Ende & Co som förestods av Carl Anton Lorent. Dennes äldste son, Abraham Robert L (bd 24), och N blev snart nära vänner. Samvetsgrann, driftig och med en god överblick över handelsmöjligheterna gjorde N sig snabbt gällande och han blev snart delägare i firman. Såväl N. som Abraham Robert L och dennes bror Paul Emil skapades sig betydande förmögenheter. 1798 gifte sig N med deras syster.
Napoleonkrigen medförde en tillbakagång för Hamburgs tidigare blomstrande handel, och för den växande familjen N innebar det en radikla förändring. Sedan franska trupper under Bernadette 1806 hade ockuperat Hamburg, fann N som engelsman det säkrast att för en tid lämna staden. Med hustru och barn begav han sig på en längre resa till Italien men tvingades återvända till Hamburg på grund av C A Lorents död. Genom en dramatisk flykt tog sig familjen 1809 från Hamburg via Rostock till Malmö och vidare till Gbg. Där mottogs de av A .R. Lorent som redan 1807 hade lämnat Hamburg och slagit sig ned i Gbg, där han följande år anlade ett stort sockerbruk vid Klippan.
N. ville nu dra sig tillbaka från affärslivet och återvända till England, och inom kort flyttade han med familjen till London. På grund av Napoleons framgångar befann sig emellertid England i ett politiskt och handelsmässigt känsligt läge. N fann det därför lämpligt att placera sin förmögenhet i Gbg, där konjunkturen såg lovande ut. han hade stor tilltro till den begåvade och företagsamme svågern och satsade därför sitt kapital i dennes nystartade verksamhet. Under flera år gav denna kapitalplacering N riklig avkastning till ett bekvämt liv i London, där han fick tillfälle att ägna sig åt sina intellektuella intressen.

2) forts. på ovanstående.
Gbgs handel upplevde på grund av krigskonjunkturerna en uppgång som aldrig förr, och förutom sitt sockerbruk anlade A. R. Lorent även ett porterbryggeri - det första i Sverige- och exporterade porter bl. a. till den amerikanska marknaden. Verksamheten kombinerades med en omfattande import/export- och rederirörelse. Fredsslutet efter napoleonkrigen medförde emellertid en allvarlig konjunkturnedgång, och A. R. Lorent råkade som många andra i kreditsvårigheter. Nytt röreslekapital fordrades och brodern Paul Emil Lorent i Charleston USA, övertalades att placera drygt 700 000 rhd bko i bruken, som formellt övertog 1816. Porterförsäljningen hade ännu inte kommit igång riktigt, och trots det betydande kapitaltillskottet fortsatte kreditsvårigheterna. I början av 1819 stod det klart att N måste bistå svågrarna för att rädda det investerade kapitalet. Genom avtal med P E Lorent i maj s å övertog N som disponent ledningen av bruken, och överenskommelse träffades med kreditorerna i England och Hamburg i juli. Samma månad flyttade N till Gbg.
Den verksamhet som N övertog utgjorde 1820 Gbgs största industri. Med N som disponent och A R Lorent som produktionsledare för bruken fördubblades sockerproduktionen på sex år. Ytterligare produktivitetsökning uppnåddes mot slutet av 1820-talet tack vare en av A R Lorent uppfunnen ny metod för ångkokning av sockret.
Portertillverkningen medförde emellertid problem. Investeringarna hade varit mycket omfattande, och produktionen hade satts igång i stor skala, innan den inhemska marknaden för den nya produkten var upparbetad. Flera svårigheter tillstötte i detaljhandelsledet, där portern, som såldes i oxhuvuden, blev uppblandad med billigare öl och dessutom på grund av för kort lagringstid kom i vanrykte. 1827 uppskattades lagret av osåld porter till ett värde av 500 000 rdr bko. För att detta skulle kunna realiseras måste det först uppblandas med nybryggd porter, vilket innebar ytterligare tidsutdräkt.
De finansiella problemen som N som industriföretagare hade att brottas med var karaktäristiska för det tidiga industrialiseringsskedet. Trots att tre förmögenheter hade investerats i företaget och i varje fall sockertillverkningen gick med betydlig vinst, räckte inte de kortfristiga handelskrediter som stöd till buds för den långvariga lagerhållning av både råvaror och färdiga produkter som i många fall var nödvändiga inom industrin. En egentlig lösning på detta problem erbjöds först sedan D Carnegie dy 1836 hade köpt de Lorentska bruken.
Före försäljningen hade N, efter att A. R. Lorents plötsliga död i maj 1833, sett sig nödsakad att lämna in cessionsansökan för bruken. Efter A. R. Lorent begärdes urarva konkurs, också P. E. Laurent och N försattes i konkurs. N ombads av sysslomännen att tills vidare förestå driften av bruken men måste som borgesman för företaget avstå all enskild egendom inklusive familjens hem, landeriet Liseberg, som han låtit inrätta med engelsk park och trädgård. Där hade han mottagit framstående utländska gäster och med sina fantasifulla och konstnärliga döttrars hjälp underhållit sina vänner, särskilt från den brittiska kolonin i Göteborg. Liseberg således på auktion i aug 1834, då det på grund av den härjande koleraepedemin kunde köpas till ett överkomligt pris av N:s måg, som sedan hyrde ut det till N.

3) forts. av ovanstående.
När D Carnegie dy övertog de Lorentska bruken bad han N att kvarstå som disponent. Med nya finansiella resurser kunde nu sockertillverkningen moderniseras och en effektivisering av sockerraffineringen uppnås med hjälp av en vacuumpanna, den första i sitt slag, som Carnegie lät införa från England 1839. På sex år mer än fördubblades sockerproduktionen. Vid porterbryggeriet fortsatte den buteljering på platsen som hade påbörjats av sysslomännens administration, varigenom ölets kvalitet och anseende kunde säkras. Fastän den tillverkade portern försörjde praktiskt taget hela den sv marknaden och en ganska betydande export ägde rum, uppgick inkomsterna från tillverkningen endast till en bråkdel av sockerproduktionens värde.
Sedan 1841 flyttat tillbaka till Skottland blev N ensam ansvarig för produktionen och försläljningen, medan Carnegie från Storbritannien ombesörjde sockeruppköpen och de finansiella operationerna. Under denna tid hade N äntligen glädjen att se sin långvariga möda bära frukt.
Genom sitt - orfrivilliga - övertagande av den Lorentska bruken kom N att spela en betydande roll inom Gbgs näringsliv: Han höll vid liv ett av det tidiga 1800-talets djärvaste industriprojekt, som under hans ledning utvecklade sig till landest två ledande företag inom respektive område. Som tack för sitt outtröttliga arbete och sin sakkunniga ledning av bruken uppvaktades N 1844 av Carnegie och med ett donationsbrev på Liseberg och en årlig pension till hustrun och de fyra döttrarna. N hade ett utmärkt intellekt och från England medförde han kunskaper och en öppenhet för nya idéer, som skulle bli frukbärande i den sv miljön.