Identitetsbricka

Vid första världskrigets utbrott fick Storbrittaniens soldater en identitetsbricka i form av en fiberbricka med förbands- och persondata inpräglat.

1926 kom så det första svenska exemplet på id-märkning på militäröverläkarens initiativ, den bestod av en armlänk i nysilver med en rektangulär bricka för gravering av persondata. Armlänken säljs fortfarande i samma utförande, men i försvaret genomfördes inte projektet. När andra världskriget utbröt hade de flesta länder infört id-brickor, så kallade ?dog tags? ett öknamn som kom från hundskattebrickan, många kallade den även för ?dödsbrickan? då den var avsedd att brytas i två delar varav den ena följde soldaten i graven.

I Sverige infördes id-brickan genom generalorder 225/42 och 427/42 som preciserade de tre huvuduppgifterna, det vill säga:

1. Truppregistreringsmyndighet,
2. Inskrivningsnumret (ändrades sedan till personnummer)
3. Blodgruppsbeteckning.

Brickan utfördes av rostfritt stål med en perforering så den lätt kunde brytas av. Den del som stannade kvar på kroppen innehöll personnummer, övriga uppgifter som truppslag och personnummer samlades in av myndighet för vidare åtgärd. Den kom även att spela en civil roll då den delades ut till alla nyfödda svenska medborgare, då med enbart personnummer och församling präglat.

Användning: Identifiering av person som bär brickan runt halsen. Ibland innefattande uppgifter om blodgrupp och eventuella kroniska sjukdomar. Avsedd att underlätta identifieringen av skadade och avlidna. (Källa: Nationalencyklopedin)