Ända sedan medeltid har den kraft som alstrats av Edsåns fallhöjd vid Edet utnyttjats för att driva kvarnar. Från 1700-talet fanns här också en enbladig såg. Edet har också en lång historia som jordbruk, på 1500-talet finns i historiska källor namngivna bönder på Edet.
År 1811 inköptes Edets kvarn och enbladiga såg av Göta kanalbolag. Sjön Undens vatten och regleringen av denna fick en nyckelroll vid byggandet av Göta kanal. Vid Edet regleras vattenflödet från Unden till Viken, som tjänar som huvudreservoar för Göta kanals västgötadel. Genom köpet av Edet tillförsäkrade Göta kanalbolaget sig om kontrollen över denna för kanalen så viktiga plats. Sågverket var också viktigt för produktionen av plank och brädor till kanalbygget. I samband med köpet rustades sågen upp och en ny damm med utskov av huggen sten byggdes.
Manbyggnaden, i två plan, uppfördes enligt brandförsäkringshandlingar 1810-11, i samband med kanalbolagets köp av kvarn och sågverk. Eventuellt är delar av stommen äldre. Byggnaden har huvudsakligen använts som tjänste- och arbetarbostad, framförallt för mjölnare och sågare. Vintern 1813-14 bodde här Olof Ericsson med familj, där de sedermera berömda sönerna Nils och John Ericsson ingick. John har I 10-årsåldern tillverkat en modell av Edets enbladiga vattensåg.
I anslutning till manbyggnaden finns en äldre visthusbod och två ekonomibyggnader. Tidigare har även en äldre ladugård, ett brygghus och en kombinerad vagns- och vedbod funnits på gården.
Vid en besiktning 1834 var såg och kvarn förfallna, och kanalbolaget beslöt att arrendera ut såg och kvarn. Förfallet fortsatte dock till 1865 då man beslöt att bygga om sågen till en finbladig såg och samtidigt bygga ut kvarnen till två par stenar för grovmalen säd och ett stenpar för finsikt.
Den stora benstampen lär ha tillkommit samtidigt 1865. I benstampen krossades djurben som sedan maldes mellan ett par kvarnstenar till benmjöl. Benmjölet användes som gödningsmedel och senare som foder.
På 1870-talet byggdes en flottningsränna förbi kvarnen. Till sågen köpte man 1883 ett kantverk med spånhyvel samt byggde ytterligare ett vattenhjul för att driva dessa maskiner. Bakar, ribb och annat sågavfall användes för framställning av träkol (fram till omkring 1920). Ett nytt vattenhjul för benstampen byggdes på 1890-talet.
Vid sekelskiftet hade efterfrågan på sågat virke ökat och bättre transporter krävdes. 1901 bildades bolaget Unden-Wikens Spårvägs AB som byggde en järnväg från sjön Viken till Edet, där Edsån hade förbindelse med sjön Unden. Vid Edet byggdes ett stickspår som gick fram till sågverket och brädgården som låg sydost om ekonomibyggnaderna. Järnvägen gick fram till Krösudden där man byggt ett uppfordringsverk för flottat timmer.
1915 beslöt man att bygga om såg och kvarn. 1916 var dessa arbeten färdiga. Då hade man uppfört dagens kvarnhus och det numera rivna såghuset från grunden, I benstampshuset kan äldre delar ha bibehållits. Tilloppsrännan ombyggdes helt och nya dammpelare uppfördes i betong. Till sågen inköptes från Skövde Mekaniska Verkstads AB bl.a. en ramsåg och ett dubbelt kantverk. Man köpte också in tio nya stampstockar och utväxlingsanordning till benstampen och timmeruppfordringsverket. I samband med ombyggnaden uppfördes vid såghusets gavel en byggnad med ett så kallat latsverk som användes för tillverkning av träribbor som användes som underlag för revetering.
Vid den nya sågen arbetade 14 personer från feruari/mars till slutet av september. Då sågade man 12.000 stockar eller drygt 100 per dag.
I början av 1920-talet ökade behovet av sågat virke och 1921 hade man byggt maskinhuset med ångmaskin som drev en ny snabbramsåg och ett nytt kantverk. Ångmaskinen eldades med sågspån.
Från 1930 minskade trafiken på järnvägen och ersattes 1941 av transport med lastbil. 1946 avvecklades driften och räls och tågset såldes 1949.
Anläggningarna vid Edet drevs fram till 1940-50-talen. Såganläggningen ansågs omodern och driften upphörde 1959 varpå såghuset med tillhörande verk och transportbanor revs. Kvarnen lades ner 1953, benstampen sannolikt på 1940-talet (benmjölet hade vid denna tid ersatts av andra gödningsmedel). Manbyggnaden upphörde också att fungera som åretruntbostad.
Skogarna omkring Edet ägs av Sätra bruk, 1988 köpte Sätra bruk hemmanet Edet med man- och ekonomibyggnader inklusive kvarn och benstamp med tillhörande damm. Ett kraftverk byggdes 1992 med vattenintag något tiotal meter öster om mangården. Mangården med ekonomibyggnaderna styckades av och är sedan 1994 i privat ägo.
1994-95 restaurerades Edets benstamp, kvarn och maskinhuset samt vattenrännor och dammbyggnader av trä renoverades.
1997 blev anläggningen byggnadsminne.
Källor:
Beslut, byggnadsminnesförklaring 1997-12-10, Länsstyrelsen Västra Götaland, dnr:221-5781-97
Ingemar Wikenros 1995 "Edet, gården och industrierna vid Edsforsen i Undenäs socken"
Historik från tidigare inventering:
Edets benstamp och kvarn är belägen vid Edsforsen, området har sedan medeltiden utnyttjats för kvarndrift. År 1822 inköptes Edets kvarn och enbladiga såg av Göta kanalbolag. Sjön Undens vatten och regleringen av denna fick en nyckelroll vid byggandet av Göta kanal. Vid Edet regleras vattenflödet från Unden till Viken, och därigenom Göta kanals västgötadel. Genom köpet av Eden tillförsäkrade Göta kanalbolaget sig om kontrollen över denna för kanalen så viktiga plats.
Den stora benstampen från 1865 är länets enda bevarade vattendrivna stamp för krossning och malning av djurben till benmjöl. I benstampen krossades djurben som sedan maldes mellan ett par kvarstenar till benmjöl. Benmjölet användes som gödningsmedel och senare som foder. Kvarnbyggnaden från 1916, som är sammanbyggd med stampen, har ett så gott som intakt maskineri bevarat.
Maskinhuset från 1921 har en stark koppling till den tidigare sågverksamheten på platsen genom att det försörjde det år 1916 uppförda, nu rivna, sågverket med elektricitet. Flera anläggningar har tidigare funnits på Edet bl a ett mekaniskt latsverk och en gårdssmedja.
Manbyggnaden, i två plan, uppfördes enligt brandförsäkringshandlingar 1810-11. Eventuellt är delar av stommen äldre. Byggnaden har en sexdelad planlösning. Huset tillbyggdes åt öster år 1920 med en maskinbostad i en våning. Byggnaden har huvudsakligen använts som tjänste- och arbetarbostad, framförallt för mjölnare och sågare. En kort tid under år 1813 bodde här Olof Ericsson med familj, där de sedermera berömda sönerna Nils och John Ericsson ingick. I anslutning till manbyggnaden finns en äldre visthusbod och två ekonomibyggnader. Tidigare har även en äldre ladugård, ett brygghus och en kombinerad vagns- och vedbod funnits på gården.
Anläggningarna vid Edet drevs fram till 1940-50-talen. Såganläggningen ansågs omodern och driften upphörde 1958. Kvarnen lades ner 1953, benstampen sannolikt på 1940-talet.
KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Skaraborgs län, 1997-12-10, Dnr 221-5781-97
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
