Livsmedelsaffär

På bilden: En möhippa, vid Konsum. En ung kvinna från byn ska gifta sig. Byn heter Korssjön. Där växte min mormor och hennes syskon upp. Som de flesta andra pappor, hade min mormors pappa ett arbete vid sidan av det lilla jordbruket han och min mormors mamma ägde. Så var det för alla som hade ett jordbruk i byn, man arbetade på två ställen.
Barnen hjälpte till hemma med att diska och baka. Bagarstugan stod på gården. Man bakade tunnbröd två gånger per år, vår och höst. Barnen lekte också. Eftersom de var så många var det roligt att leka kurragömma. Och de dagar det var rikligt med hö i ladugården hoppade alla från ladugårds-vindan, genom en lucka ner i höet. På vintern åkte de skidor nästan överallt, till affären för att handla eller till skolan för att läsa. Det var ofta skidtävlingar också, där alla var med och åkte. Skolan var en stor sal där alla klasser var tillsammans. Det var intagning vartannat år, man tog in två årskullar i taget. Fram till dess att min mormor började 6:an hade man med sig matlåda hemifrån, en smörgås och mjölkflaska. Ibland, väldigt sällan, men ibland gräddade mamman pannkakor till barnen
att ta med. Men under min mormors sista år på mellanstadiet fick de lunch
i skolbespisningen. Julen var en familjehögtid, med mycket mat och godsaker. Frukt och bär med grädde var det bästa. Man firade också 1:a maj. Alla var på Korssjöberget och
sjöng vårsånger. Barnen fick karameller i strut. Strutarna kunde man köpa på Konsum för 10 öre. Konsum fanns i byn. Ibland hade man möhippor för någon ung kvinna som skulle gifta sig. I den lilla byn där min mormor växte upp. (En möhippa är en fest för bruden innan bröllopet, anordnad av hennes vänner och där vad som helst kan hända.)