Wijk, Olof, 1833-1901

son till Olof Per och Hilda Prytz. Gm. Caroline Dickson (1846-1918) 1870. Barn:
Olof 1874-1896 ogift
Hjalmar 1877-1965 ogift.
Efter studier vid Gbg:s realgymnasium blev W. 1850 student i Uppsala, där han avlade kameralexamen 1851. Han tjänstegjorde därefter på faderns kontor och övertog efter dennes död 1856 lednignen av firman Olof W & Co. Han var led. av stadsfullmäktige 1863-97 och ordf. 1888-97. Led. av Andra K. 1867-90 tillhörde han därunder konsttutionsutskottet 1870-71 och bevillningsutskottet 1873-80. Han blev v. talman 1875 och var talman 1880-90. År 1866 var han statsrevisor och 1876-82 led. av tullkommittén. - W gjorde sig redan vid sin första riksdag bemärkt för sin logiska argumentering och sin klara och flytande talekonst. Ehuru räknad till intelligens omfattades han med sympati även av Andra K:s lantmannamajoritet, av vilken han erhöll ord. utskottsplacering, som han dock temporärt förlorade, då han vid urtiman 1871 gått emot Lantmannapartiet och yrkat bifall till regeringsförslaget i försvarsfrågan. I främsta rummet intresserad för bank- och bevillningsfrågor uträdde han jämväl som talesman för vidgad religionsfrihetoch för gift kvinnas äganderätt. Även i handelspolitiskt hänseendehyllade han liberala grundsatser. Under sin talmanstid vann W. genom sin flärdfrihet, sitt lugn och sitt mot alla förbindliga sätt i osedvanlig grad kammarledamöternas tillgivenhet. Med sin goda ekonomiska ställning var han också i stånd att utöva en storartad gästfrihet. - Efter statsminster Thyselius avgång 1884 uppmanades W. av konungen att ställa sig i spetsen för en ny ministär, vilket han dock avböjde. Men han underlättade genom sina insiktsfulla råd för efterträdaren Themptander att genomföra den partiella försvars- och grundskattereformen. Bl. a. förstod W. att genom sitt förord för Liss Olof Larsson till v. talmansposten omstämma denne tidigare ivrige oppositionsman. - W. blev 1878 led . av Vet. o. vitt. samh., inom vilket han en lång följd av år beklädde posten som kassör och 1897 utsågs till hedersled. Han upphöjdes 1890 i adligt stånd och blev 1900 fil. hedersdr vid Uppsala univ. Som v. ordf. i Göteborgs högskolas styr. befrämjade han även genom flera donationer den vetenskapliga forskningen.
Kommendör med stora korset av Kungl. Vasaorden samt innehavare av länets hushållningssällskaps stora guldmedalj att bäras runt halsen.