Palmeska villastaden
Palmeska villastaden utgörs av ett antal fastigheter i villakvarteren vid Lindevägen, Nybyggarvägen och Tallvägen i stadsdelen Enskede Gård. Marken till fastigheterna friköptes 1906 från Stockholms stad av civilingenjör Lennart Palme, som hade studerat småhusbebyggelse i USA. Efter hemkomsten 1905 arbetade han på Inteckningsbanken, där han i frågor rörande byggenskap samarbetade med arkitekt Rudolf Arborelius, också han anlitad av Inteckningsbanken.
Palmeska villastaden bestod av 29 tomter. Under 1906-1907 uppfördes på 16 av tomterna 8 st parhus och på 12 tomter uppfördes 12 st enkelhus. Husen ritades av Rudolf Arborelius och var avsedda för arbetare. De är uppförda med regelstomme med panel på bägge sidor och putsade fasader och innerväggar. Stommen saknade isolering. Värmesystemet byggde på luftcirkulation med självdrag. Tekniken var otillfredsställande varför kakelugnar och vattenburna system efterhand kom att installeras.
Parhusen på Lindevägen hade ursprungligen en öppen veranda på de yttre sidorna. Varje hus innehöll två lägenheter om två rum och kök vardera, en på varje våningsplan. Enkelhusen var knubbiga och höga och försedda med brutet tak, valmat över gavelspetsen. Också dessa innehöll en lägenhet på varje våningsplan. Byggnadernas arkitektur och konstruktion saknade tradition i Sverige.
Tomterna såldes med äganderätt tillsammans med husen. Palme hade för avsikt att på en gång bygga en stor grupp hus för att få ned priserna. Ekonomiskt blev det hela dock ett totalt fiasko, såväl för Palme som för Stockholms stad.
Staden hade åtagit sig vägläggningar och rördragningar. Dessa kom, pga alla sprängningar i den besvärliga terrängen, att kosta mer än vad staden erhållit i köpesumma för tomterna. Palme började byggnadsarbetet för tidigt, innan vägarna blivit färdigställda, vilket fördyrade transporterna av material. Det blev även dyrt att transportera arbetarna då spårvagnen inte kom närmare än till Skanstull. Arbetarna var heller inte vana vid den nya konstruktionen, vilket också det fördyrade byggnadsprocessen. Husen såldes, innan kostnaderna summerats, till alltför låga priser och Palme kom att göra stora förluster. Husägarna ansåg sig ha blivit lurade på stängsel och tomtplanering, som Palme muntligen lovat dem, vilket ledde till en genant tidningspolemik i februari 1908.
Byggnaderna har genomgått ett flertal förändringar såsom inbyggnad av verandor, om- och tillbyggnader, utbyte av fönster, tak- och fasadmaterial. Några av husen har blivit svåra att identifiera som tillhöriga den Palmeska villastadens hus. Byggnaden på fastigheten Tallbacken 3 har brunnit ned under 1980-talet och ersatts med ett nytt hus med helt avvikande karaktär.
De fastigheter där byggnader uppfördes i Palmeska villastadens regi heter när detta skrivs:
Parhus:
Aspdungen 21, 22, 24 och 26
Lugnet 1, 2, 3 och 4
Slakthuset 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 24
Enkelhus:
Aspdungen 1, 2, 7 och 8
Lugnet 5, 6 och 11
Slaktmasken 1 och 2
Tallbacken 1, 2 och 3
Magnus Rönn, februari 2008
Källor:
Rydberg, Olle, Från Årsta till Farsta, Stockholm 1979
Stavenow-Hidemark, Elisabet, Villabebyggelse i Sverige 1900-1925, Stockholm 1971
Stockholms stadsbyggnadsnämnds arkiv
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
