Ashluslay Indianer , Eskimåer och Ashluslayindianer

Ashluslayindianerna bor mitt inne i Sydamerika i ett område som kallas El Gran Chaco, ungefär Det Stora Jaktlandet. Genom deras land flyter en stor flod, Pilcomayo, från Bolivia i väster till floden Paraguay i öster. Floden är gräns mellan Argentina och Paraguay. Det land som ashluslayindianerna bebor består av vida grässlätter omväxlande med skogar. Under torrtiden är det mycket varmt, och jorden som är fin som puder, kan då av vinden rivas upp till dammoln som irriterar ögon och svalg. Märkligt är att det nästan inte finns någon sten alls i detta land. Under regntiden svämmar Pilcomayfloden över och gör landet till en oforbar lervälling. Det kan då på nätterna bli riktigt kallt i dessa tropiker. Man har god nytta av de yllekläder som ashluslaykvinnorna väver. Ashluslayindianerna har anpassat sog och sitt leverne till förhållandena i denna miljö. Djur och växter ger mat och material för bostäder, kläder, husgeråd, verktyg och vapen. Vapnen är här av trä, då det är ont om sten. Metall förde först européerna med sig, samtidigt med sjukdomar och brännvin.

Ashluslayindianerna lever på jakt, fiske och jordbruk. De samlar också vilda frukter och bär, ätliga växter och honung från vilda bin. Arbetet fördelas på ett naturligt sätt mellan könen.
Männen jagar småvilt och struts med pil och båge samt med ett typiskt sydamerikanskt kastvapen, bolan. Det består vanligen av två-tre stenar fästa i linor, som snärjer in villebrådet, för det att det ramlar omkull när stenarna med sina linor snor sig runt dess ben. Här hos ashluslayindianerna använder man inte stenar till bolan utan träklumpar. Männen fiskar också i floden med nät och håvar, som de knutit av caraguatáväxtens fibrer. Av dessa gör de också korgar och snören. Kvinnorna tar hand om jordbruket. De odlar majs, maniok, bönor, tobak. Det viktigaste redskapet är en spade av trä.
Även vävning och keramiktillverkning sköts av kvinnorna. Textilierna är mycket vackra i olika färger. Lerkärlen görs utan hjälp av drejskiva. Kvinnorna bygger upp dem i spiraler med band av lera. Sidorna jämnas till med spaltar av trä. Ashluslayindianerna har husdjur. Främst kor, getter, får, höns, hundar och katter. Men ibland också hästar. Hästen kom till Amerika med européerna, ashluslayindianerna fick den från pampasindianerna i söder. De är dock inga bra ryttare. De går hellre till fots. Hästen är för dem i första hand lastdjur på de långa färder de ofta måste göra, när jakten går dåligt. När de rider använder de stigbyglar av trä. Såsom det här beskrivs levde ashluslayindianerna ännu under 1930-talet, då en svenk etnograf, Stig Rydén, sist besökte dem. Hur de lever idag är obekant.